Första gången på gymmet efter förlossningen

Idag gjorde jag det.
Jag gick till gymmet.
Efter mer än 8 månaders träningsuppehåll.
Graviditet och corona har satt stopp.
Men idag var det dags!
Med handsprit i handen och avstånd till de kanske 10 personer i lokalen som kom & gick.
Albus var med i vagnen och tyckte det var kul att titta på.

Graviditeten tog ju praktiskt taget kol på mig rent fysiskt.
Från att ha tränat dagligen, så kräktes jag så mycket att det inte var fysiskt möjligt att utöva en enda övning. Minsta ansträngning, minsta lyft, jag mådde bara värre.
Det var faktiskt en av de saker jag kände var tuffast, att sluta träna.

Eftersom gymmet för mig varit en plats där jag alltid BARA mått bra och där jag hämtar all min energi & motivation så visste jag knappt hur man fick ihop ett liv utan att träna. Jag kunde känna hur varje månad bara bröt ned hela min kropp bit för bit. Det var fruktansvärt, både fysiskt och mentalt.

Men jag är ändå glad på något vis att jag inte tvingade mig in på gymmet när jag inte mådde bra. Jag tänker att mitt mående då kanske skulle ha ”smittat” min känsla på gymmet?
Låter kanske konstigt?
Men så blev det med min inställning till att handla på Ica. Jag har alltid tyckt om att handla och kunnat gå runt och ”mys-handla” lite.
Men under min graviditet så mådde jag fruktansvärt dåligt av dofter och flera gånger kräktes jag inne på ica! Fruktansvärt pinsamt, och jag blev rädd varje gång jag skulle handla att jag antingen skulle kräkas, eller att jag skulle känna en doft av fisk eller annat så jag skulle börja må dåligt.
Jag hade också yrsel och känsla av att knäna skulle vika sig när jag gick, och flera gånger hände det på ica.
Jag tyckte tillslut det var så jobbigt att gå på Ica, även när jag mådde bra.
Anton fick handla själv, flera gånger väntade jag i bilen. Jag började näthandla. Beställde matkasse.
Än idag har jag obehagskänslor av att gå på ica och gillar det inte alls som förut.

Så idag är jag verkligen glad att jag aldrig tvingade mig till gymmet! För så fort jag kom till mitt gym idag så kände jag mig så glad, precis som jag gjorde innan graviditeten med Albus, och det var en fantastisk känsla!
Det är såklart en lång väg tillbaka till total ”gym-glädje”, men nu har jag tagit ett steg i alla fall.
Första tiden på gymmet är ju mest kämpig och träningsvärken är fruktansvärd.
Men detta skall jag nog klara!

 

DA098BB2-B169-4B33-9560-2B4A92E6FE88 292BBA6D-E7DA-4E3C-AF1F-D7D3A53EF2C1

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *