VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Vår historia publicerad

417752_10150795144894852_323602039851_12617093_403731509_n

Idag hade vi äran att vara på förstasidan av Borås Tidning!

Någon hade tipsat journalisten om oss, så nu fick vi vår historia berättad för många. Läs själva och bedöm, men jag tycker i alla fall att det var väldigt fint skrivet (och nu slipper vi sätta in en födelseannons!).

Inte visste jag att vi skulle vara med på förstasidan när vi gick med på intervjun och fotograferingen. Tänkte nog att vi skulle vara med i någon bilaga eller så, så gissa om jag blev chockad när första telefonsamtalet kom i morse..!

Kommentera (3)

När mitt livs kärlek föddes

DSC06039

Mitt under stormen den 27:e november 2011 kl. 04:09 föddes vår son på 3570 g och 52 cm. Eftersom jag stod still på 7 cm för länge fick jag värkstimulerande som fick höjas ett par gånger och efter flera timmar med täta värkar som inte gav någon vila alls gick hans hjärtljud ner och läkaren bestämde sig för att sätta in sugklocka. Jag var så borta av smärta och lustgas att jag inte lade märke till de sjuksystrar som hängde och tryckte på min mage. Några minuter senare försvann smärtan och ut kom världens vackraste pojke, helt sned i huvudet från klockan och med lite feber.

Efter att ha sytts en hel del och lillen fått i sig lite mat och alvedon bar det av till BB. De närmaste dagarna var så omtumlande att jag inte har mycket minne ifrån dem. Pojken fick gulsot och var tvungen att ligga i solsäng i två dagar vilket jag tyckte var jättejobbigt eftersom jag inte fick ha honom i famnen så mycket som jag hade velat och för att han inte alls tyckte om att ligga där. Infektionen ville först inte lägga sig och det var nära att vi fick läggas in på Neo, men efter två dagars solning blev det äntligen bättre och han slapp den tråkiga sängen. Själv hade jag så ont att min älskade mamma fick springa fram och tillbaks för att ge mig pojken när han var ledsen eller hungrig. Amningen gick sådär. Fick pumpa och ge ersättning under tiden på BB.

Den tredje dagen, när det var dags att åka hem, kom äntligen min Khalid till Sverige och fick komma och hämta oss på BB. Det var så himla stort och omtumlande alltihop att jag nästan blev avdomnad; känslorna var så starka att jag liksom var tvungen att stänga av en del för att inte helt sväljas upp av dem. När vi kom hem kom också amningen igång, med hjälp av amningsnapp.

Jag önskar att jag var en av de mammor som kan beskriva sin förlossning som något alldeles underbart, men det kan jag inte. De första timmarna var helt okej, men sedan blev det för mycket. Jag fick ingen som helst paus från smärtan mellan värkarna, trots epidural, och jag var så utmattad och hög på lustgas att jag knappt visste var jag var. Min mamma som var med på förlossningen fick stundvis smälla till mig på kinden för att jag skulle höra vad läkaren eller barnmorskan just hade sagt. Utan henne hade jag nog drunknat i smärtan och paniken.

Nu har det gått två månader och Nelio är det största och bästa som har hänt mig. Kärleken för honom är så stor att jag inte på långa vägar ens kan ge mig på ett försök att beskriva den. Han är mitt livs kärlek och min största bedrift. Jag ska ge allt jag har och mer ändå för att se till att han alltid känner sig trygg och älskad. Borta är slappardagarna och nätter med många timmars god sömn. Istället har jag fått det vackraste som finns; den ofantliga stoltheten att kalla mig mamma till den finaste pojken i världen!

Sista tiden av graviditeten var väldigt jobbig med hemsk foglossning och en gigantisk mage, så därför har jag inte lagt ner någon tid på bloggen, men nu ska det förhoppningsvis bli ändring på det!

Kommentera (2)

Vecka 40: Slutspurten

Nu är det så tungt och jobbigt att jag bara vill ha förlossningen gjord, med eller utan Khalid. För några dagar sedan blev jag dessutom sjuk och har varit det sedan dess. Bihålorna är igentäppta och i halsen sitter det hårt slem som är omöjligt att hosta upp eller svälja. Jag är inte svullen i halsen, men rösten är borta och när jag sväljer känns det som knivar. Inte kul alls.

