Känns svårt att skriva just nu då mitt tidigare inlägg om Josefin Nilsson är så starkt. Dokumentären har väckt en debatt som verkar ta oanade höjder och jag säger ÄNTLIGEN till det. Min vän Camilla Läckberg har ännu en gång visat att hon sannerligen har skinn på näsan och inte är rädd för att stå upp för sina åsikter. Något som vi alla borde göra och det bästa är ju att mod faktiskt smittar av sig. Tillsammans visar vi att vi är enormt starka! Såg Alexander Karims pressmeddelande och säger bara hejja dig fina människa. Det finns hopp om mänskligheten helt enkelt ….
Imorgon är det min underbara sambos födelsedag och jag funderar mycket på hur fantastisk han faktiskt är och hur lycklig han gör mig. Att två personer kan träffas och leva ett så okomplicerat liv som vi gör känns unikt. Något som jag är så oerhört tacksam över. Något som jag också värdesätter mycket är att vi sätter upp mål för framtiden, både kortsiktiga, långsiktiga och gemensamma. Tillsammans kämpar, stöttar och glädjer vi varandra för att nå dit.
Egentligen så är det ju inte är målet som är viktigaste, utan resan dit?
