den nya vardagen

Barcelona del 1 – vilken stad va?

Jo jag skulle ju till Barcelona med vännerna och det har jag också varit. Vilka dagar vi hade, två intensiva heldagar fylld med massa skratt, prat, mat och kanske en och annan sangria och eventuellt lite Cava. Jag och Johanna åkte tåg till Arlanda och mötte upp Anna där. Väl incheckade och med en stor öl , för min del, framför mig så släppte stressen. Jag kände att jag bara kunde vara här och nu. Så himla skönt.

Vi kom fram rätt sent på fredag kväll, efter lite tågfunderingar och annat så landade vi äntligen i lägenheten och kunde ta oss ut för en bit mat, tapas förstås.

wpid-20151011_132214.jpg

Lägenheten låg efter en av de små, smala gatorna mitt i området som heter Barceloneta. Tydligen ett gammalt fiskarområde där arbetarna på fiskebåtarna bodde. Ett pitoreskt område med mycket små restauranger, bageri på gathörnen och en och annan närbutik och något litet torg. Vi bodde precis nära en saluhall så första morgonen gick jag och Johanna ut och köpte frukost i bageriet på hörnet samt färsk frukt i saluhallen.

wpid-20151010_103407.jpg

Catedral de Barcelona. En massiv katedral nästan mitt i den gamla stadsdelen.

Vi började lördagen med att styra kosan mot Barri Gotic, Barcelonas gamla stan, för att titta runt lite, ta en tur på la Rambla och sedan äta lunch. De gotiska kvarteren består av trånga små gator, det är skumt längst nere med gatan då solen inte riktigt når ända ner. Mysigast är, liksom i gamla stan i Stockholm, att ta de gator där det är lite lugnare, där det inte är så smockat med turister.

wpid-20151010_130701.jpg

#annajannajohanna gör Ramblan.

wpid-20151010_131808.jpg

En vända på la Rambla är väl kanske ett måste när man är i Barcelona, bara för att man ska ha varit där liksom. En typisk turistgata med de sedvanliga restaurangerna och souvernirshopparna. Anmärkningsvärt kan väl kanske vara att det såldes mycket plantor, lökar och frön här. Det kändes lite ovanligt. Det är väl ingenting som jag hade saknat om vi hade struntat i det men nu har jag i alla fall gått där. Gatuartisterna som fanns lite längre ner efter gågatan var väldigt spektakulära och lite roliga att titta på också.

En vända förbi stranden blev det då vi sökte lite eftermiddagsfika. Enligt sydeuropeerna var det dock dags för lunch då och det var ju helt omöjligt att hitta bara fika.

En vända förbi stranden blev det då vi sökte lite eftermiddagsfika. Enligt sydeuropeerna var det dock dags för lunch då och det var ju helt omöjligt att hitta bara fika.

wpid-20151010_171356.jpg

Efter en kopp kaffe (cola för mig) och en våffla med (tro det eller ej) lite för mycket nutella på så tyckte vi att det var cavadags. Det hade ju gått flera timmar sedan Sangrialunchen på la Rambla. Vi gick självklart, som de världsvana resenärer vi är, till ett hipt litet ställe. Namnet är Can Paixano men stället kallas i folkmun för La Champañería. Ett väldigt litet, trångt och högljutt ställe. Kön utanför är ständigt närvarande. Två personer in två personer ut. In går man som vanligt, kanske lite förundrad och förväntansfull. Ut kommer man skrattandes, pratandes och i vissa fall sjungandes. Det är alltså en champangeria, även om det förstås bara serveras Cava här. För att få köpa en flaska och bli langad några glas så måste du också köpa lite käk. Jag kan verkligen rekommendera de varma mackorna. Hur man beställer? Ja det är för mig fortfarande en gåta för det fixade Anna när vi var där. Jag gissar att man pekar och räcker fram pengar så blir alla nöjda.

wpid-20151010_214441.jpg

Lördagens middag bestod, liksom fredag och söndag, av tapas. Vi hittade ett litet ställe precis vid kyrkan Santa Maria Del Mar. Vid torget framför kyrkan (katedralen?) så fanns det flertalet små matställen. Vi siktade på ett annat men hamnade på restaurant Caputxes, samma namn som gatan, och blev väldigt nöjda. Att hitta ställen med schyssta tapas verkar ju inte vara särskilt svårt i den här staden. INTE Cava till den här gången faktiskt. Kanske inte ett ställe jag absolut skulle gå tillbaka till men ändå ett tips pga mysig miljö utanför och bra service.

Kvällen var inte slut trots att vi slutade middagen vid 23:30-tiden. Vi hade som plan att hitta något schysst drinkställe, och om vi gjorde det. Vi stötte på ett ställe som hette Etniko. Det såg lite flummigt ut från utsidan men då bartendern vinkade och ropade hello från andra sidan hela stället så bestämde vi oss att stanna. Som tur var. MYCKET trevliga och goda drinkar, samt vackra och det är ju halva grejen. Vi gick bara runt hörnet på Santa Maria Del Mar och hittade detta trevliga ställe, vid Placa de Fossar de les Moreres.

wpid-20151010_232456.jpg

Mojito, Pina Colada (japp i ananasen) och appletini.

Mycket trötta och otroligt nöjda staplade tre trötta personer i säng senare än jag tror att någon av oss trodde. Jag släckte lampan efter lite läsning vid halv tre-snåret. Gäsp.

#annajannajohanna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *