Tag Archives: sjukdom

Dö hemska vinter…dö!

Ja jag menar vartenda ord av rubriken! Är så evinnerligt trött på alla sjukdomar som aldrig verkar ta slut. Lillstrumpa har varit nästan konstant förkyld sedan slutet av november och själv har jag gått igenom ett antal förkylningar, feber, halsont och som grädde på moset en rejält lunginflammation.

Insjuknade rejält på nyårsdagen och låg hemma i 5 dagar med hög feber, diarré, kräkningar och lättare hosta. Var till slut så uttorkad och hade mycket ansträngd andning att jag ringde 1177 som rådde mig att åka in till jourmottagningen. Detta var på trettondagen! Tog mig en evighet, trots makens hjälp, att få på mig kläder och ta mig dit trots att det endast tar 6-7 minuter att köra.

Ganska omgående konstaterade läkaren att jag var i så dåligt skick att ambulans tillkallades som körde mig till akuten. Där fick jag för första gången veta att jag hade en kraftig lunginflammation och senare fick jag också veta att jag höll på att drabbas av total sepsis (blodförgiftning) då de kunde se att jag hade bakterier i blodet.

Efter ytterligare 5 dagar på Infektionsavdelningen fick jag åka hem och satt som ett kolli ytterligare en vecka innan jag började kunna klä på mig själv, äta ordentligt och gå tillbaka till skolan.

Så fort jag avslutat min hästkur med penicillin åkte jag på en rejäl förkylning och sen har förkylningarna i princip avlöst varandra. Idag är första dagen tillbaka på jobbet efter senaste förkylningen som fortfarande har mig i sitt grepp men greppet har börjat släppa. Det går åt rätt håll!

Så förlåt mig om jag vrålar…DÖ FÖRBANNADE VINTER…DÖ!!!! i  hopp om att alla förkylningar och sjukdomar försvinner med den 😉

Hemma efter Op!

Äntligen hemma igen! Fy f-n vilken resa detta varit och hela sommarledigheten har gått till att ligga på soffan och ha ont. På måndag börjar skolan igen och mitt ”sommarlov” är över. 

Efter mitt första gallstensanfall 28/6 och akutbesök som blev följden hoppades jag att det var över. Men anfallen återkom var 3-4 dag. Tack vare starka smärtstillande kunde jag häva anfallen och mådde (oftast men inte alltid) bra efter några timmar igen. 

Onsdag den 20/7 kunde en ultraljudsundersökning bekräfta att gallblåsan innehöll en stor mängd småstenar av storleken 1-4 mm.

På fredagen fick jag kallelse till samtal på kirurgmottagningen den 10/8 för att diskutera en ev. operation. 

Men sen började anfallen komma tätare och tätare och i lördags 23/7 blev det åter ett besök på akuten då smärtlindringen inte längre fungerade. När anfallet var över skickades jag åter hem med ett nytt recept på smärtstillande och redan vid lunchtid på söndagen kom nästa anfall. Under dessa 4 veckor har jag haft 8 anfall.

Efter det släppte inte smärtan och på måndagen insåg jag att ett besök på akuten igen var nödvändigt. Fick vänta i 7,5 h innan en läkare kom och kunde konstatera att det var allvarligt och att jag skulle läggas in i väntan på Op, förhoppningsvis under tisdagen. Efter totalt 9 timmar på akuten skrevs jag in på ITVA. 

På tisdagsmorgonen fick jag träffa en väldigt trevlig (och snygg…jajaja…jag är inte död än och reagerar fortarande på snygga killar ;)) läkare som lovade mig Op men tidigast på onsdagen vid 11-tiden. Innan dess måste blodprover tas och oj vad komplicerat det blev. Uppenbarligen är jag fullständigt omöjlig att sticka och har inga stora snokar till vener som ställer upp.

Två personal från ITVA stack mig utan större framgång. Därefter skickades jag till Op för att en erfaren narkossköterska skulle sticka mig men inte heller hon lyckades klämma ur mig mer än ett ynka rör. Efter att ha blivit stucken i armvecken, händerna (ovanpå och på sidan och på tummen) och t.o.m. ena foten ett flertal gånger på varje ställe så gav hon upp och ringde efter personal från labbet/blodcentralen som fick komma och sticka kapillärt (fingret) och samla droppe för droppe tills hon lyckats få ihop två rör.

