Albus fick åka ambulans

Jag trodde att han dog.
Såhär i efterhand kan det låta sjukt dramatiskt, men på de fyra minuter som det tog för ambulansen att komma fram så hann jag tänka så; ”Detta är ögonblicket som jag kommer att behöva leva med i resten av mitt liv, och han kommer inte längre vara med oss”.

Efter 4 dagar på inskolning så kom den berömda förskolefebern. Trots att vår förskola bara hade en tredjedel av barngruppen på plats så har ändå någon förskolebacill lyckats ta honom.
39,5 visade tempen efter Alvedon och han, som annars leker fartfyllt på morgonen, satt i soffan och nästan somnade sittandes vid 8:30.

Plötsligt blev hans blick tom. Han stirrar upp i taket och hans kropp börjar skaka. Han sprattlar som en fisk helt okontrollerat, hans läppar blir blå och hans rosiga kinder blir kritvita.
På en tiondel sekund ringer jag 112 och på fyra minuter kommer ambulans. Anton var i närheten och anländer samtidigt som ambulansen.
Albus är okontaktbar men har vaknat från att han varit bortom medvetande. Han gnyr, gråter, blundar, men reagerar inte på varken tilltal eller annat omkring.

Ambulanspersonalen sticker honom i tån och berättar sedan (precis som larmcentralen) om feberkramp hos små barn och vad det är. De berättar också att första gången ett barn får en feberkramp skall alltid läkare uppsökas för att fastställa diagnosen,  speciellt för att utesluta andra orsaker till anfall. Vi blir ombedda att packa ihop våra saker och tar med Albus i ambulansen.
Trots alla roliga grejer som finns i ambulansen märker inte Albus någonting omkring sig. Han är vaken, men reagerar inte på något. Han skakar som att han fryser. Jag sitter bredvid honom där han ligger i sin pippipyjamas och jag försöker hålla mig sansad.

Vid det här laget är jag otroligt trygg med att detta var en ofarlig feberkramp. Otäck, men ofarlig. Jag är lugn när vi kommer till barnakuten, Anton är påväg till oss och jag förväntar mig i stort sett bara en kontroll och att vi sedan kan åka hem.
Men så fort läkaren kommer så handlar det inte längre om hans anfall, utan nu är läkaren orolig att han fått en hjärnhinneinflammation.
De konstaterar att Albus är medtagen, slö, ledsen, otröstlig, hög feber, men framförallt stel i nacken.
En sjuksköterska kommer och säger att ”Nu kommer det hända väldigt mycket saker här och det kommer bli tufft för honom, vi ska prata mer om detta efteråt, men just nu behöver du hålla fast honom ordentligt så vi kan sätta in en infart i hans arm.
Det lilla rummet fylls av personal och en tar hans arm, den andra rullar in en vagn och en annan hjälper till med verktyg när den fjärde håller i honom hårt bredvid mig när han ligger i mitt knä. Albus skriker i panik och hans ben sprattlar. Hans blodkärl i armen brister och de måste därför ta den andra armen. De ger honom antibiotika och fyller rör med hans blod.
Det är viktigt att detta görs fort. Albus ropar ”mamma mamma!!!” och jag försöker sjunga hans favoritsång när jag kramar om honom samtidigt som jag försöker låta bli att visa att jag gråter. Men det går inte
De gör en massa saker som jag inte uppfattar. Jag hör inte vad någon säger för jag hör bara mitt barns skrik. Känner hans panik.
När de är klara och Albus äntligen lugnat sig, kommer en annan sköterska med en smal tops för att covid-testa honom. När jag blundar kan jag fortfarande höra hans skrik i mina öron.

”-Det enda sättet att veta om ett barn fått hjärnhinneinflammation är att ta ett ryggmärgsprov och därför ska vi förbereda för detta nu.” Anton har just lyckats tjata sig in i rummet (bara en förälder får vara där) men när dem säger detta blir både jag och Anton stela som pinnar. Anton gjorde ett ryggmärgsprov som barn och han minns det som traumatiskt.
Albus får morfin i munnen och de börjar lägga bedövningsalva vid hans ryggslut. Allt går så fort.
De berättar att vi kommer behöva hålla fast honom som en ostbåge så han ligger helt stilla under provet och att han måste vara vaken.
Vi får då egentligen inte vara där både jag och Anton pga. corona men jag säger att vi kommer inte klara detta om vi inte får vara där tillsammans. Läkaren bestämmer att det är okej, men bara under undersökningarna och provtagning.

