Idag fick jag köra den vanliga bilen igen och det var som att glida fram. Men tyvärr inte så länge. För när jag kom ut på vägen och började gasa på lite så hördes ett konstigt ljud. Jag kunde inte placera det, såg inget konstigt så jag fortsatte. Men ljudet försvann inte och till slut såg jag något som såg ut som en lapp på vindrutan.
Döm om min förvåning när jag såg att det låg ett nät med vitlök på min vindruta! Haha, Say what?! Så vid nästa rödljus rullade jag ner sidorutan, tog in vitlöken och gapskrattade för mig själv. Alltså, hur hade den kommit dit? Jag började tänka att någon granne kanske är arg på oss, typ för att vi nu tar upp två parkeringar istället för en på gatan, och de bara ”Nu ska de få smaka på vitlök!”
Men nu efteråt, sedan jag kommit hem och T bekräftade att det inte var han som gjort det, så tänker jag att det kanske är en granne som handlat, tappat nätet på gräset och någon annan som kommit förbi har lagt upp det på vår bil. Haha, hur jag vänder och vrider på det kommer jag inte på någon bra anledning. Men kul i alla fall. Minst sagt oväntat. Och så behöver vi inte handla vitlök på ett tag…
När jag hade hämtat barnen och var på väg hem igen berättade jag precis för dem om vitlökshändelsen. Vägen mellan Terrigal och Wamberal är 50, men det är fysiskt omöjligt att köra saktare än 60. Så där blåste jag i 60 när jag för sent upptäcker att det klart och tydligt står en trafikpolis och mäter mig på andra sidan gatan. Så det är bara att vänta sig en saftig parkeringsbot i brevlådan om några dagar. Har jag otur drar de av demerit points också.
Så kan det gå en helt vanlig dag på en egendomlig skolhämtning. Det ska bli spännande att se vad som händer imorgon. En vattenmelon på vindrutan kanske. Spännande.
/CC
KommenteraIkväll möttes vi upp med K och familj efter jobbet. Vi träffades utanför pizzerian här i Wamberal och i 30 minuter ungefär var det kaos och inte speciellt trevligt alls. Barnen var toppenglada att se varandra och sprang runt som galningar, gärna så nära den stora vägen som möjligt, högljudda och dana. Inte så roligt för de gästerna som satt ute och åt. Vi skulle bara beställa våra pizzor och sedan åka iväg och sätta oss där vi tänkt äta och sedan hämta dem en timme senare när de var klara.
Och när vi åkt en liten bit bort, till lagunen i Terrigal, brett ut en filt och satt oss i solen där det var vindstilla, då var det riktigt lugnt och skönt en stund. Detta tills ungarna helt plötsligt började springa iväg och slutade inte förrän de var långt ute vid havet och de stora vågorna där vi inte kunde se dem. Så det var bara att springa efter, tala allvar med ungarna och hålla dem i örat hela vägen tillbaka till filten. Ja, inte hålla i örat på riktigt (även om jag gärna hade velat), men de kan liksom inte springa iväg med en treåring efter sig vid de vallar som blir mellan lagunen och havet där det är lätt att ramla i.
Men efter allt detta, då blev det plötsligt lugnt och skönt. Pizzorna kom, T hämtade dem, och vi var alla hungriga och satt tyst och åt med god aptit. Och resten av kvällen, med solnedgång men fortfarande behaglig temperatur, var riktigt mysig och lugn och helt enkelt ett bra slut på veckan. Och det bästa var att komma hem och inte ha någon disk eller stök i huset.
Imorgon har jag en ny liten kurs klockan fem på morgonen. Man har ju otur att just LA och Sydney inte kan samsas när det gäller tider. Jag har inte så stora problem att komma upp, men en 4.45am start gör mig trött i flera dagar. Men det är värt det fortfarande. Jag blir så glad av allt jag lär mig. Och sova vet jag redan hur man gör.
/CC
Kommentera (2)Nu är första jobbdagen för året avklarad och den har gått bra. Jag har väldigt mycket att komma ikapp med, men känner mig samtidigt inte helt överväldigad så det är ju bra. Dessutom var det blå himmel och sol hela dagen och när ens pauser och lunch intages på altanen kan man inte klaga så mycket.
Jag hämtade barnen från Holiday Care vid halv sex och tydligen hade O haft ett litet sammanbrott. Dagen hade gått finfint, men framåt kvällen hade han fått nog och ville bara hem. Han var trött och det har varit mycket nervositet och långa dagar. Stackars liten, men nyttigt också. Man kan ju tyvärr inte curla dem från saker som är jobbiga i vardagen. Men nu är båda barnen hemma resten av veckan så de får slappna av lite. De har ju trots allt fortfarande sommarlov trots att vi föräldrar börjat jobba.
T är och hämtar hem marsvinen, vilka varit hos K hela veckan medan vi varit i Crescent Head. Jag känner mig hemsk som säger det, men för mig hade de gärna fått stanna borta. Jag känner av min allergi i ögonen, särskilt när jag har linser, och det är så lugnt och rent när de inte är här. Men det är bara att skärpa sig för de är ju gulliga och vi gör det ju för barnen.