Sova får jag heller inte göra. Oftast somnar jag inte alls utan ligger i någon slags dvala, och om jag väl lyckats somna så vaknar jag högst en timma senare av att jag behöver kissa, det gör ont i bäckenet när jag ska vända mig, näsan är täppt och munnen kruttorr, sura uppstötningar rinner ur näsan på mig eller så har Bönan vaknat och ger inte upp sina försök att göra kullerbyttor trots att han/hon är fixerad. En spark mot revbenen, en box mot höften, lite krafsande i buken, ett pressande neråt och en vickande rumpa som uppenbarligen anammar sina afrikanska rötter.

I förrgår började jag få föraningar om den kommande förlossningen, vilket jag inte haft tidigare. Jag har inte märkt någon stor förändring. Förvärkarna är fortfarande oregelbundna och oftast märker jag inte ens av dem förrän jag sätter en hand på magen och känner att den är hård. Men något håller definitivt på att hända. Känslan är stark men svår att sätta ord på. Jag tror att jag kommer gå över tiden (BF är på tisdag, den 22/11) men inte med många dagar. Det är galet att veta att man inom ett par veckor är mamma!

Levaxinet höjdes förresten igen efter att ha sänkt den till den ursprungliga dosen på 0,25. TSH-proverna från i måndags var fortfarande för höga så nu gör vi ett nytt försök och hoppas att jag inte får en likadan reaktion som sist, då jag var tvungen att ringa Sjukvårdsupplysningen och Förlossningen.

På söndag ska Khalid ringa ambassaden igen och se om uppehållstillståndskortet har kommit än. Har det det så är det ”bara” till att köpa en biljett och pallra sig till kalla Sverige. Jag skriver ”bara” eftersom det tydligen har dykt upp en regel som säger att sudaneser under 40 år inte får ett utresevisum till europeiska länder om man inte har en officiell anledning. Jag hoppas att ambassaden kan hjälpa honom med det.

Kommentera (2)

Kapten Röd och Bönan

Kapten Röd och Bönan

Kapten Röd och Bönan

Förra fredagen gick jag, lillebror Jimmy och hans sambo Elina på en spelning med fantastiska Kapten Röd här i bygden. Jag var trött och hade ont och när vi kom dit var kön lååång. En gullig vakt såg medlidande på mig där jag stod och pustade och stånkade på mina kryckor när vi frågade vilken som var kön för de som redan hade biljetter. Han pekade mot den kortare kön (som fortfarande var oändligt lång) och sa;

Men ni kan gå in bakvägen om ni vill!

Efter att ha tackat den underbara vakten ett x antal gånger kom vi in i Arenahallen genom källaren, fick ta med oss en stol som jag kunde sitta på och njöt sedan av varenda ton och ord under konserten. Efteråt fick jag den briljanta idén att Kaptenen skulle signera min mage. Sagt och gjort – och trots allt mer värkande höfter och fogar – väntade vi snällt på vår tur i autografkön. Resultatet ser ni ovan!

Jag fick en hel del konstiga blickar, men det var kul att få möjligheten att göra något roligt innan man är helt upptagen av blöjbyten och ammande. Att vi dessutom fick gå före i kön var inte helt fel. Det har sina fördelar att vara tjock och otymplig trots allt!

Kommentera

Vecka 39: Hur skjuter man upp en förlossning?

V.21-39

V. 38+2. Hämtade kryckor hos sjukgymnasten idag pga de hemska bäckensmärtorna. Känner mig jättedum när jag går med dem, men det är för svårt att ta sig runt annars. På eftermiddagen/kvällen gör det så ont att jag gråter när jag ställer mig upp och tar en hel evighet att gå från köket till vardagsrummet och ännu värre uppför trapporna.

Khalid fick som sagt sitt uppehållstillstånd igår och väntar nu på sitt kort så att han kan sätta sig på flyget och komma hit. Det borde ta drygt två veckor och om jag kan hålla bebisen inne fram tills dess så hade det förstås varit bra. Det känns som att jag är den enda höggravida kvinnan i hela världen som vill gå över tiden. Så var det inte för en vecka sedan, eller ens för några dagar sedan. Då var jag mer än redo att klämma ut Bönan, men nu när det är bestämt att Khalid får komma så föredrar jag att han hinner hit först. Så nu till den något udda frågan: Hur gör man för att inte sätta igång förlossningen? Kan den skjutas upp åtminstone några dagar så är ju det bra!

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna