Efter underbara dagar har vi nu lämnat Tyskland och min rötters land bakom oss. Känslan är delad då jag länge sett framemot dessa dagar och nu är dom redan över. Men jag är också glad över att jag ännu en gång har varit här och att jag denna gång även fick möjligheten att visa Figaro var jag tog mina första staplande steg som liten, kyrkan Maria Magdalena där jag döptes och min pappa Brunos gravplats.
Han dog endast 51 år gammal efter sviterna av hårt krökande, vilket är så sorgligt. Jag fick nämligen inte chansen att lära känna honom då mamma flyttade till Sverige när jag var endast 3 år. Det blev såklart våran räddning då vi alla for illa av det tuffa livet men idag kan jag ändå känna att jag skulle velat veta vem han var Min Far. Jag vet att jag är väldigt lik honom till utseendet och han lever såklart vidare i mig på något sätt och någonstans så hoppas och tror jag att hans själ ser och känner min närvaro.
En reflektion som jag gör i skrivande stund är att jag någonstans är Kärleken tacksam för att jag börjat söka mina rötter igen. Lasse har nämligen redan från dag ett varit så genuint intresserad av vem JAG är och genom att han själv bjudit in mig helhjärtat i sitt liv, men flera guidade turer i sina fotspår. Detta har definitiv påverkat mig och gjort mig nyfiken och sökande. Tack Kärleken för att du är du och Tack för den fina familjen Pettersson ( din syster med familj) som jag har fått på köpet.
Lunchhäng i mysiga” Malente”
Efter ett sista dygn på Dansk mark så är vi nu påväg mot Sverige igen. Figaro kommer att åka med familjen Pettersson mot Nyköping där han ikväll hämtas upp av Gert och jag & Kärleken rattar mot Ystad där det nalkas bröllop imorgon. Ja semester rullar alltså vidare och vi likaså…..
Vi hörs!