Under halva mitt liv har jag haft djur omkring mig och i första hand hund. Denna sötnos ovan är dock inte min utan en lånehund som jag och kärleken passar ibland.För oss är det bästa sättet att ha hund på då vi båda reser mycket och inte vill känna oss mer bundna än nödvändigt. Vi båda har haft hund och vet vilket ansvar det kräver både i att vovven inte skall behöva vara ensam men även i att den skall fungera i det sociala liv som vi lever i och då tänker jag på uppfostran. Skall helt ärligt säga att jag blir ta mej fanken mörkrädd när jag går ut och möter alla dessa ilskna och halvgalna hundar som finns på gatorna , stora som små!!!!! Och vad är det för oansvariga ägare som tillåter sina djur att fullkomligt falla ut i raseri, utan att markera att det är fel????
Jag vet att jag sticker ut hakan rejält nu. Att kritisera hundägare är nämligen något som upprör oerhört. Varför undrar jag då? Kanske är det så att just dom som blir förbannad och känner sig trampade på tårn inte har koll på sin jycke. Jag anser att väldigt många hundägare där ute har noll koll, dels på vad dom gjort för val av hundras samt hur mycket tid och stimulans en hund kräver. Möter dagligen Stora som små hundar som kastar sig ut skällandes i sina koppel. Dessa bör självfallet uppfostras och tillrättavisas och hundar som är lynniga med risk att bita andra hundar eller människor skall bära munkorg. Punkt slut! Detta anser jag är ditt ansvar som hundägare.
Sjäv lider jag av skräck över möten med löda stora hunsar och framför allt dessa kamphundar, som dessutom totalt har exploderat i sitt antal. Jag undrar faktiskt varför man väljer att skaffa en sådan hund ? Finns i min värld helt klart trevligare och säkrare sällskap o familjehundar att välja på. Vars käkar man faktiskt kan öppna om olyckan skulle vara framme…. Nu går säker några av er totalt i spinn när ni läser detta men det finns en bakgrund till mitt personliga ogillande av just dessa hundar( och ja jag vet att det finns olika raser även under kategorin kamphund) och jag vet att några av er i detta ögonblick tänker ” min fina hund är ju världens snällaste) och Det är den säkert! Ända tills det förbjudna triggas. När kampen i den slår till och Du som ägare eller hundvakten kanske förlorat kontrollen för ett ögonblick( för sådant händer ) Exempelvis halkat på isen och förlorat kopplet på din han hund som i full fart ger sig på motsvarande hund tvärs över gatan. I det läget när kamphunden gör det som den är bäst på så finns det inte mycket som stoppar den. Jag har nämligen varit personen på andra sidan gatan, personen som fått titta på när min hund fullkomligt kastats runt i käften på en Blandningen mellan amstaff o pitbull. Rasen jag hade då var en långhårig Collie kille som klarade livhanken tack vare all sin päls. Ägarinnan som fick tag i din hund kunde inte göra ett skit och ingen annan som passerade förbi heller( folk är nämligen rädda för dessa hundar) . Mitt drama slutade dock med att en kille med datorväska kom till undsättning , blev galen och slog hunden med väskan ett x antal gånger till han slutligen tappade greppet. Det blev våran räddning!!!!
Ja jag kan verkligen inte låta bli att reagera på detta och självklart blir det än mer påtagligt då jag denna veckan är hundvakt. Rasen som jag passar heter Kromforthländer och är en sällskapshund. Otroligt energiskt och vänlig i sitt lynne. Den innehåller dock lite terrier vilket gör att även han behöver en fast och bestämd hand. Men då hans husse och matte varit och är flitiga med att vara närvarande, dressera, aktivera och berömma honom så är han så följsam att ha med sig och så mjuk i sina möten med andra människor & hundar.
Kanske tycker du att jag överdriver saken eller så har du egna erfarenheter av hunduppfostran? Dela gärna med dig….
Hundkörkort, kanske det kan vara ett alternativ ?
Vi hörs! T
Kan bara hålla med dig. Vi hade förut tre stora hundar, en schäfer/ dobermann, en rottweiler o en Granddanios/rottweiler. Det gäller att man lär sina hundar från början vad som gäller i olika sammanhang, för med så stora hundar (70 kg) kan du aldrig hålla dem med styrka, de fick lära sig från början att lyssna på min röst, hade aldrig problem , de slet sig aldrig, skadade inte någon. I dag ser man exempel på ägare till stora kraftfulla hundar utan lydnad som de ändå släpper lösa, vart finns respekten för andra. En väns hund blev så illa biten att hon fick somna in igår 🙁 Nu har vi en shitzu tjej o en golden kille, men är ofta räddatt de ska bli skadade av andra hundar när vi är ute…….
Maria i Skåne
Bra skrivet. Håller med dig
Så bra skrivet. Har själv 2 mindre hundar men det betyder inte att dom får härja fritt, kan man inte styra o tygla sin hund ska man ingen ha. Sen detta…”åååå vilken söt hund, är den snäll, får jag klappa”
Jag brukar svara, ja den är snäll mot oss men jag svarar inte för Hur den är när du sticker fram fingrarna… då hörs en liten fnysning o så går dom???
Bra där ???
Bra skrivet Tanja – och så angeläget!