Flyttades på tisdagskvällen till Barnavdelningen…hehe…jag vet…inte riktigt förväntat men det var enda stället med lediga sängplatser. Lyx! Eget rum, toalett och stor platt-tv med ett stort urval filmer att välja på. Hade också fått lov att både äta och dricka eftersom operationen var planerad mer än 12 timmar senare. 

Åt den ljuvligaste potatis och skinkgratäng jag någonsin ätit 😀

Helt otroligt att man kan väcka smaklökarna till liv på bara några dagar genom att inte äta. Det positiva är att mitt sockersug är borta men jag vet att den lille sockerdjävulen ligger på lur 😉 

Middagen åkte hiss i en dryg timme och jag hade ont och var på väg att be om starkare smärtlindring men det gav sig och jag återgick till den molande värk/smärta som jag haft konstant de senaste dagarna. Fick sova hyfsat och redan kl 9:25 låg jag nyskrubbad i Op vänthall. Sen gick det undan och jag rullades in och fick lägga mig på op-bår och kördes in i op-sal. Allt kopplades, fick lugnande i venporten och mask och sen är det svart.

Vaknade till på uppvak och vet att jag svarade personalen men det var helt omöjligt att få upp ögonen. Tog mig säkert 3 timmar att vakna ordentligt och sen bli hämtad för transport tillbaka till barnavdelningen.

Var fortfarande hyfsat groggy men lyckades ringa maken och berätta att allt gått bra och att de lyckats ta bort gallblåsan med titthålskirurgi. Har fyra skitsnygga hål på magen som minne 😉

Fick stanna kvar för observation över natten och när jag skulle lägga mig hade den stora muskeln i högra axeln gett upp och börjat krampa så jag kom inte upp eller ur sängen. Kändes som om ngn stack en kniv i axeln/nacken och vred om. Fruktansvärd smärta! Blev tvungen att ringa på hjälp för att ta mig upp ur sängen.

Återigen starka smärtstillande och med hjälp av ett ton kuddar lyckades jag pallra upp mig i sängen i sittande ställning och kunde sova ett par timmar. Vaknade till och från och det mesta av natten fick jag titta på gamla repriser för att få tiden att gå. Vågade inte röra en fena med risk för att kniven i axeln skulle vridas runt.

Så småningom blev det morgon och jag kunde få mer smärtstillande och steg upp för att försöka peta i mig lite frukost. Läkaren hittade mig vid frukostbordet och efter inspektion blev jag frisläppt att åka hem 😀

Sååå skönt att vara hemma men helt galet med alla barnen, speciellt de små som inte förstår att jag är öm och fortfarande har ont. Försökte vila en stund på em men insåg snabbt att jag inte skulle kunna ligga ner i sängen här hemma heller så nu har vi samlat ihop alla kuddar och filtar vi kan hitta så får jag försöka sitta upp och sova tills den här jäkla skiten ger med sig.

Visst är livet härligt ibland 😉

Bröllopsdag!

    

Igår lördag den 23/7 firade vi vår 17:e bröllopsdag! Vilken dag det blev! Har ni läst mitt tidigare inlägg så vet ni att dagen började med ett akutbesök för min del p.g.a. mitt 7:e gallstensanfall på drygt 3 veckor.

Det började alltså inte bra och jag var utslagen hela dagen i stort sett. Middagen maken hade planerat fick ställas in och konserten med Håkan Hellström och The Ark fick jag också ge upp. En överlycklig kompis till dottern fick min biljett och de hade haft jättekul och hamnat precis framför scenen :)

Efter att ha varit tillsammans i 23 år känner vi varandra väl och maken var mer bedrövad av mitt dåliga skick än att vi missade att fira vår bröllopsdag. Som plåster på såren åkte han iväg på em och kom hem med en enorm bukett vackra blommor och en present som visade sig vara ett glashjärta på fot med belysning <3

Han är inte snubben som lägger en massa pengar på romantiskt tjafs eller prydnadssaker men denna klarröda glaspjäs hade han inte kunnat motstå och förklarade med kärlek i rösten att han såg två sammaflätade hjärtan som glödde med en passionerad eld och då tänkte han på oss 😀

Så detta är min nya favoritpjäs här hemma 😀 <3

Akuten inatt igen!

