Väl inne hos doktorn så började vi gå igenom hela listan på svar, Jag hade ju tagit en fullkomlig blodstatus som skulle betas av bit för bit.
Fick faktiskt beröm för mina mycket fina värden tills vi kom till ämnet B12, här var det lite alarmerande! B12 är ett ämne , en vitamin som behövs för att tarmarna skall kunna ta upp näringen i maten. Jag saknar alltså mycket av dessa vitaminer!!!
Det finns många olika anledningar till varför denna brist uppstår, en inflammation i magsäckshinnan kan vara en och Gluten kan också vara en bov i dramat…..För mig blir det nu medicin i tre månader, gluten fritt, mindre kaffe samt skickade Dr Waldre remiss till en specialist läkare som skall kika närmare på saken.
Jag har googlat massor idag för att få en förståelse för vad brist på B12 kan innebära, Har kopierat ett klipp nedan!
Självklart är jag såå glad över att dom inte hittade något allvarligt som cancer (vilket var min mardröm). Dock är jag såklart fortfarande lite orolig över varför mitt värde är så dåligt och vill ju veta anledningen varför. Men tids nog kommer jag att få en tid för inte så trevliga undersökningar och håller tummarna för att det inte dyker upp något oväntat.
Blodbrist på grund av för lite vitamin B12
Sammanfattning
Allmänt
Om man har blodbrist, så kallad anemi, på grund av för lite vitamin B12 gör vitaminbristen att det bildas för få röda blodkroppar. Kroppen får då inte tillräckligt med syre.
Vitamin B12 kan inte tillverkas i kroppen, utan man får i sig det via maten. Mejeriprodukter och kött, särskilt lever och njure, innehåller mycket vitamin B12. Överskott av vitamin B12 lagras i levern och lagren räcker i flera år.
Perniciös anemi är en särskild typ av B12-brist. Den beror på att man har för lite av ett speciellt ämne, som kallas IF. Ämnet bildas i magsäcken och gör att vitamin B12 kan tas upp från maten. Orsaken till bristen på IF är oftast en speciell form av inflammation i magsäckens slemhinna som man haft under lång tid.
Symtom
Om man har blodbrist kan man
- känna sig trött och orkeslös
- bli yr
- bli andfådd lättare
- få hjärtklappning
- få huvudvärk
- få öronsus.
Besvär med slemhinnorna kan vara tidiga symtom på vitamin B12-brist, till exempel tungsveda, blödningar i tandköttet eller sprickor i mungiporna. Vid allvarlig B12-brist kan man få svårt att gå, minnesproblem, bli deprimerad och få försämrad syn. Det är vanligare hos äldre.
Behandling
Oftast är behandlingen enkel och ger bra resultat, vanligtvis räcker det med B12-tabletter. Vid allvarligare B12-brist inleds behandlingen med B12-sprutor under ett par veckor. Besvären brukar minska redan efter ett par dagars behandling.
Om man har perniciös anemi är behandlingen livslång och man tar antingen tabletter varje dag eller en spruta var tredje månad.
När ska man söka vård?
Om man misstänker att man har blodbrist kan man ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral.
Vad händer i kroppen?
Kroppen behöver vitamin B12
Kroppen behöver vitamin B12 för att bilda röda blodkroppar. I de röda blodkropparna finns hemoglobin, även kallat Hb, ett järnhaltigt ämne som fångar upp och transporterar syre från lungorna ut till kroppens celler.
Vitamin B12 behövs också för till exempel tillväxt, celldelning, bildning av proteiner och vävnader.
Om man har blodbrist som beror på för lite vitamin B12 bildas färre röda blodkroppar i benmärgen än normalt.
Brist på vitamin B12 kan orsaka blodbrist
Om man har brist på B12 kan man få blodbrist, som gör att kroppen får mindre syre och hjärtat slår snabbare. Man blir trött och blek, och kan bli andfådd eller få yrsel, huvudvärk och öronsus. Även symtom från nervsystemet kan förekomma.
B12-brist kan uppstå på flera sätt. Om man har så kallad perniciös anemi bildas antikroppar mot speciella celler i magsäcken. Där bildas proteinet intrinsic factor, även kallat IF, som är nödvändigt för att B12 ska tas upp. Antikropparna ger en kronisk inflammation i magsäcken, produktionen av IF minskar och mindre B12 kan tas upp.
Perniciös betyder farlig eller elakartad och sjukdomen fick ursprungligen sitt namn eftersom den kunde vara farlig innan B12 fanns som läkemedel. Namnet på sjukdomen finns kvar av historiska skäl.
Man kan även ha sjukdomar som gör att man får ett allmänt försämrat upptag av näringsämnen, till exempel glutenintolerans. Då är ofta B12-bristen kombinerad med brist på järn och vitaminet folsyra.
Hur mycket B12 behöver man?
Vitamin B12 kan inte tillverkas i kroppen utan man får i sig det genom maten.
