Gravid

Förlossningsberättelse

Det började med att vattnet började sippra på natten till den 26 april. Det vill säga direkt efter min 30-årsdag. Klockan 04.30 åkte vi in till förlossningen på Karolinska Solna, för kontroll och mycket riktigt så var det fostervattnet. Vi fick åka hem igen för att invänta värkarna, och om de inte skulle komma igång till den 27 april, skulle jag bli igångsatt klockan 18.00.

Hela 26 april gick utan regelbundna värkar. Framåt midnatt började de komma mer regelbundet och jag började klocka på natten. Vi åkte in till förlossningen igen ett dygn efter att vattnet börjat sippra, så vid fem på morgonen den 27 april var vi åter på förlossningen. Denna gången fick jag stanna trots att  jag inte var öppen så mycket som man ska vara för att bli inlagd. Dock avtog värkarna och framåt 09.00-tiden blev vi ”utslängda” från vårt förlossningsrum och fick rekommendation att åka hem men vi tyckte inte att det kändes värt eftersom jag skulle bli igångsatt vid klockan 18 samma dag.

En dryg halvtimme efter att vi fått nytt rum (på Neonantalen)  så satte värkarna igång. Mellan klockan 10-15 så var vi var kvar på det ”vanliga” rummet och smärtan som jag kände var fruktansvärd. Så fruktansvärd att jag kände att jag skulle dö. Tyvärr var alla förlossningsrum upptagna så vi fick klara oss mest själva, utan lustgas och med citodon som inte hjälpte. Just min upplevelse av detta skede är mitt värsta minne från förlossningen.

Vid 15-tiden när det varit skiftbyte (tack och lov) så fick vi ett förlossningsrum och barnmorskan vi fick var fantastisk. Lustgasen och Epiduralen likaså! Mellan klockan 15-21 var jag väldigt tillfreds och smärtan var som bortblåst. Det jobbigaste var att jag spydde upp allt som jag drack och åt. Sedan fick jag feber så blev rätt slö. Ett tag hade jag väldigt många dropp, febernedsättande, vätskeersättning och värkstimulerande.

Efter klockan 21 var det dags för krystvärkarna men det visade sig att vår lilla tjej låg lite för mycket inåtlutande med huvudet så efter lite ”testkryst” togs ett beslut om att hjälpa henne ut med en sugklocka. Vid 23-tiden var det väldigt många i rummet, två läkare, två barnmorskor och en undersköterska. Vilken fantastisk uppslutning. Jag var konstigt nog aldrig särskilt orolig, trots att jag egentligen bör tolkat det som kritiskt när så många var i rummet. Min trygghet berodde på att hjärtljuden var bra hela tiden och att personalen var så lugna och trygga. Det var aldrig på tal om till exempel akut snitt.

Krystarna/sugklockan startade vid 23.19 och vid 23.35 var hon ute. Personalen hjälpte henne bara ut genom bäckenet i rätt riktning, sedan fick jag krysta själv.

Så från att vattnet gick till att Vida var ute tog det 1 dygn och 19 timmar. Eller om man väljer att se från de regelbundna värkarna drygt 13 timmar.

Jag trodde aldrig att jag skulle skriva detta men ”så farligt var det inte”.

Förlossning 1

förlossning 4

förlossning3

Trött

Trosa och Tullgarns slott

Igår var jag, mamma, pappa och Christian i Trosa för en dagsutflykt och även vid Tullgarns slott. Det blåste väldigt mycket och varje steg för mig var enormt tungt. Jag hade ett enormt tryck nedåt, ont i ländryggen och strålningar i vänstra benet som höll i sig hela dagen. Det var faktiskt så att jag trodde att något var på gång. Jag vaknade flera gånger i natt av molvärkar men dom avtog i morse. Nu på seneftermiddagen har de kommit igen. Är detta bara förvärkar och hur länge ska de hålla i? Har ju känt att jag haft molvärk i några veckor nu men inte så intensivt och länge som igår.

trosa

slott