Är så trött! Zzzzzzzzzz! Har inte blivit mer än en dryg timmes sömn inatt. Maken jobbade i natt och jag gjorde mig i ordning för att sova vid 00:30 och kände då av gallan lite, men eftersom smärtan inte eskalerade tog jag ingen smärtlindring och la mig för att sova.

Vaknade vid kl 02:15 av en fruktansvärd smärta! Tog en av mina starka smärtlindrande och började räkna sekunderna. Har lärt mig att det tar ca 15 minuter innan tabletten börjar verka och tar bort toppen av smärtan och det dröjer totalt sett 30 minuter innan jag är helt smärtlindrad.

Men inte i natt :(

Maken kom hem från jobbet kl 03:05 och hittade mig vaggandes runt runt runt. Profylaxandades för att försöka hantera smärtan. Toppen av smärtan var kapad men det gjorde fortfarande fruktansvärt ont och verkade inte vilja ge med sig. Bad maken att ringa 1177 för att be dem varsko akuten medan jag med mina sista krafter lyckades kränga på mig kläder.

Fick vänta en halvtimme på akuten innan jag fick komma in och då hade smärtorna börjat ge sig litegrann. Blodprover och blodtryck togs innan en läkare till sist kom in för att prata med mig. Då hade det värsta av smärtan släppt utan att jag hade behövt få mer smärtlindring.

Min ultraljudsundersökning i onsdags visade att hela gallblåsan är full av små stenar och de är tydligen farligare än om det varit en stor sten. Varför? De kan fastna i gallgången och orsaka allvarliga komplikationer så det vill man till varje pris undvika. Eftersom det är helg och man kunde konstatera att gallblåsan inte var inflammerad så blev det ingen akut operation i natt.

Har fått en tid för inskrivning och förberedelse inför operation om ett par veckor. Känns skönt men samtidigt lite skrämmande. Fick i alla fall veta att det går alldeles utmärkt att leva utan gallblåsa och att det i de flesta fall går att operera med titthålskirurgi. Så nu väntar några veckor med gall-kost och sen operation!

Radiologen [X]

Imorse kl. 9:00 var det dags för mitt besök hos radiologen. Gick förvånansvärt snabbt och jag hann bara ta en könummerlapp innan jag blev uppropad. Blev visad till ett litet bås med ett tygskynke där jag anvisades en landstingsskjorta utan knappar att dra på mig.

Sen ska man sitta där i sin landstingsskjorta utan knappar, på stolen med ryggen mot väggen och draperiet framför sig och vänta. Känns lite smått obehagligt att sitta där och vänta som om man satt bakom ett scendraperi som vilken sekund som helst ska dras undan och avslöja ett publikhav som förväntar sig underhållning.

Man känner sig lätt utelämnad och inser snabbt att många andra har det betydligt jobbigare än mig som ändå fick behålla byxorna på 😉

I undersökningsrummet sen fick jag sånt där blått slajm på magen och ett ultraljud gjordes av en kvinnlig läkare. Jodå! Visst fanns det en massa små stenar i gallblåsan och det var de små rackarna som orsakar mig så mycket smärta när de ska passera gallgången.

Läkaren kunde inte svara på vad som händer nu och hon kunde inte skriva ut mer smärtstillande heller utan jag måste jaga rätt på läkaren från mitt akutbesök för att få några svar. Hon kunde inte heller svara på varför detta händer mig? Det enda svar jag fick var att alla har olika sammansättning i gallblåsan och större eller mindre benägenhet att få utfällningar i form av kristaller (stenar).

Har på inrådan från den kvinnliga läkaren ringt kirurgmottagningen och de ringer tillbaka senare i em. Hoppas på fler svar då!