Okategoriserade

Elliots dopdag

Min yngsta lilla systerson föddes på självaste julaftonsnatten.
Historien är både fin, sorglig och tokig på samma gång. Men det är nog en av mina favorithistorier.
Den lyder ungefär såhär;

När jag fick veta att jag väntade Albus så började jag först gråta och kände ”NEEEJ!!” (Ja, det är sant!).
Låter knäppt, jag vet.
Men min känsla var inte grundad i att jag inte ville bli gravid, tvärtom, jag och Anton hade ju just tagit ur min stav i armen och pratat om detta. Anton ville ha barn. Jag var redo. Men vi trodde kanske bara inte att det skulle gå så fort. Framförallt så trodde vi inte att vi skulle få detta besked innan min syster, som jag visste hade längtat efter detta en tid.
Jag kände mig så enormt dum mot min syster (och bästa vän) att före henne komma och säga ”Hej jag är gravid!” när det egentligen var HON som skulle göra detta först, inte jag (mina känslor, inte hennes).

Det känns såklart lite lustigt såhär idag när jag tänker på det, men jag övervägde ju till och med att inte berätta för henne alls och hoppades liksom på att hon skulle få ett likadant besked innan jag hann berätta om mitt.
Men jag kunde inte vara tyst, och när jag berättade förstod hon inte alls mina tankar och var bara glad för mig och 10 dagar senare berättade hon att hon också var gravid.

Vi fick BF-datum 13 dagar ifrån varandra och pojkarna föddes punktligt med 13 dagar emellan. 11 och 24 december.
Mitt på julaftons natt.

Men till historien hör att deras äldsta son drabbades av diabetes typ 1 som konstaterades bara 6 veckor innan Elliot var beräknad. De bodde på sjukhus länge och hela familjen vändes upp-o-ned. De förstod snabbt att storebror inte skulle kunna lämnas till barnvakt inför förlossningen och min syster skulle få åka själv till förlossningen för att välkomna deras lille.
Allt var så sorgligt, oroligt och tumult. Jag ville lova henne att finnas där om jag behövdes, men vid den tiden så var jag ju själv höggravid och vi visste ju inte när jag själv skulle komma till förlossningen, hur det skulle gå och hur jag skulle må.
Men som tur var så mådde jag ju toppen och allt gick ju jättebra, så det blev jag som fick det ärofyllda uppdraget att åka till förlossningen. Bara 13 dagar efter jag varit där och fött barn själv.
(Japp, jag fick då förlossnings-macka två gånger på en månad! Häftig merit, jag vet!)

Men idag döptes min systers lilla julbebis, finaste Elliot!
Och än en gång fick jag ett ärofyllt uppdrag: Att bli gudmor!

Tusen tack familjen för det förtroendet!
-Och vilken fin dag det blev!

IMG_6831 IMG_6852 IMG_6902 IMG_6962

Bikinikroppar & kommentarer

[Inlägget innehåller adlinks från ELLOS]

 

Efter att jag  publicerade ett samarbete med Ellos i bikini (som jag även gjorde förra året) så fick jag massor med fin respons och följare som skickar bilder på sina köp för att tacka för tipset.
-Det gör mig så glad!
Men det som gör mig fundersam är hur vissa människor tänker att en bikinikropp ser ut (läs kommentarer nedan).

B2A39D4D-938E-4833-A17A-CE53D1318140

 

Varför ville jag dela detta då, tänker kanske någon?
Näthatare skall vi ju inte uppmärksamma eller sätta i rampljus.
Nej, precis. Visst är det så.

Men anledningen till att jag ville skriva om det var inte av ovanstående anledning, utan mer av en fundering varför det ska behöva vara så här.
Jag tror nämligen inte att majoriteten av dem som skriver dessa PM till mig har för avsikt att sända mig hat.
Jag undrar faktiskt bara varför vi 2020 inte har slutat kommentera och värdera människors kroppar utifrån deras utseende och varför denna uråldriga fixering kring hur en kvinna bör se ut i en bikini ens finns kvar.
Jag är 33 år i år och har fött fyra barn och älskar min kropp för allt den gett mig och tagit mig till. Och jag tror att vägen till att sluta döma sig själv och sin egen kropp, är att sluta döma, bedöma och kommentera andras kroppar.

Och för att svara på frågorna så är svaret NEJ jag är inte ”mycket större än förut” och jag tyckte inte om bikinin för att jag ville ”dölja magen”. Jag upplever heller det inte ”svårare att komma i form” eftersom jag inte ens reflekterat över det. Vilken form? Vems form?

Så, nu har jag fått säga det och nu kan jag istället dela med mig av denna fantastiska bikini, som jag ÄLSKAR, och om du gör det med kan du hitta den HÄR!

Puss på er! /T

A712D97A-D088-4E50-B596-38D92885EAFB

Jag är inte svart, men..

På instagram idag har jag, likt många andra, lagt upp en svart bild med #blackouttuesday.
Istället för att lägga upp en bild på ett gulligt barn eller en selfie med en glass i solen, så valde jag att kliva lite åt sidan och uppmärksamma det som händer i USA just nu, polisvåldet och rasismen som pågår över hela världen.
Jag har strejkat hela dagen, delat inlägg kring ämnet och bara riktat blicken bort. Lyssnat.

Jag är vit, blond och söt. Jag har alltid varit vit, blond och söt. Jag kan omöjligt veta hur det är att vara svart, men jag kan kliva åt sidan och lämna plats för dem som just nu vill tala. Det är väldigt många kloka som just nu talar och vill att just DU och JAG skall lyssna.
Jag tycker någon stans att vi alla med privlegium skall veta när det är dags att lämna plats för dem som inte är lika lyckligt lottade.
Det är en sådan stund som råder just nu.

Jag vill uppmana alla att lyssna på dem som just nu talar. Inte fokusera på vandalism, utan lyssna på dem som talar. Lyssna på vad de säger.
Kliv åt sidan, och om du äger en kanal där många människor hör DIG; Ge bort din röst en stund och dela budskapet. Det är dags nu.
Detta måste få ett slut nu.

Stämpel EZ-Monterad - Litet Kalligrafi Hjärta