Okategoriserade

Tre hemlisar

  1. Jag har aldrig ätit hela oliver i mitt vuxna liv, 😂🙈 ätit dem hackade i nån gryta bara, men annars får jag lite obehagskänsla av att tänka på att äta oliver.
  2. Just nu är hyresrätten som vi bor i (som jag har bott i nästan 8 år) under en ombildning till bostadsrätt och går allt vägen så köper vi loss den nästa år. Vår tanke är att planera ett husbygge och förverkliga Antons dröm om att bygga ett eget hus (alltså inget hus i en katalog hos en husleverantör, utan ett ”riktigt” eget hus byggt i lösvirke). Något som med tiden blivit vår dröm ihop.
  3. Jag längtar dagligen till gymmet och att dricka en proteinshake med sugrör efteråt och sedan sola solarie. När den här pandemin är över så är det något av det första jag ska göra.

 

 

 

 

Corona & Borrelia

 

 

Herregud vilken start på veckan.

Då jag skall ha en inspelning med ett team här hemma på torsdag och vi ska ha besök hos oss här i helgen, så bokade jag ett Corona-test som jag tog igår. Jag har alltså inga symptom alls, men vill testa mig för säkerhetens skull när man ska ha folk här.
Kändes lite som i en zombie-film när man stod där och väntade vid en plåtdörr under bestämda direktiv av vårdpersonal med skyddsutrustning.
De tog en tops långt ner i näsan och det kändes som att jag skulle nysa flera gånger, men istället började mina ögon att rinna. Men själva testet gick i alla fall fort och jag inväntar nu svar, hoppas det kommer imorgon.

7647EB5F-1F83-4AA5-8D85-6AD25A4CDE5F

 

MEN, jag har ett fästingbett vid min arm (nästan vid armhålan) som börjat klia lite sedan jag fick bort fästingen. Igår började jag känna mig lite svullen runt bettet, men idag var det helt förändrat.
Åkte till Ikea med min syster, känner mig lite halvkass i kroppen, men det kan ju lika väl vara sömnbrist och allmänt liv med barn som orsakar det?

Kontaktade vårdcentralen, fick dem att kolla på mig, och vad visar sig då? Jo, att jag har fått Borrelia och att jag skall gå på antibiotika 3 gånger om dagen i 10 dagar.
Jahapp.

Jag mår dock väldigt bra och hoppas det inte blir värre bara. Jag känner mig lite öm, varit lite mer trött än vanligt och haft huvudvärk, men inget mer. (Varnar för bilderna nedan om man är känslig för bett.)

FD38E650-5491-4BC4-B114-9EB8C46FD57C
Första bilden är en vecka efter jag plockade bort fästingen.

73B0A603-461D-49B9-884A-A67679C8B219Detta är igår när det började klia

 

3488EB84-B29C-4763-85D5-99E3DBF4F874Och detta är idag…

 

 

 

Helgens event

Jag är fortfarande lite medtagen efter helgens event.
Känner mig lycklig och varm i hela mig.
Så tacksam över att ha mött så härliga människor som styr upp sådant här och att jag fick joina.
Lovisa är verkligen en klippa och en sån himla duktig event-fixare!

Jag åkte hemifrån vid 08 och sade hejdå till Anton och barnen. Det kändes lite sorgligt att åka, men det gick snabbt över.
Jag kom fram vid 13.00 och våldgästade Sofie som redan var incheckad sedan dagen innan så jag kunde byta om innan vi skulle mötas allihop kl 14.00.

DSC_5844 DSC_5857 DSC_5860 DSC_5864 DSC_5874 DSC_5878 DSC_5886

 

Vi minglade, snick-snackade, drack proteinshakes och lyssnade på en tjusig herre från Skultuna som vi fick varsitt armband av.
Sedan fick vi våra rum och alla fick världens överraskning; Hela rummet var FYLLT med presenter! Helt galet.
Smink, smycken, träningskläder, ansiktsprodukter och gud vet allt.
-Helt tokigt!

Lite fix och piff, sen blev det middag! Vi hängde i takbaren lite och sedan gick dem som ville ut, jag drog mig dock tillbaka och lade mig och sov. Ändå var det jag som anlände sist till frukosten dagen efter.

