Såhär två veckor niomånadersdagen så drog jag ur tummen och slet ihop ett litet inlägg om vår lilla skrutt. Anledningen ser ni i inlägget innan detta.
För två veckor sedan var vi i Stockholm och våra barns vana trogen så är det när vi inte är på hemmaplan som kroppslig utveckling sker. Sagt och gjort så lossnade krypningen på den stora mattan framför TV:n hemma hos våra vänner vars lägenhet vi lånade. Det går i skrivande stund, två veckor efteråt alltså, fortfarande inte speciellt fort eller smidigt och min gissning om detta är att han istället försöker fixa sina första egna steg före kryputvecklingen.
Att göra: Han tränar och tränar och tränar på att gå. Gåstolen är i stort sett ratad. Det är bara någons hand som gäller, eller runt rumsbordet för den delen. Annars sitter han mest på rumpan men kan göra det under något längre stunder nu då han kan röra sig runtomkring för att hämta saker till exempel. Häromdagen såg jag ett försök till att klappa händerna men han busar bara. Glimten i ögat är i stort sett alltid där, superbusig och han vet exakt när han busar och inte. Han jollrar och gör ljud med handen mot munnen och storskrattar åt sig själv, underbart.
Sömn: Så bortskämda vi varit. Nu har han blivit svårsövd, extremt så på kvällen, han vaknar och vill endast ha mat två gånger under natten för att sedan vakna kl 05:00(!) På dagarna sover han två eller tre gånger, lite beroende hur man räknar för ibland kliver vi inte upp när han vaknar där kl fem utan jag tvingar honom kvar i sängen så somnar han typ vid sju. Imorse var vi uppe hela familjen halv sex, extremt mysigt och roligt tyckte vår lilla väckarklocka. Gäsp!
Mat: Så mycket bättre det går än förra månaden. Åtminstone så kväljer han inte mer utan stoppar glatt i sig och gnager på det han tycker om. Dock är den listan mycket kort i dagsläget. Oftast smakar han inte ens när vi lägger fram något nytt utan slänger det på golvet och visar tydligt att det inte duger. Etta på listan står blodpudding sen smörgåsar av alla de slag, ja det var väl typ det.
En reaktion på ”9 månader – bättre sent än aldrig”