Albus går från skräckslagen till helt utslagen. Han ligger i mitt knä.
Efter en liten stund kommer en annan läkare som jag först tror ska ta med oss iväg för detta ryggmärgsprov. Han sätter sig ner och ställer massa frågor vi redan svarat på och vill sedan känna på Albus som vaknar till. Läkaren är inte överens med den första och vill avvakta provsvar innan ett ryggmärgsprov görs.
Vi får säga hejdå till Anton och blir inlagda, i korridoren möter vi läkaren igen som tittar på mig med lugnande blick.
”-Proverna ser okej ut.”

Vi får ett rum och Albus får en ny klämma på tån, kopplas in med dropp och får matförbud. Han somnar i min famn.
Timmarna går och när Albus vaknar börjar han prata. Det har han inte gjort på hela dagen.
Jag fäller en tår av lycka.

När läkaren kommer så vill Albus visa honom sin drake och nallen han fick av ambulansen.
Han springer runt i rummet och pratar och är lite blank i ögonen, men annars är han pigg.
Läkaren bestämmer att han ska få äta och hållas för observation och nya prover skall tas 20:00 och jämföras mot dem som gjordes kl. 11.

Syskonen hemma är oroliga. Genom FaceTime har jag väglett ett av barnen genom något som liknade en panikattack av oro för sin lillebror.
Jag och Anton bestämmer oss för att bytas av så jag kan åka hem till de stora barnen.

Jag har varken ätit, gått på toaletten eller sovit, men trots det så får jag knappt i mig någon mat. När jag är hemma finner jag mig själv gå runt i cirklar och jag kan inte koncentrera mig. Det känns som hela min kropp och själ är kvar på sjukhuset.

När provsvaren kommer sent på kvällen, och dem visar en förbättring mot morgonen, så beslutar vi att ta hem Albus.
Vi var såklart inte tvungna att ta hem honom så nästan mitt i natten, men vi ville verkligen vara tillsammans.

Så diagnosen blev virus (av okänd sort) och feberkramp pga. hög feber.

Albus mår bättre nu och får Ipren och Alvedon. Han har ingen aptit och inatt började han kräkas. Men så länge han inte får hög feber igen så ska vi inte vara oroliga.
Vi blir hemma ett par dagar och får skjuta på jobb och inskolning ❤️

DE640425-6F65-47BD-89AB-F08D064FDEB8 21D17A24-7E23-49D4-90AF-AF796C1A02CD 9FDA3800-AE62-48F2-A024-E87821BC5971 FF460BFA-E7AD-41E9-96CB-14C1519C0985

BYGGLOV!

Tjoho!! Bygglovet är äntligen VÅRT!

Känns som vi väntat i evigheternas evighet. Grannar har klagat, skickat in åsikter och därför fördröjt hela processen (de lär INTE komma över och låna mjölk om vi säger så..) men nu spelar ingenting  någon roll längre;
-För vi har fått vårt bygglov!

Så nu är planen att röja undan på tomten för att sedan kunna lägga en grund för huset nu här i höst innan snö och kyla kommer.
Samtidigt  skall vi också lyckas sälja vår lägenhet 😅 (om vi någonsin kommer ikapp med allt stök & röj)
Hur gör ens folk med barn när det ska städas, stylas, fotas och visas? Vilket jäkla jobb!
Vi får nog flytta in i en husbil på tomten 😂 eller tält. Överväger dock att anlita hjälp med allt och bo hos min syster ett par dagar för att få ihop allt 🙃.

Men.. planen är då att flytta nästa år (vågar inte jinxsa när i tiden, men nästa år är tanken. Innan sommaren.)

 

1FB9B583-AF54-4EE0-BEDE-F161B82705F6

Theodora <3 Dammråttan

Städtjänster kan ju verka tråkigt att prata om, men jag önskar verkligen att du tar dig tiden att läsa en minut, för jag skulle vilja berätta något viktigt.

Tidigare i år träffade jag en av grundarna till Dammråttan i ett digitalt möte, där vi pratade om städbranschen, värdegrunder och varför de startade Dammråttan från början.
Jag blev så himla imponerad av att höra om deras företag, hur de värderade sina anställda, hur de jobbar aktivt för att alla i företaget skall vara stolta över sitt arbete och hur de vill bli av med städbranschens dåliga rykte som är skapat av oseriösa aktörer.
Jag älskade hur de jämförde städtjänster med exempelvis tjänster som en rörmokare, en målare eller annan hantverkare anlitas för att utöva hemma. Städning är ju också ett hantverk.

Sedan dess har jag haft den stora äran att ha Johanna hemma hos oss. Johanna är ett riktigt städproffs och älskar sitt jobb. Hon sveper runt här hemma som en glad virvelvind och gör allt jag inte hunnit med.
Dammråttan har tagit fram ett paket till mig som innehåller alla de städtjänster som jag behöver och känner att jag vill ha hjälp med. De kräver inte att jag skall ha städat innan de kommer eller att jag skall ha städutrustning hemma, de har med sig allt och fixar allt. Ligger det leksaker på barnens golv, eller tvätt intryckt under sängarna så tar dem det. Jag har också kunnat berätta saker som är extra viktiga för mig; Som att jag ofta stör mig på fingeravtryck på micron eller hatar att byta soporna på toaletterna och i barnens rum. Jag har också bett om hjälp med att bädda rent alla sängar, då det ofta är ett ”ångestprojekt” för mig på helgen.
Det är en sådan enorm befrielse att känna att Johanna skall komma, aldrig någon press eller stress att jag måste hinna få undan.

Dammråttan jobbar med städabonnemang som anpassas efter varje kund och det finns inga regler hur det skall se ut, utan det är DU som kund som väljer vad du vill ha hjälp med, hur ofta och hur länge.
Abonnemanget innehåller de tjänster som ni kommit överens om och löper vidare tills ni kommer överens om något annat. Enklare än så blir det inte!

..och vad gör jag då istället med min tid som blivit över? Jo, jag umgås med barnen på eftermiddagarna istället för att fara runt och städa, men sen har ju även jag och Anton kunnat spendera betydligt mer tid med varandra i soffan på kvällarna! Tid som annars gått till städ.

 

Klicka HÄR för att få ett unikt erbjudande BARA till er & kom i kontakt med Dammråttan
för att se vad dem kan hjälpa just DIG med! *

 

 

*Dammråttan finns i Borås, Ulricehamn, Tranemo, Svenljunga, Kinna, Skene, Bollebygd, Alingsås, Herrljunga, Vårgårda med omnejd.

Ut på vandring

I dagarna efterlyste jag vandringsleder på min instagram och fick så himla bra tips!
Nu har jag tittat flera leder med höga höjder kring Jönköping som vi är väldigt nyfikna på. Jag vill gärna ha en fin utsikt, bara skog känns lite tråkigt 🙈🙈

Men jag måste verkligen slå ett slag för dessa zip-off brallor från RevolutionRace! Så himla smart att inte behöva välja mellan shorts och byxor när man ska ut, de har massa bra fickor och tål väder och vind.
Både jag och Anton trivs toppen i våra!

Koden förlängd t.om 2/8 !
Använd kod: THEODORALARSSON15 för 15% på hela din order hos Revolution Race!

 

0B0CDFF1-EC14-436B-B1B7-447E6E45CB4D A2725068-73A3-421E-B51C-FDFE2BD967CB

1316DD30-99DE-4965-B713-1842661FD8DC 0A036348-9633-463E-9B31-2D472FAD60FF B5B0A829-5980-4312-B190-98949F84ECF1 0FFCFB59-9E02-4C32-B772-98516E044887 CF76E581-B168-46EC-BF24-1E135C02B135

Hitta mina byxor HÄR!  Antons byxor HÄR!

Albus lekhörna

[Inlägget är sponsrat och innehåller reklam för Kids Concept]

 

Albus har ju inget eget rum (än) men nu har vi fixat i hans lilla lekhörna på andra våning. Just nu är han mycket för att stapla, riva, gunga, klättra upp och har just upptäckt bilar och ropar BRUUUUM hela tiden.
Så det kändes givet att han skulle få träleksaker anpassat för sin ålder och jag tycker det är SÅ HIMLA KUL att kunna ge honom dessa saker som jag sålde i flera år i leksaksaffären. Det är också kul att se hur mycket han älskar dessa klassiska leksaker i all sin enkelhet.

IMG_3741 IMG_3743 IMG_3744 IMG_3746 IMG_3747 IMG_3754 IMG_3757 IMG_3759 IMG_3778

 

Soffa Saga // Gungdjur NEO // Kista Saga // Klossar m. bokstäver // Träbilar // Bilmatta // Mjukdjur OTTO //