VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Detta händer i hjärnan under roddintervaller

Jag är ganska vältränad och stark… genomtränad! Min kondition är bra just nu då jag sprungit en hel del och även kört CrossFit i sommar, men varför är det så jäkla svårt att ro hem det där målet jag har på rodden!? Det är helt sjukt hur jobbigt det är att jaga meter. Om jag tar i till max så tokdör jag och försöker jag hålla tempo dör jag ändå fast med sämre resultat!
Det är som om hjärnan bara ger upp och hela kroppen skriker SLUTA! Som en röd lampa som blinkar och tjuter som ett brandlarm. Självklart slutar jag inte ro men det går långsammare och långsammare ÄVEN fast jag försöker säga till hjärnan att det bara är 2 minuter av din dag! 2 jävla minuter!!! I vilan är jag nästan gråtfärdig, fast då känns det så skönt att det är över så tårarna är i sådana fall glädjetårar.

Dags för ännu en intervall… nu är kroppen med på noterna och första minuten går bra, men sedan BAM! Död! Hela systemet stänger ner och nu ror jag på bara vilja. I vilan är det inga glädjetårar utan blodsmak i munnen jag känner. I tredje intervallen har killen som satt på rodden bredvid mig lämnat sin rodd med långa blickar åt mitt håll. Jag förstörde nog hans mys-pass-rodd med mitt stonkande och vrål på varje drag…. Det går inte lättare eller fortare, men det känns bra att vråla!

Fjärde intervallen är genom en slags dimma. Hjärnan har redan rest sig från rodden och lagt sig på golvet för att dö. Jag har höjt musiken i lurarna som om det skulle hjälpa, inget hjälper just nu!… Klar! Lämnar rodden och undrar hur jag ska ta mig vidare i dagen efter det här?

roddintervaller


Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

För att få de senaste uppdateringarna