Vitamin B12 finns endast i mat från djurriket, framför allt i kött och mejeriprodukter. Störst mängder finns i kött, lever, fisk, skaldjur, ägg, mjölk och ost. Om man är vegan, vilket innebär att man varken äter kött, fisk, ägg eller mejeriprodukter, kan man ha svårt att få i sig tillräckligt med vitamin B12 genom maten.
Friska personer som äter en varierad kost får inte B12-brist. En varierad kost innehåller ungefär 5-15 mikrogram per dag och man bör äta 2 mikrogram vitamin B12 om dagen. Överskott av vitamin B12 lagras i levern och lagren räcker i flera år.
Vitamin B12 tas upp i tunntarmen
Vitamin B12 tas upp i kroppen genom tarmen. När man äter och får i sig vitamin B12 binds vitaminet av så kallade transportproteiner, som finns i saliven och magsaften. I tolvfingertarmen frigörs B12 från transportproteinerna och binds i stället till ett protein som bildas i magsäcken och som kallas intrinsic factor, IF. Bindningen till IF är nödvändig för att B12 ska kunna tas upp i tunntarmen och nå de organ i kroppen som måste ha vitaminet för att fungera.
Så uppstår perniciös anemi
Perniciös anemi orsakas av en brist på proteinet IF, som bildas i magsäcken och som gör att vitamin B12 kan tas upp från maten.
Orsaken till bristen på IF är oftast en speciell form av inflammation i magsäckens slemhinnasom man haft under lång tid (kronisk autoimmun gastrit). Då angrips de körtlar som producerar saltsyra i magsäcken av det egna immunförsvaret, en så kallad autoimmun reaktion. Det kan pågå under årtionden. Så småningom slutar de flesta av körtlarna att fungera. Eftersom dessa körtlar utsöndrar proteinet IF uppstår även en brist på vitamin B12.
Personer som har andra så kallade autoimmuna sjukdomar, som exempelvis typ 1-diabetes, sköldkörtelsjukdomar, Addisons sjukdom, viteligo och myastenia gravis, har oftare den här speciella formen av inflammation i magslemhinnan än andra. Därmed har de också en ökad risk att få perniciös anemi.
Kronisk autoimmun gastrit har inte något samband med vanlig magkatarr, så kallad dyspepsi.
Andra orsaker till B12-brist
Andra skäl till att man kan få B12-brist kan vara:
- Störningar i bakteriefloran. Långvarig behandling med vissa mediciner mot halsbränna, magsår och sjukdomar som diabetes och sclerodermi (en ovanlig hudsjukdom) kan orsaka störningar i tarmens bakterieflora så att upptaget av vitamin B12 försämras.
- Operationer i magsäcken. Om man har blivit opererad i magsäcken, till exempel på grund av magsår eller övervikt, har man lättare att få brist på vitamin B12 eftersom de celler i magsäcken som tillverkar proteinet IF kan ha blivit för få.
- Sjukdomar i tarmen. Glutenintolerans och inflammatoriska tarmsjukdomar som Crohns sjukdom kan försämra upptaget av vitamin B12 i tunntarmen.
Hur vanligt är perniciös anemi och B12-brist?
Perniciös anemi är huvudsakligen en ålderssjukdom, medelåldern vid diagnos är 65 år. Ungefär 0,1 – 0,2 procent av befolkningen får perniciös anemi men i gruppen över 60 år är förekomsten 1 procent eller däröver. Sjukdomen är ovanlig före 30 års ålder.
En lätt B12-brist utan blodbrist är vanlig hos äldre. Nästan var femte person över 70 år får denna form av B12-brist.
Perniciös anemi kan vara ärftligt
Om man har nära släktingar med den speciella formen av inflammation i magslemhinnan har man större risk att själv få inflammationen och därmed perniciös anemi.
Det finns också en mycket ovanlig, ärftlig form av blodbrist på grund av för lite vitamin B12. Sjukdomen innebär att man har brist på proteinet IF utan att ha kronisk gastrit. Barn som har den formen av blodbrist kan få besvär redan före tre års ålder.
Kan B12-brist förebyggas?
Det går inte att förebygga den bakomliggande orsaken till perniciös anemi. Om man har glutenintolerans eller har opererats i magsäcken bör man diskutera med sin läkare om förebyggande behandling med B12, järn och folsyra behövs.
Mer på 1177 Vårdguiden
Symtom och diagnos
Symtomen kommer smygande
Symtom och besvär som orsakas av brist på vitamin B12 kommer ofta smygande och ökar långsamt under flera månader och ibland under flera år.
Symtomen varierar från person till person. Vanligtvis är de en kombination av blekhet, trötthet, andfåddhet, huvudvärk, yrsel, hjärtklappning, öronsus och symtom från nervsystemet.
Andra besvär som kan vara tidiga symtom på B12-brist kan vara att man får besvär från slemhinnorna, till exempel tungsveda, blödningar i tandköttet och sprickor i mungiporna.
Vart vänder man sig om man har besvär?