När T kommer hem blir det Huss och choklad och kanske lite sex som avslut. Jag hoppas att jag kan hålla mitt goda humör uppe hela veckan för det underlättar ju verkligen livet.
/CC
KommenteraVilken mysig julafton vi har haft! Inte med det sagt att vi inte har haft bråk och tannagnisslan (skånskt uttryck?). B har gråtit två gånger och sagt att ”Christmas is ruined!”, men sedan blev allt bra igen.
Vi vaknade till en varm dag med klarblå himmel och sol. Jag började för övrigt med att dammsuga för det hade varit en svärm av flygmyror och en hel del hade hittat in under vår dörr. Trevligt värre. Men efter det så blev det en rejäl julfrukost med varm choklad till barnen, skinka på vårt speciella julbröd, hemmagravad lax med Ts gravlaxsås etc. Så himla gott. Vi valde att sitta inomhus för att få mer julkänsla.
Strax efter frukosten var det dags för fika. Då åt vi chokladrutor, rocky road, snickerskakor, citron- och vallmofrökaka, pepparkakor, köpekakor, Daim och mer. Sedan var vi ganska mätta om man säger så. Efteråt gick vi ut och hängde i trädgården. T whippade klart och klippte sedan träden så havsutsikten blir bättre igen. Eftersom folk här firar imorgon så ville vi ha allt jobb med maskiner med ljud klart idag.
Vi spelade kort, lagade knäck och gjorde lite annat smått och gott och så hann jag sitta en liten stund på altanen och bara koppla av och titta i min Lantliv medan barnen lekte där nere. Sedan var klockan redan fem och det var dags för lunch/middag. Då dukade vi upp julbord utomhus under parasoll. Det var sill, ägghalvor, köttbullar, prinskorv (så nära vi kommer i alla fall) och Janssons. Det var julmust, skinka och den gravade laxen. Det var gott och mysigt.
Därefter var det äntligen dags för att öppna klappar. Barnen blev jätteglada för det mesta och B blev överlycklig för iPaden. O blev också glad för sin, men han är ju lite mindre och var ännu mer intresserad av sina andra klappar. Och ikväll ringde vi våra föräldrar och syskon och önskade god jul samt snackade en stund. Min syrra är i Porto, mina föräldrar i Sydafrika och vi är här. Synd att vi alla alltid måste befinna oss på varsin världsdel runt jul hela familjen.
Nu har barnen gått och lagt sig och T och jag funderar på vad man äter till middag när man är godismätt, men ändå lite hungrig i grunden. Kanske några köttbullar, lite sallad och annat. Jag känner mig väldigt tacksam för idag. Och imorgon blir det lite halvt julfirande också, men även ett dopp, lite städning och så inför festen på tisdag. Myset fortsätter.
/CC
Kommentera (6)Idag gjorde jag så äntligen någonting som jag tänkt på i flera år. Efter att jag hade släppt av ungarna på skola och dagis så åkte jag till Erina och klockan tio hade jag tid på en laser surgery- klinik. Inte för själva operationen alltså, men för att ta första steget och se ifall det hade fungerat för mig att operera mig. Och det hade det!
Jag är tydligen en bra kandidat, trots att jag är över 40, och hon ville boka in mig för operation redan nästa vecka. Sakta i backarna! Så redo är jag inte. Jag måste researcha lite mer, få det att passa in med jobbet och framförallt spara ihop $5,500. För det är vad det kommer att kosta för båda ögonen, ett helt rimligt pris för att förbättra sin livskvalitet ifall man frågar mig. Så innan 2023 är över så är det jag som har nya ögon. Sedan det där med att de gör hål i hornhinnan och lyfter på en flärp etc., det väljer jag att inte tänka på. Ögon är det värsta stället att pilla, tycker jag.
När jag kom hem igen så planerade jag veckan, betalade ännu ett skolevent och gjorde lite mer måsten. Sedan satte jag mig med min nya kurs i två timmar. Japp, jag har hoppat på ännu en. Det kan inte vara så himla roligt att höra när jag berättar om mina kurser hela tiden, men det handlar i alla fall om att jag ska få ännu mer kunskap och stöd för att ta mig dit jag vill komma. Och det är skitroligt! Om än mycket att göra.
Det har varit 28 grader varmt och tryckande hetta hela dagen, så när jag väl kom mig ut på promenad framåt halv fyra så var det fortfarande otroligt varmt och tryckande hetta. Men jag hade tur för minuten jag kom hem igen kom ett åskoväder och det började ösa ner. Så jag slapp det värsta av vädret och kunde gömma mig inne istället.
Nu har O somnat i mitt knä här i soffan och jag ska bära in honom till sin säng så att jag kan ta mig en bit choklad samt byta plats på Elf on the Shelf innan jag glömmer det för kvällen. Det har varit en bra ledig dag och framförallt är jag glad för att jag har tagit tag i någonting som jag skulle gjort för tjugo år sedan. Men jag gör det nu. Och det är den näst bästa tiden.
/CC
Kommentera