Imorgon, läs idag då jag tidsinställt inlägget, så ska jag gå igenom dagen med devisen ”ett leende sprids så lätt”. Att dela med sig av ett leende, vare sig det gäller när man möter nån och säger hej eller om man möter blicken på någon en bit bort; jag ska möta folk med ett leende.
Återkommer med resultat på fikarasten.
—————
Klockan 08:00
Tre svarsleenden redan på väg till jobbet. Även om den sista tjejens leende var mer ett ”jaja så jävla roligt är det inte att vi ska kliva av på samma hållplats, idiot”-leende. Men jag hoppas att jag har piggat upp henne litegrann i alla fall. De andra två var den unga killen som stod och väntade med mig på hållplatsen (jag var lite orolig att han skulle börja prata med mig men jag klarade mig undan, puh) samt busschauffören.
Att man ler och hejar på alla på jobbet ser jag som en självklarhet. Även om jag är väldigt väl medveten om att det inte ses så av alla. Min förhoppning är att jag kanske ler mot någon som inte så ofta får ett leende, man vet ju hur det är. Vissa gråa möss syns sällan och ju mer sällan de syns ju enklare glömmer andra människor bort att se dem.
Nu får ni inte tro att jag gör det här enbart för andras skull, nej då. Vissa av er kanske redan har sett igenom det här. Jag gör det mest för mitt eget egos skull. Att tron finns att jag kanske belyst någons dag bara genom att visa tänderna, det gör mig på bättre humör att på ett enkelt sätt känna mig som en bättre människa. Att göra andra glada är mer som en bonus.