Jag fick en hel del julklappar. Eller VI fick. I år hade vi faktiskt önskat oss det mesta gemensamt. Vi fick koppar och skålar till vår servis, så nu är den fulländad. Sedan fick vi bland annat våffeljärn och sängkläder.
Tydligen har jag varit väldigt snäll i år eftersom jag fick guldörhängen av C.
Imorgon bär det av österut igen.
Idag firade vi jul hos min bror och hans familj. Gissa vem som var jultomten?
Mer om julklapparna imorgon.
Leon tackar jultomten. Närmare än så vågade han inte gå.
Yippie! Idag går jag in i ny vecka.
”Barnet är nu cirka 26 cm långt mellan huvud och fot och väger cirka 370 gram i början av veckan och cirka 450 gran vid veckans slut. Barnet växlar mellan att vara vaken och sova och har redan en egen dygnsrytm. När du vilar är barnet kanske som mest aktivt medan det vaggas till sömns när du håller igång. Den del av hjärnan hos barnet som tillverkar hjärnceller utvecklas mycket under den här tiden”.
Stackars bebis som aldrig får sova med tanke på hur stillasittande jag varit den senaste veckan på grund av min förkylning.
Jag och C skulle styra upp en ”ouppstyrd” julbild på magen… För det är ganska vanligt att man knör in sig bakom julgranen 🙂
De senaste veckorna har jag drömt väldigt många mardrömmar, tydligen väldigt vanligt när man är gravid. Inatt drömde jag att vi var inne på gynakuten eftersom vattnet hade gått. Det var en mardröm eftersom jag inte ens gått in i vecka 22 och enligt diverse källor så kan inte bebisar överleva innan 22 fullgångna veckor. Det vill säga att först nästa onsdag så är det 44% chans att vår bebis överlever om jag föder. (minns inte var jag läste den siffran eller hur trovärdig den är).
Ibland känns det som att jag har en fågel på vardera axel. Ena säger ”detta kommer gå bra, sluta oroa dig” medan den andra bara ältar farhågor. Jag hoppas kunna lyssna mer på den positiva fågeln framöver. Som någon klok sa: ”Händer något så är det meningen och du kan inte påverka det så varför oroa dig innan något ens hänt”.
