VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Aldrig, aldrig, aldrig igen!

Väskan var redan packad och klar när de ringde från BB Stockolm och undrade om jag kunde komma dit nu! Jag hade ju gått och väntat på induktion sedan i tisdags så jag var mer än redo denna soliga söndags förmiddag. ”Nu drar vi och föder barn!” Sa jag till min man och ungefär en timme senare var vi på sjukhuset. Vi började med att lyssna på bebisens hjärtljud för att se att den mådde bra och var redo för igångsättning.

bb stockholm

Sedan spräckte de fosterhinnan med något som jag tyckte liknade en virknål (fast jag tittade inte så noga) så att mitt vatten gick och från detta skede gick jag sedan runt och väntade på att värkarna skulle komma igång naturligt. På bilden nedan är jag lite frustrerad för givetvis händer ingenting.

bb stockholm

Nästa steg var ett dropp som gör så att värkarna sätts igång. De började med en liten dos för att sedan stegvis öka styrkan så att värkarna blir starkare och starkare. Jag gick runt i rummet med mitt dropp och tyckte inte att det hände så mycket. De trappade upp dosen och jag började äntligen känna effekten. I detta skede, när värkarna inte var så aggressiva lärde jag mig använda lustgasen och den var faktiskt inte så dum. Man fick en helt overklig känsla i kroppen när smärtan var i sin pik och när den avtog och man slutade andas i masken var man helt ”normal” igen. Det passade mig bra då jag gillar att ha kontroll. Men efter ytterligare långdragna timmar med denna metod och droppen på en högre dos var värkarna helt vidriga. Jag visste att det skulle göra otroligt ont för det är ju inte första gången jag föder barn, men det var som om min kropp inte var beredd. Detta är också sanningen bakom att göra en induktion, man sätter igång något på konstgjord väg och då kroppen inte naturligt fått bygga upp ”smärttröskeln” blir smärtan mer aggressiv.

Jag lyckades köra lustgas tills jag var helt öppen, alltså 10 cm men när barnmorskan sedan sa; ”Nu är det bara bebis som ska ner och ut” förstod jag att det värsta inte var över. Det var i detta skede jag vrålade efter epiduralen!
Jag har en dålig erfarenhet av epiduralbedövning sedan tidigare men måste faktiskt erkänna att den inte var så dum i alla fall. I min första förlossning avstannade allt när jag tog epiduralen men denna gång fortsatte förloppet fast med mindre smärta kring mage och rygg. Däremot kom det som en chock att ”trycket nedåt” var det samma. Låt mig förklara denna ”trycket nedåt-smärta”… Det känns ungefär som om du skulle ha en hemorrojd stor som en apelsin i rumpan och att du sedan var stenhård i magen och nödig och att någon bad dig att pressa så hårt du kan…

Jag bad dem ta bort denna ”trycket nedåt-smärtan” men den måste man tydligen ha. Så jag pressade tills jag inte stod ut mer och då bestämde jag ihop med min underbara barnmorska Linda att de skulle hjälpa bebis ut i form av sugklocka. Doktorn tillkallades och nu var jag, för att inte överdriva, helt hysterisk! Jag trodde inte det fanns en chans att jag på egen hand skulle kunna fixa ut bebisen. Doktorn var en äldre rutinerad kvinna som såg ut att vara hämtad från någon gammal sjukhusserie på tv. Hon var saklig och bra och sa nog precis det jag behövde höra; ”Antigen så kör vi sugklocka men då måste vi samarbeta och du måste göra precis som jag säger eller så snittar vi!”…… Snacka om att jag blev samarbetsvillig! Var det något jag absolut inte ville så var det att göra kejsarsnitt. Jag pressade så jag blev kräftröd i hela kroppen! Tro nu inte detta förlopp gick snabbt, sådär som man ser i filmer, typ ”press och plopp” så flyger bebis ut…. Nej, jag fick pressa i fyra steg innan hela bebis var helt ute. Alltså först huvudet, sedan vänta på nästa värk sedan axlar och sedan vänta på nästa värk…. Detta var så otroligt smärtsamt! MEN tydligen är detta (såhär i efterhand) mycket bättre än när hela bebis kommer ut på en gång, för huden hinner töjas successivt vilket innebär att man inte spricker. Jag fick sy endast tre stygn, så jag antar att det stämmer.

första måltiden

När bebis väl var ute kunde jag äntligen titta upp och jag såg min söta barnmorska helt rufsig i håret med blod och slem på sina kläder…  Snacka om personlig coachning på elitnivå! Nästan som PT fast ändå inte alls… BB Stockholm på Danderyds sjukhus får helt klart en stor guldstjärna i betyg från mig.
Strax innan midnatt söndagen den 6:e mars föddes vår ”lilla” (4,3kg) prinsessa Ariel Summer. Jag är trött, omtumlad och ganska så säker på att jag inte kommer att göra om detta igen. Fast just nu när jag skriver detta är jag bara lycklig, stolt och tacksam.

ariel nyfödd

Ariel nyfödd

ariel nyföddväldigt stolt men trött pappa

 

Kommentera

    För att få de senaste uppdateringarna