VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

CANCERFRIA LUNGOR

Jag har ju hostat i nästan sju veckor. Rosslande ibland, torr ibland, skrällande ibland. I söndags när jag skulle dammsuga gjorde det så fasansfullt ont i höger lunga. Som om jag sträckt mig. Och sedan dess har jag haft jätteont. Kan inte borsta håret med vänster hand, eller vända mig i sängen, eller ta djupa andetag. Och får som vanligt panik att det är en tillväxt av metasaster, långvarig hosta. Men jag vet ju att om man har SÅ ont av tillväxt är man ju allmändåig, alltså riktigt dålig om metasterna gör ont.

Men idag gick jag igen till vårdcentralen och min husläkare Erika skickade mig på drop in röntgen på Dalens sjukhus. Och så när jag tog T banan därifrån så ringde hon, efter bara en kvart. Ingenting som är konstigt med lungorna. Allt ser fint ut. Förmodligen har jag hostat sönder ett  muskelfäste.

Herregud. Det är meningen att jag ska få leva, Tänk om det verkligen är så. Jag är så oerhört glad över mitt brustna muskelfäste. Jag vaknar på nätterna av oro. I natt vid 4, greppande efter Lennox hand. Fy fan rent ut sagt vad trött jag är på att vandra i dödsskuggans dal men så oerhört tacksam idag. För vad är alternativet? Att inte få leva alls.

Kommentera

Annons

MEMORY LANE

Mariottfåtölj

Jag börjar  sakta plocka ihop på jobbet. Alla dessa bilder i datorn. Alla dessa bilder fysisk, innan digialiseringen kom. Alla dessa minnen. Ner i ryggsäckar, tar hem lite varje dag. Tycker det är jobbigt att prata om det. Vill inte titta på bilderna  för mycket. Inte nu. Det väcker för mycket minnen och jag kan inte riktigt hantera det nu. Jag behöver röra mig framåt, för att inte bli nostalgiskt och paralyserad.

Det är barnvecka vilket är bra. Det tar fokus. Mat ska lagas, läxor kollas. Kan inte deppa ihop utan måste vara mamma först ooch främst. Ikväll blir det falukorv, bacon, stekt ägg och potatis.

Kommentera (2)

Annons

BRA PRAT OM ATT INTE DUCKA

cirkus6425

Foto: Micael Engström

Jonathan var bara hos mig en halvtimme i fredags. Men vi hade ett bra prat när han klev på sitt plan till Barcelona i går. Jag har kännt mig ganska låg sista tiden. Jag hostar ihjäl mig och verkar inte vara någon idé att gå till läkaren, bara virus har de sagt när jag varit där. Men med hostan kommer en oro som är ganska jobbig och energikrävande.

Att tänk om det ett är ett återfall. Att cancern kommit tillbaka i lungorna. Hur fasiken vet läkaren det? Och så processen med att sluta jobbet och kliva in i någon helt nytt. Läskigt, skrämmade men nödvändigt och  jag är förstås väldigt glad för det. Det finns ingen motsats i att jag ändå är rädd, Jag vet exakt vad jag har. Kan mitt jobb på mina tio fingrar och nu ska jag helt plötsligt göra något helt annat som förstås kräver helt andra insatser av mig.

Så jag gråter en hel del oprovocerat över vad som helst. Vackra löv, ”Sofias Änglar”, en liten bebis på T-banan. Gud så dramatiskt det låter. Det är det inte. Jag är bara väldigt känslosam just nu och jag tror det beror på ett långsamt farväl av det som varit så länge. En självklar roll jag haft och som nu inte kommer att finnas kvar.

Och jag sa till Jonathan att ”det går väl över, jag har ju klarat värre saker”  men han menar på att man ska inte ducka när det blir jobbigt. Inte försöka”rida ut det” utan istället gå in i det och lära sig mer om sig själv. Att det tar lång tid men att inte väja och hoppas på känslorna bara ska försvinna.

Jag antar, när jag läser mellan raderna att man har saker att lära sig av allt.

Just därför lade jag upp en extra glad bild idag. Nu sushi med Lennox.

Kommentera (8)

Annons

HELG-OCH JUST INGET ATT SÄGA

Att Jonathan varit här i fyra dagar känns konstigt. Inte hos mig. Hos mig stannade han en halvtimme, vilket jag förstår. Han hade fullt schema. Mer att veta att han är i stan bara.

Igår var vi på stan Lennox och jag. Köpte jeans till Lennox, åt på Taco Bar. Och på kvällen sov Axel över här.

Och tack för fina kommentarer. Jag läser alltid kommentarerna.

Just nu är jag så frustrerar för internet funkar inte. Fibern har lagt ner. Och TV:n likaså.

Och jag blir frustrerad över att jag blir frustrerad. Herregud, skärp dig människa. Det är inte hela världen, i morgon ringer jag min nätleverantör och så är det klart.

Kommentera

Annons

FINT BESÖK

Jonathan kommer förbi. Han är i Stockholm i tre dagar för att filma ett bröllop. Och ringde bara för att fråga om jag var hemma. Han hade köpt en Toblerone till Lennox, en grej vi haft, när vi rest, något jag tror kommer från Jonathans familj.

Och det är klart det hisnar i magen när han kliver in i hallen. Lite brunare än vanligt. Det första han gör att att leta på Loppan. Sedan kramar han mig, luktar en doft som jag inte känner igen längre.

Han stannar en halvtimme, rufsar Lennox i håret, rycker i mitt kylskåp, kollar mitt skafferi. Är hungrig.

Sedan försvinner han igen, bort på middag.

Lämnar en svag doft av herrparfym och saknad i hallen när han går.

Kommentera (11)