VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK
Annons

LABORDAY1/6

Hej på er! ♥ Som jag saknat er! Nu bryter jag tystnaden äntligen och tänkte att det vore på sin plats med en förlossningsberättelse – så här kommer en, i korta drag. :)IMG_3562 Sista månaden utav denna graviditet var SÅ tuff. Både mentalt men mest kroppsligt med ständiga migränattacker och annat som gjorde mig fullständigt golvad. Jag hade dessutom haft så himla mycket förvärkar att jag flera gånger trott att förlossningen varit på gång.

31/5 hade jag tid 10:00 på förlossningen, som för övrigt var full (!), för en bedömning. Jag hade ringt in tidigt samma dag då jag haft värkar till och från i flera dagar som liksom inte blivit något. Kände mig orolig och ville komma in. Var rädd att allt skulle hoppa igång så himla fort med (Victor tog 40 min från att jag kände att han ville ut). Väl inne på förlossningen var det som sagt – fullt. Jag fick komma in och undersökas. Var öppen ett par centimeter och barnmorskan och läkaren trodde nog att bebis var på g. Dock var det megafullt som sagt så en hinnsvepning fick jag (AJ) och en order om att komma tillbaka 13:30. ”Håll er vid sjukhuset och gå och ät lite i cafeterian”. Jag frågade v var vi skulle äta och tänkte att nu tar vi tillfället i akt, barnfria och allt, och äter en god lunch ute. HAHAHA, alltså. Jag har ju aldrig fått en hinnsvepning och tänkte liksom inte på att det skulle kunna starta värkar eller så…Bra Vickan! Men tji fick jag!

Vi hann till en pizzeria innan jag började känna mig lite lustig. Kunde inte äta och var absolut inte sugen på min sallad eller något annat för den delen. Värkarna blev mer intensiva.V frågade flera gånger vad det var och jag svarade att jag tror att värkarna är igång? Haha jag i ett nötskal. :) :) :) Kände att jag ville tillbaka till US så vi åkte dit. Dock fick vi vänta. Och vänta.

Fick sitta i väntrummet på en hård stol med värkar läääänge. Dock var vi lugna som filbunkar båda två. Fick frågan om vi ville åka till Norrköping istället men nej, det ville vi inte. 16:30 fick vi vårt rum. Jag var då öppen 6 cm och de tog hål på hinnorna = vattnet går. Då hade jag haft 1 min mellan värkarna sedan lunch. Sedan fortsatte det så ÄNDA FRAM TILL 00:30. Alltså en minut mellan värkarna men bara öppen 6 cm, i så många timmar.

Jag var heeeelt slut! Kände hur bebis liksom åkte upp mellan värkarna? Jätteskum känsla. Förstod att något var fel och började bli orolig. Blev övertalad om att ta EDA eftersom det verkade bli långdraget. Det brukar inte fungera på mig men eftersom att ingenting fortskred med förlossningen tänkte jag testa. Narkosläkaren var fantastisk ♥. Och EDAN tog. I 45 min knappt. :) :) :) Passade på att vila en stund men vaknade av att bebis kommer NU och ställde mig upp.

Vi var ensamma på rummet i stort sett hela tiden och Vitalij sov vid det här laget.. Ropade på honom och ruskade om honom. Att försöka väcka v är för övrigt som att försöka få en sten att lära sig vacker tass.. V fick hur som helst rusa ut och försöka få tag i folk. Fem minuter senare är lillan född. Jag fick sitta och hålla emot själv i sängen. Himla märklig känsla.

Väl ute hade hon navelsträngen runt runt runt halsen vilket gjorde att hon hade svårt att falla ner ordentligt. Stackars liten. Men allt gick bra och det hade nog gått bra mycket snabbare allt om hon inte satt fast lilla kraken. :( Mitt hjärta ballade ur i slutet men kunde bete en stund senare vilket var jätteskönt. Sen att jag fick grav blodbrist och knappt kunde gå några dagar senare är en annan femma. :) Vi är SÅ glada över att lillan är ute. Familjen V är nu komplett. Eller ja, man ska aldrig säga aldrig. Det kanske blir en fyra men det får vänta.. :) ♥

Hur som helst! Välkommen till världen älskade lillan! ♥

Och ni? Tack snälla för allt stöd jag fått! Ni är så fina! ♥ IMG_3563


Annons

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna