Jag är en sådan där person som nojar för minsta lilla. Jag kan ligga sömnlös om natten om bebis uppgett tecken på minsta avvikelse från det normala. Jag har kommit på mig själv att googla allt som känns konstigt när det gäller Ariel!
Den där gången hon fick ett slag i huvudet läste jag otaliga inlägg med föräldrar som skrivit om sina barns fallskador. Jag läste bland annat om ett spädbarn som fallit från tvättmaskinen som de använde som skötbord och hamnat mellan tvättmaskinen och badkaret…. Och klarat sig (phu!)
Sedan har jag läst massor om RS- viruset och varit orolig för att Ariel ska bli sjuk och sluta andas. Nu den senare tiden har jag tänkt på vad jag äter och om det påverkar henne. Hon fick ju en allergisk reaktion när vi gav henne modersmjölkersättning och nu när jag tänker på det har hon ofta en öm mage (tror jag). I alla fall så sover hon inte på nätterna och detta börjar göra mig svag. Jag måste ju få sova någon gång… och nej, jag har inte ro att sova mitt på dagen när hon sover.
Kanske är det så att jag måste sluta äta vissa produkter för att hon ska få en bättre mage? Jag måste kolla upp detta, för är det så att det jag äter gör henne sömnlös är det ju jättehemskt! Det är så jobbigt när man inte vet… det känns just nu som om hon bara vill ha mitt bröst och det GÅR ju inte. Jag kan ju inte sitta uppe varje kväll/natt med tutten i hennes mun för att hon ska sluta gråta. Så här var det inte med River, han var en enkel… äta, bajsa, sova…
Då jag är en person som förutom bebis vill kunna fokusera på både träning och kost kan jag säga att kost & träning blir lidandes när man inte får sova. Hela mitt system är just nu ur balans och det kommer att ta längre tid än förra gången att komma i form igen. Men det är vad det är och jag har ju min lilla Ariel här i alla fall och just nu är hennes välmående nummer ett!
Ja, det är väl så för många från den dagen man får barn, man oroar sig för allt. Förstår att du vill fokusera på annat också, kan känna igen mig i det. Men vi får väl tänka att det egentligen är en så kort period i våra liv som barnen är så beroende av oss (gällande amning mm) att vi får ge det den tiden. Skulle man inte göra det börjar man väl oroa sig för att man hade för brottom tillbaks till den delen av sitt liv…
Hoppas det snart blir mer sömn om nätterna och att Ariel blir lugnare, inte ovanligt att det är magen som ställer till det. Otroligt så söt hon är!
Jag håller med! Det går fort ändå och vipps så har dom ett eget liv. Jag tycker om den här perioden också fast jag inte får sova så mycket. Lite brottom tillbaka till min ”form” har jag men på ett sunt sätt… mina barn går före allt =)
Ja, det är väl så för många från den dagen man får barn, man oroar sig för allt. Förstår att du vill fokusera på annat också, kan känna igen mig i det. Men vi får väl tänka att det egentligen är en så kort period i våra liv som barnen är så beroende av oss (gällande amning mm) att vi får ge det den tiden. Skulle man inte göra det börjar man väl oroa sig för att man hade för brottom tillbaks till den delen av sitt liv…
Hoppas det snart blir mer sömn om nätterna och att Ariel blir lugnare, inte ovanligt att det är magen som ställer till det. Otroligt så söt hon är!
Jag håller med! Det går fort ändå och vipps så har dom ett eget liv. Jag tycker om den här perioden också fast jag inte får sova så mycket. Lite brottom tillbaka till min ”form” har jag men på ett sunt sätt… mina barn går före allt =)
Klart du blir stressad av att inte få sova – utan sömn blir man koko!! Sen har alla olika gränser, min är otroligt låg… Jag klarar mig INTE utan en bra sömn alls länge. Tack o lov är min man inte alls som jag…
Prova dig fram med maten, det låter ju inte alls orimligt att det kan vara något sådant.
Hoppas du ska få sova mer snart!!
Ja, jag är väldigt glad att vi är två som tar hand om barnen… tänk om man skulle vara ensamstående och inte få sova på nätterna… jobbigt läge! Tur att mannen finns =)
Klart du blir stressad av att inte få sova – utan sömn blir man koko!! Sen har alla olika gränser, min är otroligt låg… Jag klarar mig INTE utan en bra sömn alls länge. Tack o lov är min man inte alls som jag…
Prova dig fram med maten, det låter ju inte alls orimligt att det kan vara något sådant.
Hoppas du ska få sova mer snart!!
Ja, jag är väldigt glad att vi är två som tar hand om barnen… tänk om man skulle vara ensamstående och inte få sova på nätterna… jobbigt läge! Tur att mannen finns =)