Vanligtvis vänder man sig i första hand till sin vårdcentral. Om man har någon sjukdom som kräver ytterligare utredning och behandling kan man få en remiss till en läkare som är specialist på blodsjukdomar eller internmedicin, det vill säga sjukdomar i kroppens inre organ.
Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.
Nervsystemet kan påverkas
Vitamin B12 är också viktigt för att nervsystemet ska fungera som det ska. Därför kan B12-brist även orsaka besvär från nervsystemet. Det gäller framför allt äldre och är oftast ett tecken på att man länge har haft brist på vitamin B12.
Nervskadorna visar sig ofta som stickningar, domningar och försämrad känsel med början i fötterna. Man kan få stapplig och osäker gång, och försämrade reflexer i vader och fotsulor. Om man har svår B12-brist kan man även få till exempel minnesstörningar, depression och försämrad syn.
Om man har brist på vitamin B12 i kroppen kan man få besvär från nervsystemet även utan att ha blodbrist.
Olika undersökningar kan behövas
Vanligtvis börjar läkaren misstänka blodbrist på grund av för lite vitamin B12 när man beskriver sina besvär och berättar hur de började. För att diagnosen ska kunna ställas säkert behöver man genomgå en kroppsundersökning och lämna olika blodprover.
Under kroppsundersökningen tittar läkaren efter exempelvis blekhet, förändringar i munhålans slemhinna, nedsatt känsel i fötterna och försämrade reflexer.
En mera ingående undersökning av blodet visar om man har blodbrist och vilken typ av blodbrist det rör sig om. Det görs med ett blodprov som tas i armvecket. Undersökningen mäter förutom de röda blodkropparnas antal, storlek och hemoglobininnehåll även vita blodkroppar och blodplättar. Förstorade blodkroppar tyder på B12-brist.
Ytterligare blodprover
Ibland får man lämna olika blodprover som mäter halten av vitamin B12 i blodet. Ofta kontrolleras även halten av folsyra för att utesluta att man har folsyrabrist, som kan ge liknande besvär som brist på vitamin B12. I vissa fall görs en järnundersökning av blodet som visar de röda blodkropparnas och kroppens förråd av järn. Det finns också blodprover som kan visa om man har kronisk gastrit.
Gastroskopi
Ibland görs även en utredning med gastroskopi med provtagning från slemhinnorna i magen och övre delen av tunntarmen.
Benmärgsundersökning
Man kan också få genomgå en benmärgsundersökning. Då förs en nål efter bedövning in antingen i höftbenskammen eller bröstbenet för att suga ut benmärg, som sedan undersöks i mikroskop. Benmärgsprov är relativt vanligt vid utredningar av blodbrist. Undersökningen tar 15-30 minuter och består av förberedelse, lokalbedövning, provtagning och omplåstring.
Mer på 1177 Vårdguiden
Vård och behandling
Tabletter med vitamin B12
Behandlingen av B12-brist är enkel och man brukar snabbt må bättre om man får tillskott av vitamin B12. Om blodvärdet efter behandlingen med B12 inte blir som det ska vara beror det på att det samtidigt finns någon annan orsak till blodbristen.
Om man har besvär som tyder på en måttlig vitamin B12-brist kan man få B12-tabletter. Ungefär en procent av den mängd vitamin B12 som tabletterna innehåller tas upp i tarmen även utan proteinet IF. Det räcker för att täcka kroppens behov.
Om man har perniciös anemi som orsakas av brist på IF får man räkna med att ta vitamin B12-tabletter resten av livet. Det förhindrar att man blir sjuk igen. Det är mycket ovanligt att man får biverkningar av tabletterna.
Sprutor med vitamin B12
Om man har svår B12-brist, särskilt om man har symtom från nervsystemet, startar behandlingen med B12-sprutor under ett par veckor. Därefter får man ta en spruta var tredje månad eller övergå till behandling med tabletter. Besvären brukar minska redan efter ett par dygns behandling. Blodvärdet brukar bli som vanligt igen efter några veckor eller månader.
Besvär från nervsystemet förbättras ibland inom några veckor eller månader. Men om sjukdomen upptäcks sent och man har svåra symtom kan vissa av besvären från nervsystemet bli bestående.
Blodtransfusioner kan behövas i enstaka fall om man har ett mycket lågt blodvärde.
Härligt med ”goda” nyheter! kram terece
Skönt att du fått svar och att det inte var cancer, som du lite befarade! Och tack för intressant information om det hela. Det var mycket jag inte visste. Kroppen är ett mysterium minst sagt. Tur vi ändå kommit så långt på vissa områden. För ett par år sedan fick jag D-vitaminbrist (äter nu tabletter året runt för det). Hade då liknande symtom som jag har idag; trötthet, värk i leder och tandlossning! (jag kunde vicka på dem). Tack och lov stannade det upp, när jag började ta tabletter!
Kämpa på nu, så ska du se att det vänder!
Tack Yvonne för din omtanke:)