Ny vecka och nya möjligheter som jag brukar säga.
Jag har som halvt gått på semester och uppdaterar när jag har tid och ork.
Har en del jobb inplanerat i sommar ändå. Tanken var att jag skulle ta helt ledigt under Juli månad, men då jag som ensam försörjare över familjen och med en tuffare jobbsituation under våren med tanke på Corona och inställda arbeten måste få in pengar så kommer jag istället trappa ner på uppdateringarna. Istället för ett till tre inlägg om dagen så kanske det blir 3-4 i veckan i stället.
Idag ska jag och barnen åka till Råsta gård för att plocka jordgubbar, vi ska också på vägen hem stanna till vid Lithells för att köpa med korv och annat att ha med till Gotland och fylla frysen med.
Ska också ringa vårdcentralen, måste boka tid, börjar bli lite orolig nu på riktigt och det är typiskt mig när det kommer till mig själv att jag drar ut på det innan jag söker vård.
Jag har under våren åkt på flera halsinfektioner, känt mig hängig och varit mer sjuk än på flera år, mina körtlar i hals och under armarna har varit svullna i flera månader och jag har nu också börjat få ont i skelettet, så ont att jag knappt kan resa mig upp från sängen visa mornar.
Var inne på sjukhuset för flera år sedan pågrund utav låga blodplättar. Läkarna misstänkte AML och det skrämde skiten ur mig. Fick gå på massa olika undersökningar och det togs massa tester men det tog lång tid innan jag fick svar på var det var. Tack och lov hade jag en läkare som sade att han inte skulle ge upp fören han hade ett svar att ge mig. Han skulle inte bara släppa mig utan han skulle komma med ett besked innan.
Fick sedan diagnosen ITP .
Vid blodsjukdomen ITP förstör kroppens egna immunförsvar blodplättarna, trombocyterna, i förtid. Detta gör att du får ett lågt antal trombocyter i blodet vilket leder till blåmärken och blödningar som är svåra att stoppa.
Nu såhär efteråt så förstår nu läkarna varför jag förlorade 2 liter blod i samband med Kidhs förlossning. Är glad idag att jag har denna vetskapen, vilket gör det viktigt för mig att tala om inför kommande operationer eller liknande, för om blodplättarna ligger lågt så blir blödningar svåra att stoppa och man kan lätt förblöda.
Men tillbaka till mitt mående under våren, det gör mig orolig, ännu mer orolig kanske eftersom jag följer 4 bekanta på instagram som alla senaste tiden blivit drabbad utav cancer. Ordet cancer skrämmer livet ur mig, inte för min egen del . utan för barnens. Jag kan INTE bli eller vara sjuk, mina barn har bara mig. Även om dom egentligen har fler omkring sig så vet jag att mina barn ser mig som sitt allt, som sin trygga punkt i livet. Jag har alltid levt ensam med dom och skulle något hända mig, olycka som sjukdom så vet jag inte vad som skulle hända och det skrämmer skiten ur mig.
Cancer har drabbat allt för många i min släkt och det känns bara som om man väntar på sin tur. Kan ni förstå känslan?
Hoppas att det kanske bara är blodplättarna som blivit låga igen, som gör att imunförsvaret blivit lågt och att jag därav blir sjuk om och om igen varje månad under hela våren.
Ska ringa idag, boka en tid och så tar vi det där ifrån <3
Var rädd om dig!
KRAM