Vardag

Albus fick åka ambulans

Jag trodde att han dog.
Såhär i efterhand kan det låta sjukt dramatiskt, men på de fyra minuter som det tog för ambulansen att komma fram så hann jag tänka så; ”Detta är ögonblicket som jag kommer att behöva leva med i resten av mitt liv, och han kommer inte längre vara med oss”.

Efter 4 dagar på inskolning så kom den berömda förskolefebern. Trots att vår förskola bara hade en tredjedel av barngruppen på plats så har ändå någon förskolebacill lyckats ta honom.
39,5 visade tempen efter Alvedon och han, som annars leker fartfyllt på morgonen, satt i soffan och nästan somnade sittandes vid 8:30.

Plötsligt blev hans blick tom. Han stirrar upp i taket och hans kropp börjar skaka. Han sprattlar som en fisk helt okontrollerat, hans läppar blir blå och hans rosiga kinder blir kritvita.
På en tiondel sekund ringer jag 112 och på fyra minuter kommer ambulans. Anton var i närheten och anländer samtidigt som ambulansen.
Albus är okontaktbar men har vaknat från att han varit bortom medvetande. Han gnyr, gråter, blundar, men reagerar inte på varken tilltal eller annat omkring.

Ambulanspersonalen sticker honom i tån och berättar sedan (precis som larmcentralen) om feberkramp hos små barn och vad det är. De berättar också att första gången ett barn får en feberkramp skall alltid läkare uppsökas för att fastställa diagnosen,  speciellt för att utesluta andra orsaker till anfall. Vi blir ombedda att packa ihop våra saker och tar med Albus i ambulansen.
Trots alla roliga grejer som finns i ambulansen märker inte Albus någonting omkring sig. Han är vaken, men reagerar inte på något. Han skakar som att han fryser. Jag sitter bredvid honom där han ligger i sin pippipyjamas och jag försöker hålla mig sansad.

Vid det här laget är jag otroligt trygg med att detta var en ofarlig feberkramp. Otäck, men ofarlig. Jag är lugn när vi kommer till barnakuten, Anton är påväg till oss och jag förväntar mig i stort sett bara en kontroll och att vi sedan kan åka hem.
Men så fort läkaren kommer så handlar det inte längre om hans anfall, utan nu är läkaren orolig att han fått en hjärnhinneinflammation.
De konstaterar att Albus är medtagen, slö, ledsen, otröstlig, hög feber, men framförallt stel i nacken.
En sjuksköterska kommer och säger att ”Nu kommer det hända väldigt mycket saker här och det kommer bli tufft för honom, vi ska prata mer om detta efteråt, men just nu behöver du hålla fast honom ordentligt så vi kan sätta in en infart i hans arm.
Det lilla rummet fylls av personal och en tar hans arm, den andra rullar in en vagn och en annan hjälper till med verktyg när den fjärde håller i honom hårt bredvid mig när han ligger i mitt knä. Albus skriker i panik och hans ben sprattlar. Hans blodkärl i armen brister och de måste därför ta den andra armen. De ger honom antibiotika och fyller rör med hans blod.
Det är viktigt att detta görs fort. Albus ropar ”mamma mamma!!!” och jag försöker sjunga hans favoritsång när jag kramar om honom samtidigt som jag försöker låta bli att visa att jag gråter. Men det går inte
De gör en massa saker som jag inte uppfattar. Jag hör inte vad någon säger för jag hör bara mitt barns skrik. Känner hans panik.
När de är klara och Albus äntligen lugnat sig, kommer en annan sköterska med en smal tops för att covid-testa honom. När jag blundar kan jag fortfarande höra hans skrik i mina öron.

”-Det enda sättet att veta om ett barn fått hjärnhinneinflammation är att ta ett ryggmärgsprov och därför ska vi förbereda för detta nu.” Anton har just lyckats tjata sig in i rummet (bara en förälder får vara där) men när dem säger detta blir både jag och Anton stela som pinnar. Anton gjorde ett ryggmärgsprov som barn och han minns det som traumatiskt.
Albus får morfin i munnen och de börjar lägga bedövningsalva vid hans ryggslut. Allt går så fort.
De berättar att vi kommer behöva hålla fast honom som en ostbåge så han ligger helt stilla under provet och att han måste vara vaken.
Vi får då egentligen inte vara där både jag och Anton pga. corona men jag säger att vi kommer inte klara detta om vi inte får vara där tillsammans. Läkaren bestämmer att det är okej, men bara under undersökningarna och provtagning.

Albus går från skräckslagen till helt utslagen. Han ligger i mitt knä.
Efter en liten stund kommer en annan läkare som jag först tror ska ta med oss iväg för detta ryggmärgsprov. Han sätter sig ner och ställer massa frågor vi redan svarat på och vill sedan känna på Albus som vaknar till. Läkaren är inte överens med den första och vill avvakta provsvar innan ett ryggmärgsprov görs.
Vi får säga hejdå till Anton och blir inlagda, i korridoren möter vi läkaren igen som tittar på mig med lugnande blick.
”-Proverna ser okej ut.”

