(Läs mer på min nya coola sajt om träning på: SUPERSET.SE)
Idag gjorde jag en Bod Pod mätning på Scandinavian Nutrition för att mäta min kroppssammansättning.
Jag har stått helt stilla i vikt i över tre veckor trots ris och torsk-underskott-diet och 2h cardio om dagen.
Jag har känt mig förbannad för att dieten inte visar den siffra jag vill se på vågen och det skapar hjärnspöken.
Därgör klev jag idag in i det lilla ägget som mäter kroppsfettet genom luftvolympletysmografi. Det sägs vara en mycket tillförlitlig mätningsmetod.
Det tog bara 10 minuter sedan fick jag mina resultat och jag blev förvånad! Jag hade 8% kroppsfett och det är inte mycket, speciellt inte för en kvinna. Med andra ord så har dieten fungerat alldeles utmärkt! Dessutom hade jag ca 92% lean muscle och det är ju också väldigt bra. Muskler men inget fett = redo för scenen!
Nu kan man ju tro att jag kan se att fett procenten är låg när jag ser mig själv i spegeln, men det kan jag inte. Under pågående diet är man helt enkelt för självkritisk så det var ganska skönt att få det på papper.
Senare på Gymmet Stockholm tog min teammate Sara Jelving några bilder på mig och mina snygga icaniwill tights som nu ligger på #icaniwill instagram. Ställer alltid upp på lite posering för produkter jag gillar. Dessa tights är awesome!
Kommentera (1)Det är helt sjukt vad galet nära det är nu! Enda sedan Decembercupen förra året har jag jobbat mot målet att tävla i AF igen och förbättra mina resultat. Om 13 dagar är det crunch time och jag är både redo och inte redo på samma gång.
Jag har satt mina egna mål på träningen flera gånger och det är bara mina egna resultat som jag bryr mig om (vad alla andra gör skiter jag i) och mina coacher är nöjda med min form så på det vis är jag så redo jag kan bli.
Däremot har dieten och den stora mängden träning gett mig några nya skador som jag absolut inte räknat med så nära inpå tävlingen och det gör mig lite nervös.
De skador jag fått är i min mening läskiga skador som inte gör ont men leder till att jag tappar greppet. Det är någon nerv som kommit i kläm. Första gången det kom höll jag på att tappa en hantel i huvudet på mig själv för att greppet bara gav vika.
Naprapaten säger att det kommer att gå över om jag vilar så om 13 dagar ska jag vila! Inga chins och dips tills greppstyrkan är tillbaka. Tyvärr har detta lett till att jag inte kunnat gen-repa chins, dips och rodd utan fått vila greppet istället. Nu känns det okej så jag håller tummarna! Låt det bara funka där… de få minuter jag har på scen… Jag känner på mig att det kommer att gå bra ändå.
Just nu är jag mitt uppe i slutspurt med ris och torsk diet och jag känner mig hungrig och lite skör. Jag måste fortsätta pressa! Det är så nära mål och det ska vara tufft annars vore det konstigt. Jag skulle ljuga om jag sa att det är lätt just nu för det är det inte.
Mina händer är ömma och fulla med valkar och jag är lite trött på cardion. Denna cardio är det värsta på en annars helt okej resa. Träna styrka hårt på gymnet och 1 timme pw i uppförsbacke samt 30 min hög/medelintensivt… alla dar! 7 dagar i veckan.
Att solen skiner gör arbetet lite lättare för jag kan köra konditionspassen utomhus.
Igår körde jag PW i Hammarbybacken och satan i gatan vad det tog i rumpan! Bästa rumppasset på väldigt länge!
Efter min klass på gymmet körde jag lite korta högintensiva övningar som jag dessutom filmade (keep tuned!) som passar bra i korta plyo-pass direkt efter styrkepasset.
Här kör jag long jump eller broad jump eller spänst hopp… kalla det vad du vill men jobbigt är det i alla fall.
Det spelar egentligen ingen roll vilka övningar man gör bara man håller tempo! Låt svetten spruta = remember, sweat is fat crying!
KommenteraIgår var en sådan härlig dag som bara gled på och jag glömde till och med bort att jag var så hungrig som jag egentligen är. Coachen har strypt kaloriintaget igen och denna gång känns det. Jag hoppas att kroppen kommer att reagera på kaloriunderskottet på ett bra sätt och börja droppa lite till.
Men hur som helst så sken solen och min lilla fina son började 1:a klass! Stolt mamma var jag!!! Tänk att min lilla plutt blivit så stor!!!
Kolla på min son!!! Oj, oj, oj så fin han är!!!!
Min gamla klasskompis Shirley Clamp har en dotter som går i samma klass som River och vi har redan börjat fantisera om hur dom kommer att bli ihop en vacker dag och hur söta deras barn kommer att bli 🙂
Efter skolstarten gick jag till gymmet och jobbade. Körde min klass utomhus vilket var så otroligt härligt! Det uppskattas verkligen av medlemmarna också.
Sedan mötte jag upp med min adept Erika som kommer att göra debut i athletic fitness på decembercupen i år. Hon var så jäklar GRYM! Det är ganska lång tid kvar och hon har redan kommit en lång väg i både chins och dips. Vi körde ett riktigt hårt pass med både chins, dips och rodd och efter 2 timmar var vi helt färdiga… slutkörda och lyckliga! Ja, för man blir lycklig av att träna Athletic fitness.
Erika rockar! Team MM Sports såklart!
Att tävla i olika ”fitness sporter” kommer inte bara med lyckan över att ha skapat drömkroppen eller att komma ”i mitt livs form”. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Sporten föder en viss form av ätstörning och i vissa fall en skev syn på kroppen.
Jag kan komma på mig själv när jag ser på mig i spegeln och gnäller över fett som inte vill släppa. Är det legitimt eller har jag en skev syn på min kropp? När jag ställer mig på vågen och den visar 300 gram mer än för några dagar sedan och jag blir superirriterad.
I i fitness-sporter är det inte den ”sundaste” kroppen som vinner utan den hårdaste, mest definierade och mest symmetriska men ändå fylliga kroppen som vinner och hur du når dit är inte alltid sunt. Detta ska man vara oerhört medveten om innan man bestämmer sig för att tävla.
Det är 5 veckor kvar till SM och jag har sakta men säkert börjat stressa! Jag vet att jag stressar i onödan, men jag kan inte låta bli. Jag är där jag ska vara men hjärnan säger något annat. Och det spelar ingen roll att jag gjort det förut eller att jag kan det här nu och att allt går enligt planen, för hjärnspöken kan alla drabbas av till och med proffsen, för det är väldigt lätt hänt…. just sayin…
Bästa sättet att ska av det…gå till gymmet!
Kommentera