Min båt, mer än bara en båt!

Jag säger ÄNTLIGEN då lyckan var stor när min lilla Edelgard kom hem. I över tre år har hon varit på vift och stått på en trailer lite här och där. Hennes sista tid i sjön var på Dalarö där jag hade henne en sommar, sedan skar motorn och hon fick en plats på ett varv. Jag skiljde mig strax efter detta och blev med det utan lantställe vid vattnet, båten blev alltså lite överflödig. Året senare släpades hon ner till Kärlekens gård i Sörmland och tankarna på att fixa till henne har självfallet funnit men inte blivit av, förrän nu! I våras köpte jag en ny motor och via kärlekens kontakter så blev hon renoverad av bästa ”Berra” och i Lördags kom hon levererad till Spillersboda. Som jag har längtat!!!!

Denna båten har ett sentimentalt värde som är långt mycket högre än själva båten i sig. Märket är en Selco Rival från 60 talet och dessa finns det ju gått av. Så att renovera den för 25 000kr kan ju ses som lite halvgalet. Men INTE för mig!!! För det första så är hon min första egna båt och för det andra så är hon med kärlek döpt till” Edelgard”. Detta efter min vackra moster som jag dessvärre förlorade redan vid 12 års ålder. Jag verkligen älskade min moster och tänker ofta på hur våran relation hade varit och hon levt idag. Jag är övertygad om att vi hade varit riktigt tajta och att hon alltid skulle funnits för mig. Hon var sååå vacker med sitt långa tjocka svarta hår, som jag alltid fick kamma och fläta. Det var verkligen något av det bästa jag visste! Hon jobbade på den tiden som modell och var nog ganska van att någon fixade med henne. Hon hade ett enormt stort hjärta och jag minns verkligen hennes värme. Dock var hon lite vilse i själen då hennes liv inte varit helt enkelt och vid 27 års ålder förlorade vi henne i en tragisk olycka. Jag minns att jag blev helt förstummad när jag kom hem från skolan denna dagen och prästen från Färgelanda satt i vårat kök. Min mamma grät och jag undrade såklart varför? Gång på gång berättade prästen att – Din moster Edelgard är död- Jag fattade ingenting!!! Det var som om hans ord inte gick in i mitt huvud. Men till slut föll polletten ned och jag likt min mamma brast i gråt. Hur kunde detta hända…? Min fina älskade moster och min mammas älskade syster. 27 år och livet hade knappt börjat….

Men hon lever kvar i minnet och men min båt i hennes namn så känns hon faktiskt ännu närmare❤️