Vi får ett rum och Albus får en ny klämma på tån, kopplas in med dropp och får matförbud. Han somnar i min famn.
Timmarna går och när Albus vaknar börjar han prata. Det har han inte gjort på hela dagen.
Jag fäller en tår av lycka.

När läkaren kommer så vill Albus visa honom sin drake och nallen han fick av ambulansen.
Han springer runt i rummet och pratar och är lite blank i ögonen, men annars är han pigg.
Läkaren bestämmer att han ska få äta och hållas för observation och nya prover skall tas 20:00 och jämföras mot dem som gjordes kl. 11.

Syskonen hemma är oroliga. Genom FaceTime har jag väglett ett av barnen genom något som liknade en panikattack av oro för sin lillebror.
Jag och Anton bestämmer oss för att bytas av så jag kan åka hem till de stora barnen.

Jag har varken ätit, gått på toaletten eller sovit, men trots det så får jag knappt i mig någon mat. När jag är hemma finner jag mig själv gå runt i cirklar och jag kan inte koncentrera mig. Det känns som hela min kropp och själ är kvar på sjukhuset.

När provsvaren kommer sent på kvällen, och dem visar en förbättring mot morgonen, så beslutar vi att ta hem Albus.
Vi var såklart inte tvungna att ta hem honom så nästan mitt i natten, men vi ville verkligen vara tillsammans.

Så diagnosen blev virus (av okänd sort) och feberkramp pga. hög feber.

Albus mår bättre nu och får Ipren och Alvedon. Han har ingen aptit och inatt började han kräkas. Men så länge han inte får hög feber igen så ska vi inte vara oroliga.
Vi blir hemma ett par dagar och får skjuta på jobb och inskolning ❤️

DE640425-6F65-47BD-89AB-F08D064FDEB8 21D17A24-7E23-49D4-90AF-AF796C1A02CD 9FDA3800-AE62-48F2-A024-E87821BC5971 FF460BFA-E7AD-41E9-96CB-14C1519C0985

Ribbad panel i sovrummet

Jag har fått så härlig respons på vårt sovrum! Jätteroligt!

Det var ett tag sedan, men jag såg någonstans på Instagram eller facebook en kille som satte upp smala lister på väggarna med några millimeters mellanrum, som han sedan oljade och det blev SÅ FINT! Jag blev så inspirerad och har sedan dess verkligen velat ha en liknande vägg i vårt sovrum.

Jag bad Anton att räkna på olika träslag om vi skulle göra något liknande och vi övervägde fram och tillbaka i flera månader.
– Sen hittade vi dessa färdiga paneler som bara var att sätta upp!
Så himla smart, sparade oss så himla mycket jobb, tid och energi.

Dessa ribbade paneler (eller ”akustikpaneler” som de så tjusigt heter) fanns i flera olika träslag och oljebehandlingar.
Vi valde gråoljad ek på svart filtduk och vi beställde 6 stycken paneler (5,5 gick åt lite drygt).
Vi valde också till deras egna panelskruvar som smälte in perfekt så dem inte syns!

Hur lång tid tog det då? Vi gissade att all borrning, mätning och lite kapning skulle ta 2 dagar ungefär, men det tog bara 6 timmar! Ofattbart smidigt!
Filmen när vi sätter upp dem ligger på instagram under mina IGTV om man vill kika.

Vad kostar då dessa paneler undrar nästa? Ja, lite olika beroende på träslag men fr. 1200:- och uppåt per panel (lägger länk här till alla olika varianter) . Nu valde vi att täcka väggen bakom sängen, men det hade varit lika snyggt att bara ta 2-3 paneler bakom sängen som en sänggavel. Jag har också sett dem som satt upp bara 1 panel bakom en byrå eller skänk i vardagsrummet, eller på den ligga väggen bakom hatthyllan i hallen. Panelerna är ju toppen för att fixa till akustiken hemma med, så både snygg & praktisk!

Nu är jag bara bekymrad över att jag vill ta med väggen härifrån när vi flyttar 🙈😅 -Jag älskar den!

Panelerna finns hos E-byggstore.se (länk här!)

 

12196A61-FF05-46D8-A8D2-616583A0A59E C3A20587-5904-470F-95C3-460AF2528B99 94EC0D19-C6F3-471A-936F-5C0968FA104B

Bank-tisdag

Dagen började på banken.
Eller.. ja, egentligen började den redan kl 06 då jag vaknade av världens mardröm och min puls slog i 110.
Det är länge sedan jag drömde mardrömmar, men tidigare har jag haft mycket katastrofdrömmar och drömde ofta om militärliknande förhållanden och genomgående så handlade dem om att jag flydde med barnen, gömde mig osv.
Imorse var en sådan dröm. Men Anton var borta, barnen var borta, folk flydde i panik, jag fick inte tag i någon, mobilnätet var utslaget och jag fick gömma mig. Jag vaknade mitt i allt.
Obehagligt med de där drömmarna som man nästan bär med sig hela dagen sen. usch.