0F0296B7-1B1D-4150-959F-0F1EBE34BC21

DSC_6263 DSC_6451

Sen väntade yoga och träning på söndagen uppe i gymmet!
-Alltså SÅÅÅ KUL!

Mimmi Kapell kom och körde ett härligt cirkelpass med oss och jag höll på att tappa andan. Smärtan i mina ben känns än. Härligt och fruktansvärt på samma gång (haha).

 

DSC_6565 DSC_6714 DSC_7159 DSC_6504 DSC_6491 DSC_7112 DSC_7145 DSC_6486 DSC_6967 DSC_6900

-Alltså vilket gäng och vilken energi!
Vill tagga och länka till varenda en, men jag skulle få sitta här hela natten så jag hoppas på ert överseende.
Den här helgen lever jag på länge!

 

Höstdagar

En riktig höstvecka med blåst, regn, kyla, sol, värme och ännu mer tandsprickning. Nu har Albus äntligen fått sina två tänder där nere så han förhoppningsvis slipper bekymras av det mer.

Jag har knappt varit utanför dörren. Allt här hemma tar upp min tid. Hoppas på mer tid utanför hemmet i helgen. Det behövs!

Imorgon blir det Göteborg och prova bilstol åt Albus som vuxit ur babyskyddet.

Trevlig helg till er!

 

 

 

05890054-9589-43A1-AE29-E8D8A31FC72A

Elliots dopdag

Min yngsta lilla systerson föddes på självaste julaftonsnatten.
Historien är både fin, sorglig och tokig på samma gång. Men det är nog en av mina favorithistorier.
Den lyder ungefär såhär;

När jag fick veta att jag väntade Albus så började jag först gråta och kände ”NEEEJ!!” (Ja, det är sant!).
Låter knäppt, jag vet.
Men min känsla var inte grundad i att jag inte ville bli gravid, tvärtom, jag och Anton hade ju just tagit ur min stav i armen och pratat om detta. Anton ville ha barn. Jag var redo. Men vi trodde kanske bara inte att det skulle gå så fort. Framförallt så trodde vi inte att vi skulle få detta besked innan min syster, som jag visste hade längtat efter detta en tid.
Jag kände mig så enormt dum mot min syster (och bästa vän) att före henne komma och säga ”Hej jag är gravid!” när det egentligen var HON som skulle göra detta först, inte jag (mina känslor, inte hennes).

Det känns såklart lite lustigt såhär idag när jag tänker på det, men jag övervägde ju till och med att inte berätta för henne alls och hoppades liksom på att hon skulle få ett likadant besked innan jag hann berätta om mitt.
Men jag kunde inte vara tyst, och när jag berättade förstod hon inte alls mina tankar och var bara glad för mig och 10 dagar senare berättade hon att hon också var gravid.

Vi fick BF-datum 13 dagar ifrån varandra och pojkarna föddes punktligt med 13 dagar emellan. 11 och 24 december.
Mitt på julaftons natt.

Men till historien hör att deras äldsta son drabbades av diabetes typ 1 som konstaterades bara 6 veckor innan Elliot var beräknad. De bodde på sjukhus länge och hela familjen vändes upp-o-ned. De förstod snabbt att storebror inte skulle kunna lämnas till barnvakt inför förlossningen och min syster skulle få åka själv till förlossningen för att välkomna deras lille.
Allt var så sorgligt, oroligt och tumult. Jag ville lova henne att finnas där om jag behövdes, men vid den tiden så var jag ju själv höggravid och vi visste ju inte när jag själv skulle komma till förlossningen, hur det skulle gå och hur jag skulle må.
Men som tur var så mådde jag ju toppen och allt gick ju jättebra, så det blev jag som fick det ärofyllda uppdraget att åka till förlossningen. Bara 13 dagar efter jag varit där och fött barn själv.
(Japp, jag fick då förlossnings-macka två gånger på en månad! Häftig merit, jag vet!)

Men idag döptes min systers lilla julbebis, finaste Elliot!
Och än en gång fick jag ett ärofyllt uppdrag: Att bli gudmor!

Tusen tack familjen för det förtroendet!
-Och vilken fin dag det blev!

IMG_6831 IMG_6852 IMG_6902 IMG_6962