Är man en person som älskar att träna och att röra på sig behöver det inte betyda att man för den sakens skull alltid är trimmad och tonad. Äter man fel kommer den tonade, starka kroppen (som man får när man tränar) inte riktigt fram. Man måste alltså tänka på maten lika mycket som på träningen, om inte mer!
Själv tränar jag ca 6 dagar i veckan och för mig är det en del av min vardag att gå till gymmet. Alltså träningen i mitt fall är 100% där jag vill att den ska vara. Det svåra för mig och många andra jag träffar genom mitt arbete är just maten. Det är svårt att inte falla för frestelsen, det är svårt att hålla diet och det är lätt att slarva när man är trött.
Jag förstår att personer utan barn tycker att det är lättare med strikt kosthållning. De kan enkelt rensa kylen och skafferiet hemma på all onyttig mat, äta när och vad de vill samt hänga på gymmet till sent på kvällen istället för att laga kvällsmat till ungarna. För oss med barn blir det lite knepigare, även fast det GÅR.
När jag körde strikt LCHF var jag duktig. Jag avstod, tackade nej och höll mig borta från ställen där frestelsen fanns. Visst gick det att hålla diet med två barn även fast det var svårt.
MEN till slut kom jag till en punkt där jag helt enkelt bara kände för att dricka en corona på after worken eller äta en macka framför teven, eller käka glass med sonen i solen. Är detta fel? Svar ja och nej! Vill man uppnå vissa estetiska mål går det inte att slarva för ofta, speciellt inte om man är lite ”äldre”. Kan man däremot hålla sig till en bra kosthållning 6 dagar i veckan är det okej att ”svulla”en dag i veckan.
Jag tycker inte det är okej att gnälla över sin fettbulle på magen och sedan vräka i sig godis var och varannan dag. Men sedan finns det vissa genetiska faktorer som gör att den där bullen på magen inte alltid styrs av ”fel” mat. Vissa personer får helt enkelt arbeta dubbelt så hårt för att uppnå sina estetiska mål. Själv är jag en av de personerna. Ja, jag jobbar hårt för varje millimeter av min kropp. INGET kommer gratis! Dessutom är jag en liten sucker för kolhydrater och det kan många gånger försvåra mitt arbete. Så hur svårt kan det vara att avstå?
Nu ska jag vara ärlig och medge att även jag kan vara lite deppig på mig själv. Jag skulle börjat med Low Carb förra veckan men i och med filmpremiären blev det förskjutet… ja, till och med jag hittar ursäkter ibland… så nu är jag missnöjd. Men då jag inte vill vara någon som bara klagar och sedan inte gör något åt det, är det bara att skutta iväg till gymmet! Bye, bye sugar!
Jag och Ian när vi tränade ihop 2007, alltså tiden innan våra små kids
Jag tränar och tränar och tränar…. Jag äter så lite kolhydrater jag bara kan och givetvis inget godis, inga kakor, ingen glass, ingen frukt… kanske en öl då och då men egentligen väldigt sällan. Jag lever med andra ord som jag lär MEN det är bara så tröttsamt att den där bullmagen inte vill försvinna! Jag vet att många som läser min blogg tycker jag är knäpp som tycker så här, MEN jag tappar suget lite när det går långsamt.
Visst magen är kanske ”ok” för nu, men den bullar fortfarande ut och min plan var ju att den skulle vara platt, stark och hård INTE svag och delad med en bulle på. Kan det vara så jävligt att just jag måste ”ge det tid”??? Bebis är fem månader i Augusti och för mig är det mycket tid! Kanske måste jag tänka om?
Nåväl, inte gnälla mer utan jobba på saken! Sagt och gjort! Jag och Götet Nina begav oss till utomhusgymmet och körde ett boxning och ben pass! Svettigt, kul, härligt jobbigt och dessutom socialt! Fikat efter träningen med Nina, kidsen och Ian var lika bra som träningen.
Dagens pass:
Cardio boxning ca 30 min
upphopp på hög låda (eller stubbe) med knäböj
Knäböj & hopp i tempo med ett ben på en lägre stubbe
Speed taps
Marklyft
Utfall & knäböj med stock
avslutade med lite planka och bättrade på raggarbrännan ha, ha, ha
Här står jag och flinar mitt i ett knäböj med stock!
Nina lyfter stock!
Kommentera