Men men.
Efter att jag fick iväg barnen till skolan och Albus till moster så var vi på banken.
Och vet ni?
-Vi har nu köpt vår lägenhet!

På torsdag ombildas vår hyresrätt officiellt till bostadsrätt och vi ÄGER DEN! Wooohooo!
I år har jag & barnen bott här i 8 år, men nu är den ALLAS VÅR på riktigt.
Vid en ombildning av hyresrätt till bostadsrätt så får man oftast erbjudande att köpa loss sin lägenhet för under 85% av marknadsvärdet, och i vårt fall är det lägre. Så vi kommer alltså göra en ganska god och lönsam försäljning här en dag, vilket är bra om man exempelvis vill köpa ett hus. Eller bygga.
Och tanken är ju att bygga men allt kommer ju ta sin lilla tid, men första steget var att köpa lägenheten och nu är det gjort. DET KÄNNS FANTASTISKT!

Tips på bra mäklare i Borås?
Skriv till mig <3

 

4E29A43B-67A2-4680-9FBD-DF4F555EDC7F

Vi byggde en platsbyggd hylla!

SOM jag önskat mig en platsbyggd hylla! I typ 10 år?!
-Och nu är den klar och håller på att torka helt just i detta NU!

Jag och Anton var överens om att det blev bäst att bygga den i vardagsrummet vid väggen som liksom blivit lite bortglömd hemma, för att skapa mer förvaring och få ordning i vardagsrummet som just nu fungerar som både vardagsrum, Albus rum och vårt rum.
Vi gjorde också hyllan helt vit för att den ska kunna falla många i smaken (eftersom vi förmodligen kommer att sälja lägenheten inom en snar framtid.)

Nu längtar jag tills den torkar helt så jag får ställa in saker i den 🙏🏼🙏🏼

HUR GJORDE VI DÅ? 

Jo, att tillägga är ju (som många säkert vet) Anton snickare till yrket även om han just nu är arbetsledare och inte snickrar själv. Han äger därför redan mycket verktyg.
Men trots detta så valde vi att beställa alla mdf-skivor färdigkapade från snickeriet hos XL bygg här i Borås (Norrby trä).
Vi ritade upp exakt hur vi ville att den skulle se ut och gjorde sedan en utförlig lista med mått och form på bitarna vi behövde till vår hylla och snickeriet kapade sedan allt åt oss enligt vår beskrivning.

Så vi fick alltså allt material levererat färdigt att montera, som ett Lego!
Så även om det innebar kostnad för både material och snickartimmar, så var det verkligen SÅ VÄRT att slippa stå hemma och kapa bit för bit. Det sparade oss enormt mycket tid, och gjorde allt mycket enklare då vi ändå har 4 barn i huset.
Vi köpte även köksskåp hos XL bygg som vi byggde in i botten. Två skåp är 50 cm breda och det i mitten är 80 cm.

När alla delar var på plats så limmade Anton ihop allt, spacklade, slipade, grundmålade och sedan målade allt två lager med vit lackfärg.

Allt material är köpt hos XL bygg, vi lämnade vår kaplista i måndags och allt var klart att hämta i onsdags.
Vi började sätta ihop allt i torsdags kväll och det sista lagret färg torkar nu, söndag.
Hade vi (läs Anton) kapat allt själv så hade detta säkert tagit hela veckan, om inte längre.

-Vi är sååå nöjda!

BA885348-30A2-458D-8864-C971EEA8D9B5

A81C83EB-89C7-4290-A961-652F9FE67A21 6D38A219-7F92-431B-AF51-9D86F7C01054 51632E0A-777F-48E7-BF80-00C89163000F 258746DF-30E4-43B6-B0F7-0ABCDC35DAAD

Morgonmys i januari

Sista veckan på jullovet och barnen kom hem igår. Det enda tråkiga med det är att 1./ Anton började jobba idag igen, det är alltid lite mysigare när han är hemma. Och 2./ Idag påbörjades rivning vägg i vägg med oss och det kommer att låta hela veckan (och en tid efter det med).

Så Albus kommer inte kunna vila hemma i veckan. Vi gav det ett försök nu (tror dem har lunch) men han vaknade efter bara 15 min, så jag måste ha en annan lösning på detta. Det får nog bli utomhusaktiviteter och annat hela veckan, så svårt bara för det är 4 barn som också ska äta och vara tillfreds med tillvaron.
Vi kan ju inte vara iväg hela dagarna varje dag, men en stund varje dag får det nog bli för Albus skull.

Livets pussel. Härligt, visst?

7E3297EE-838F-4230-A2B3-962AFEF03180 05C3481D-FB0F-46D4-942E-D354A7189F65 933AD4A8-94DC-4D2E-BAA6-E714B2C3DF83 272DC5A8-545F-4D20-BC3E-FBDC3B468F60