Föddes 1972 i Tyskland och kom till Sverige/Göteborg 1976 Är ett av fem syskon och är uppvuxen i Bohuslän. År 2000 gick flyttlasset till Stockholm där jag träffade Gert och blev Fru Fylking med Svenska folket under 15 år. Idag lever jag i en ny relation med " Kärleken" Lars Andersson. Jag är en stolt mamma till Kevin 22 år och Figaro 11 år. Jag brinner för entreprenörskap och har drivit flera egna bolag. Hundmodeföretaget DOGArtist AB startades 2004 (såldes våren 2016), och jag är även grundare av DOGBag with Family AB (som såldes 2016). Våren 2017 gjorde jag en stor förändring i mitt liv och utbildade mig till personlig tränare via Sports Club Education och sommaren 2017 startade jag forumet och träningsföretaget Fabulous & Strong. Ett forum där det är fokus på träning & hälsa med träningsresor, föreläsningar, weekend träningar mm Med mitt gedigna nätverk och min erfarenhet av marknadsföring, samarbetsutveckling och projektledarskap finns jag idag tillgänglig som konsult i ämnena. Samt att anordna event :) Jag är en tjej med många strängar på min lyra och ser ofta lösningar istället för problem. Jag är även säljare för Sverige/Finland för det världskända modemärket Betty Barclay. På mina mammaveckor bor och trivs jag Enskede strax utanför City och på mina veckor utan barn så lever jag tonårsliv med Kärleken i Gamla Stan. Jag Älskar träning och njuter helst min lediga tid med familjen och vännerna samt har jag en passion för resor, då helst till värmen & solen där jag förhoppningsvis kommer att bosätt mig en dag. Här på min blogg kommer jag att dela med mig av ALLT som händer i mitt liv, både från vardagen och festliga helger. Du kommer att få följa med mig in i mina olika business likaväl som i mina familjesituationer (både roliga och tråkiga). Har du frågor och tankar så tveka inte att skicka mig ett mail på tanja.fylking@gmail.com Vi hörs!

Annons

Barn är inga ägodelar……..

Det finns inget som gör mig så arg som inställningen ”föräldrars rätt till umgänge med barn de inte bör umgås med” Därför vill jag uppmärksamma denna läsvärda artikel nedan.
——————————————————–
Det är orimligt att föräldrar som misshandlat sina barn ges umgängesrätt eller till och med får behålla vårdnaden, trots att det är ett hot mot barnens hälsa.

Låt oss tala klarspråk en gång för alla. Barn i Sverige har inga rättigheter när de råkar ut för det värsta som kan drabba en liten skyddslös individ, att de biologiska föräldrarna sviker. Det spelar i princip ingen roll hur illa en mamma eller pappa gör sitt barn, så länge man delar samma blod har barnet ingen möjlighet att undkomma. Trots att myndigheterna enligt i princip alla lagar, regler och bestämmelser är skyldiga att utgå ifrån barnperspektivet och ta hänsyn till barnets behov vid beslut som rör minderåriga, är det ständigt den vuxnes vilja som hamnar i centrum. Av någon anledning väljer såväl socialtjänstemän som politiker och rättsinstanser allt för ofta att bortse från såväl anknytningsforskning som barnpsykologi och hänger sig i stället åt excesser i blodsmystik. Ett barn som i spädbarnsåldern placerats i familjehem på grund av att det vanvårdats svårt av de biologiska föräldrarna, kan flera år senare plötsligt lyftas ur sitt sammanhang och ”arbetas hem” till människor vars enda koppling till barnet är att de råkar dela DNA.

Alla som har eller någon gång har haft barn, eller som är insiktsfulla nog att förstå att barn inte är potatissäckar som man kan skicka runt hur som helst, borde förstå vilket trauma det innebär.

De senaste dagarna har ännu ett sådant här fall uppmärksammats. Det handlar om en 3-årig flicka i Skåne som omhändertogs vid 4 månaders ålder. Då var flickan så apatisk att man trodde att hon var död, en följd av att hon misshandlats från födseln. Biopappan hade systematiskt slagit och nypt barnet och dessutom avsiktligt brutit av hennes lårben. Mamman hade stått och tittat på. Båda föräldrarna dömdes till fängelse och flickan placerades i familjehem.

Där borde hon fått växa upp i lugn och ro för att, när hon blivit tillräckligt stor, själv få avgöra om hon vill träffa sina biologiska föräldrar. Men inte. Det här är Sverige, och här har många misshandlade små barn en skyldighet att träffa den som gjort dem illa. Trots att socialtjänsten gjort bedömningen att det i dagsläget är en risk för barnets hälsa att träffa de biologiska föräldrarna, trots politikerna i socialnämnden sagt nej till umgänge, och trots att Lunds tingsrätt skriver i sitt beslut att det är svårt att se hur ”någon kan bryta sitt föräldraansvar mer än de har gjort”, har både förvaltningsrätten och kammarrätten givit den biologiska mamman umgängesrätt. Enligt dessa instanser är syftet att barnet i slutänden skall återförenas med personen som hon visserligen delar blod med, men som hon inte är anknuten till och som därtill har misshandlat henne.

Nu har biomamman rövat bort sin dotter under ett umgänge och söks över hela landet. Det går knappt att föreställa sig hur den lilla måste sakna sin invanda miljö och de föräldrar hon känner och älskar.

Det som i dagsläget möjliggör den här typen av haverier är att lagen är skriven med utgångspunkt i från äldre barn, sådana som redan har en nära relation till de biologiska föräldrarna, där det därför finns goda skäl att i de flesta fall ha som mål att barnet skall återförenas med sin ursprungsfamilj. Samtidigt är myndigheterna skyldiga att överväga fortsatt omhändertagande om det gynnar barnet, oavsett om den ursprungliga orsaken till placeringen kvarstår. Dessutom skall en vårdnadsöverflytt enligt Socialtjänstlagen och Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU), särskilt övervägas när barnet varit placerat i tre år i samma familjehem. Dock är det skrivningarna om återförening som i rättssystemets ögon fortfarande väger tyngst. Det måste förändras.

2012 tillsatte den dåvarande regeringen en LVU-utredning för att förbättra situationen för omhändertagna barn. Utredningen har sedan dess fått ett antal tilläggsdirektiv och förväntas presentera sina slutgiltiga förslag till sommaren. Förhoppningsvis innefattar dessa sådant som flyttar tyngdpunkten från vuxnas rättigheter till barns. Från blod till anknytning. Om barnperspektivet skall gälla på riktigt måste det finnas en gräns för hur illa biologiska föräldrar kan göra sina barn och fortfarande behålla makten över deras liv. Sverige måste tillåta adoption av långtidsplacerade barn mot bioföräldrars vilja. Barn är inga tillhörigheter. Barn är egna individer med rättigheter, behov och relationer vilka måste tas på allvar.

Malin Lernfelt031-62 42 70malin.lernfelt@gp.se

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.

Annons