Vart är det här landet på väg? Vi har gått från att vara ett jordbrukssamhälle till att vara ett Industrisamhälle och nu ett Informationssamhälle som baserar våra framgångar på kunskap.

I början på april 2011 fanns det 64.000 lediga jobb i Sverige. Sextiofyratusen lediga jobb! Det är ca 23.000 fler lediga jobb än samma period för ett år sen.

Det måste ju betyda att det finns jobb, men varför har vi ändå så hög arbetslöshet? Svaret är enkelt. Vi saknar den kunskap och utbildning som näringslivet skriker efter. Näringslivet vill anställa men vi har fel kompetens.

På många platser i vårt avlånga land sitter det människor i exakt samma sits som mig och tänker att nu är det dags att gå vidare och göra något åt situationen. Utbildning är enda vägen framåt! Jag tog steget i oktober 2010 och började på heltid studera och skola om mig. Utbildningen är en studiemedelsberättigad YH-utbildning (YrkesHögskola) och är på 2 år.

Jag gick alltså direkt från min föräldraledighet till att börja studera på heltid och lämnade givetvis in en ansökan om studiemedel till CSN. Efter en dryg månad när jag ringde upp och undrade hur det gick med min ansökan om studiemedel trillade det plötsligt in ett avslag i brevlådan. Nya regler från 1 juli 2010 gjorde gällande att man under inga omständigheter fick ha oavklarade poäng från tidigare studier.

Mindre än ett år innan jag startade mina studier hade jag kontaktat CSN för att ta reda på vad som gäller och om jag skulle kunna få nya studiemedel beviljade trots att jag hade 12 Hp hängande sedan mina senaste studier 1997. Fick till svar att självklart skulle jag kunna få det för 1997 var ju läääängesen och dessutom bytte jag helt inriktning i och med den nya utbildningen. Så nya studiemedel var inga problem!

Detta beskedet fick jag alltså några månader innan 1 juli 2010. När jag sen i november 2010 fick avslaget i brevlådan var det en rejäl kalldusch och förtvivlans fasa rann som stora tårar på min kind. Fick veta att det skulle ta mig 9 veckor på nya utbildningen att få ihop de 12 poäng som saknades. Spelade inte någon roll att det var en ny utbildning. CSN var bara intresserade av poängen.

Insåg att jag skulle vara utan pengar i 3 månader och bufferten gick redan första månaden. Som tur var kunde vår personliga bankman ordna ett tillfälligt lån så att jag kunde fortsätta studera. Trots frånvaron av studiemedel så kunde jag alltså fortsätta studera med lånade pengar. Skillnaden är att pengar lånade i bank ska börja betalas tillbaka direkt.

Trodde i min enfald att det värsta var över och att vi löst allt men återigen hoppade dessa släpande 12 Hp upp och bet mig i arslet för ett par veckor sen.

Har 6 veckors ”sommarlov” då jag inte får något studiemedel och jag beslutade mig för att inte jaga jobb utan istället skrapa ihop de sista kvarvarande föräldradagarna jag har kvar för att kunna spendera sommaren med maken och barnen. I brevet från FK meddelade de mig att de sänkt min inkomstuppgift som föräldrapenningen baseras på (?) och i nästa beslut så ha de nollställt min SGI eftersom jag varit arbetslös mellan min föräldraledighet och mina studier utan att anmäla mig som arbetssökande på AF.

Visar sig att FK samkör sina register med CSN och då jämförs och gäller enbart det datum man blivit beviljad studiemedel. Inte det faktiska datumet då man börjar studera. I mitt fall blev det ju ett glapp på 9 veckor som jag inte fick några studiemedel beviljade och då anser FK att jag inte studerat trots att jag måste ha gjort det för att över huvud taget få ihop de 12 poängen så jag blev beviljad nya studiemedel.

Så här står jag nu! Med 4½ vecka kvar till sommarlovet visar det sig att jag får 0 kr i ersättning för mina föräldradagar och min SGI är inte skyddad längre utan har blivit nollställd i och med att jag inte anmälde mig som arbetssökande från första studiedagen.

Dumma mig! Visst borde jag ha förstått att ska man heltidsstudera så måste man anmäla sig som arbetssökande första dagen om utifallatt CSN får för sig att en månad senare neka mig studiemedel.

Så vart är det här landet på väg när man gör det så svårt för vuxna människor med familj att studera och försöka bidra till vårt samhälle?