VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Nystart!

Nu har sommaren och hösten varit helt galen. Det har hänt så mycket tråkigheter, sjukdomar och annat bajs som har gjort mig ganska lamslagen och inte orkat skriva något. Men nu ska jag verkligen försöka uppdatera mycket oftare. Speciellt nu när jag har kommit i en DIY-period.

Nelio växer förstås och om bara några dagar fyller han sitt första år! Jag säger som alla andra föräldrar; tiden går alldeles för fort. Men så underbart det har varit. Han är världens gladaste och roligaste krabat jag någonsin fått äran att möta (och inte minst få som mitt barn!).

Vi bor kvar i vår 1:a men letar för fullt efter något större nu när Nelio har tagit sina första två vingliga steg (igår faktiskt!) och är överallt där han inte ska vara. Med lite större lekytor och ett eget rum hade nog gjort susen för hela familjen, inte minst för mig och Khalid.

Kommentera

Vår historia publicerad

Idag hade vi äran att vara på förstasidan av Borås Tidning!

Någon hade tipsat journalisten om oss, så nu fick vi vår historia berättad för många. Läs själva och bedöm, men jag tycker i alla fall att det var väldigt fint skrivet (och nu slipper vi sätta in en födelseannons!).

Inte visste jag att vi skulle vara med på förstasidan när vi gick med på intervjun och fotograferingen. Tänkte nog att vi skulle vara med i någon bilaga eller så, så gissa om jag blev chockad när första telefonsamtalet kom i morse..!

Kommentera (3)

När mitt livs kärlek föddes

Mitt under stormen den 27:e november 2011 kl. 04:09 föddes vår son på 3570 g och 52 cm. Eftersom jag stod still på 7 cm för länge fick jag värkstimulerande som fick höjas ett par gånger och efter flera timmar med täta värkar som inte gav någon vila alls gick hans hjärtljud ner och läkaren bestämde sig för att sätta in sugklocka. Jag var så borta av smärta och lustgas att jag inte lade märke till de sjuksystrar som hängde och tryckte på min mage. Några minuter senare försvann smärtan och ut kom världens vackraste pojke, helt sned i huvudet från klockan och med lite feber.

Efter att ha sytts en hel del och lillen fått i sig lite mat och alvedon bar det av till BB. De närmaste dagarna var så omtumlande att jag inte har mycket minne ifrån dem. Pojken fick gulsot och var tvungen att ligga i solsäng i två dagar vilket jag tyckte var jättejobbigt eftersom jag inte fick ha honom i famnen så mycket som jag hade velat och för att han inte alls tyckte om att ligga där. Infektionen ville först inte lägga sig och det var nära att vi fick läggas in på Neo, men efter två dagars solning blev det äntligen bättre och han slapp den tråkiga sängen. Själv hade jag så ont att min älskade mamma fick springa fram och tillbaks för att ge mig pojken när han var ledsen eller hungrig. Amningen gick sådär. Fick pumpa och ge ersättning under tiden på BB.

Den tredje dagen, när det var dags att åka hem, kom äntligen min Khalid till Sverige och fick komma och hämta oss på BB. Det var så himla stort och omtumlande alltihop att jag nästan blev avdomnad; känslorna var så starka att jag liksom var tvungen att stänga av en del för att inte helt sväljas upp av dem. När vi kom hem kom också amningen igång, med hjälp av amningsnapp.

Jag önskar att jag var en av de mammor som kan beskriva sin förlossning som något alldeles underbart, men det kan jag inte. De första timmarna var helt okej, men sedan blev det för mycket. Jag fick ingen som helst paus från smärtan mellan värkarna, trots epidural, och jag var så utmattad och hög på lustgas att jag knappt visste var jag var. Min mamma som var med på förlossningen fick stundvis smälla till mig på kinden för att jag skulle höra vad läkaren eller barnmorskan just hade sagt. Utan henne hade jag nog drunknat i smärtan och paniken.

Nu har det gått två månader och Nelio är det största och bästa som har hänt mig. Kärleken för honom är så stor att jag inte på långa vägar ens kan ge mig på ett försök att beskriva den. Han är mitt livs kärlek och min största bedrift. Jag ska ge allt jag har och mer ändå för att se till att han alltid känner sig trygg och älskad. Borta är slappardagarna och nätter med många timmars god sömn. Istället har jag fått det vackraste som finns; den ofantliga stoltheten att kalla mig mamma till den finaste pojken i världen!

Sista tiden av graviditeten var väldigt jobbig med hemsk foglossning och en gigantisk mage, så därför har jag inte lagt ner någon tid på bloggen, men nu ska det förhoppningsvis bli ändring på det!

Kommentera (2)

    För att få de senaste uppdateringarna