Att tävla i olika ”fitness sporter” kommer inte bara med lyckan över att ha skapat drömkroppen eller att komma ”i mitt livs form”. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Sporten föder en viss form av ätstörning och i vissa fall en skev syn på kroppen.
Jag kan komma på mig själv när jag ser på mig i spegeln och gnäller över fett som inte vill släppa. Är det legitimt eller har jag en skev syn på min kropp? När jag ställer mig på vågen och den visar 300 gram mer än för några dagar sedan och jag blir superirriterad.
I i fitness-sporter är det inte den ”sundaste” kroppen som vinner utan den hårdaste, mest definierade och mest symmetriska men ändå fylliga kroppen som vinner och hur du når dit är inte alltid sunt. Detta ska man vara oerhört medveten om innan man bestämmer sig för att tävla.
Det är 5 veckor kvar till SM och jag har sakta men säkert börjat stressa! Jag vet att jag stressar i onödan, men jag kan inte låta bli. Jag är där jag ska vara men hjärnan säger något annat. Och det spelar ingen roll att jag gjort det förut eller att jag kan det här nu och att allt går enligt planen, för hjärnspöken kan alla drabbas av till och med proffsen, för det är väldigt lätt hänt…. just sayin…
Bästa sättet att ska av det…gå till gymmet!
KommenteraNär jag läser andras fitnessbloggar blir jag ofta inspirerad att träna ännu hårdare eller att testa någon ny diet eller att börja tävla i fitness. Det stora problemet är att jag inte ens nått mitt eget delmål efter graviditeten än. Semestern närmar sig med stormsteg och jag har under påsken slarvat lite så vikten ligger nu mellan 78-79kg. Enligt mina uträkningar var ett realistiskt mål att gå ner till min ”vanliga vikt”(73kg) till den 12 juni, men det verkar svårare än vad jag trott. Då jag ammar vill jag inte gå på någon ”tokdiet” utan äter sunt och tränar såklart, men under påsken har jag slarvat!
Människor i min omgivning förstår inte varför jag är frustrerad över att det går så segt och att jag tappar fokus. De säger att jag ska ta det lugnt och att sju veckor efter förlossning är en kort tid och att jag ska njuta nu och ta tag i min ”övervikt” senare. Men jag vill inte vänta! Sju veckor för mig är en realistisk tid att uppnå mer än vad jag i nuläget har gjort. Att lulla in mig i tron att 5kg inte är mycket övervikt är helt fel taktik. Jag tappar fokus nu när jag inte dagligen är på gymmet utan skräpar runt bland människor som kanske aldrig satt sin fot på ett gym! Visst, för dem är kanske sju veckor ingen tid och fem kilo ingen vikt, men jag kan inte ha samma mål som dem. Jag vill inte ha samma mål som dem!
Jag känner flera kvinnor som blev stora när de var gravida (precis som mig) och efter de fött barn lullade de in sig själva i tron om att de skulle ta tag i sina uttöjda, fettfyllda post-gravida kroppar vid ett senare tillfälle, typ när de slutat amma. Dessa kvinnor är idag (över ett år efter graviditeten) ännu fettfylldare och klagar över sina ”tantiga” kroppar. Hade de börjat med träning och sund mat direkt, hade de i nuläget kanske sluppit se sina stora ridlår, degmage och gäddhäng.
Vi är alla olika och jag har träffat kvinnor som är smala före, under och efter graviditeten såväl som kvinnor som får tillbaka sina sexpack snabbt efter förlossningen. Jag tillhör tyvärr inte den typen av kvinnor. Jag går upp i vikt lätt och fettet vill då gärna sätta sig på lår och mage. Visst, är det lätt att tänka att jag ska ta det lugnt för att jag nyss fött barn och vipps, så har det gått ett halvår och så kommer ”tant kroppen” smygandes. Nej, det är inget för mig! Jag vet även att jag kan bygga stora muskler lätt och det lockar mig mycket mer!
På en fest hos en av mina kollegor från gymmet lärde jag känna en go tjej, Linda Samuelsson som peppade mig att börja tävla. Hon tävlar själv i styrkelyft och tänker snart börja förbereda kroppen för nya tävlingar. Hon tyckte jag skulle haka på och jag måste säga att det är just detta som motiverar mig! Kanske är det just det jag behöver, att spendera mer tid med någon som är ”tuffare” är mig (ha, ha, ha)! Själva HÅRDträningen får vänta lite, lite till, tills kroppen inte är så skör… men sen är det dags att sätta upp ett nytt mål…
På bilden: Linda Samuelsson där hon trivs bäst… härligt!
