Någonting som jag tycker känns väldigt viktigt nu för tiden är att leva med intention (Vad säger man på svenska? Syfte? Eller intention kanske man säger…).
Jag och många med mig har växt upp i en värld där normen är att vakna, äta, jobba, hem, äta, vara trött, struggla med vardagsgrejer/barn och sedan hälla sig i soffan framför en serie när allting äntligen är klart. Sedan sova och börja om med allting igen. På helgerna försöker man träffa vänner eller göra någonting lite kul och ibland på vardagskvällar så lyckas man ta sig till gymmet, hårfrisörskan eller på bio. Ens allra starkaste drömmar så som att köpa hus, sommarstuga eller en snygg bil, kanske man lyckas få ihop till ändå men annars rullar allting på i hamsterhjulet år efter år utan att någonting riktigt förändras eller händer.
Jag har de senaste åren insett att det inte behöver vara så. Här kommer en disclaimer, eller kanske två. Ifall man är nöjd och lycklig med detta, go for it! Det är såklart inget fel alls och man gör precis som man vill i livet så länge man inte skadar någon annan. Helst inte sig själv heller. Nummer två skulle väl vara att, trots att jag har börjat leva med intentions så mår jag ibland väldigt dåligt ändå. Det ena utesluter liksom inte nödvändigtvis det andra.
Hur som helst, jag tänker ofta på (och skriver ner) hur jag vill att framtiden ser ut. Och jag och T sitter också då och då och pratar och planerar. Vad tänker vi oss för oss, för barnen, för familjen? Vad är jätteviktigt och vad är mindre viktigt? Och vad kan vi göra redan nu, små saker, som hjälper oss att komma dit vi vill? Att ändra riktning en millimeter nu gör en stor skillnad i riktning om ett, fem eller tio år. Känslan av att leva med purpose och att vara på väg någonstans dit man faktiskt vill, är oslagbar. Sedan är det självklart att det händer saker på vägen. Kanske ändrar man sig rent av.
Men man slipper också vakna upp om tio år och undra vart livet tog vägen och varför man inte började tidigare. Det var lite tankar så här på en fredag mitt i livet.
/CC
KommenteraJag har precis tagit mig en eftermiddagslur för jag blev så trött att det inte fanns annat att göra. Skönt! Jag läste en stund och sedan ramlade ögonen nästan ihop. T låg redan bredvid mig och sov, han är känd för att ta en lur på helgen, och ungarna pillade med sitt. Vi skulle egentligen vara ute i trädgården och fixa, men det räckte energin verkligen inte till.
Vi började som vanligt lördagen tidigt. Alarmet stod på halv sju, men visst är det väl meningen att man ska vakna långt innan och hinna stänga av det så att det gör precis noll nytta? För jag vaknade halv fem. Hur som helst så åkte vi till simningen klockan åtta och där satt jag länge och väl och pratade med vår irländska vän Aoefa (Eva) och hade det trevligt. Sedan bar det av till Erina Fair via lördagsgodishandling på bensinstationen. Där skulle vi nämligen köpa present till Ks son B som hade kalas idag. Vi köpte även varsin handduksponcho åt barnen som de kan byta om under på stranden eller bara slänga på sig över blöta badkläder när man åker hem. Smidigt.
Vi hann hem en stund för att äta lunch och klä om och sedan började kalaset på Clip & Climb klockan halv två. Det är en sorts klätterväggar för barn. Barnen har varit där en gång innan med fritids, men då vågade Otis inte riktigt försöka. Idag var han lite orolig först, men sedan kom han igång och klättrade som ett spjut samt älskade det! “I’m scared, but I’m facing my fears” Precis så, min lilla pojke! Och B har älskat det från start och klättrade vant och vigt till topp efter topp. Hon klättrade till och med längst upp med bara en pinne för att hämta den andra pinnen som någon lämnat där. Det låter kanske jättekonstigt, men man hade dem som handtag. Strunt samma.
När vi kom hem från allt detta lite efter fyra så var vi alltså helt slut. Och helt plötsligt fick O 38 graders feber. Tråkigt! Vi var ju alla sjuka för bara ett par veckor sedan. Men vi får hoppas att det går över lika fort som det kom. Kalaset var för övrigt väldigt roligt eftersom vi känner så många föräldrar där. B är ju som sagt min vän Ks son och vi känner ju mycket samma människor. Så det blev en övning i snackande där med. Plus att en lillasyster var med och hon är den sötaste lilla kramgoa flicka man kan tänka sig. Hon sa till mig när jag skulle lyfta upp henne att ”Your hands so cold they burning me. You need wash them.” Och så ledde hon bort mig för att jag skulle tvätta händerna i varmt vatten. Lilla gosan.
Vi har en alldeles rosa himmel utanför fönstret och T håller på att laga god middag för att fira lördag. Barnen sitter just i detta nu med T och ska precis äta på altanen så det passar väl bra att jag avslutar här och går och umgås med min familj. Glad lördag!
/CC
KommenteraDet bästa med dagen var att jag gick ut och gick på en långpromenad efter jobbet. Jag tog mig tid att gå själv med en podd i lurarna i 1,5 timme. Orkade inte bry mig om eventuella dåliga samveten för att jag jobbat hela dagen och nu gick iväg när jag kanske ”borde” umgås med föräldrarna. Men det var så otroligt härligt! Eftersom att vi försöker göra saker och umgås så har jag inte heller hunnit till gymmet och jag saknar det. Så en promenad här och där hjälper absolut kropp och själ. Sju km blev det idag.
Jag har känslan av att jag inte riktigt släpper ner mina väggar. Jag vet inte varför jag inte gör det, för det är ingenting jag brukar ha problem med, men jag orkar inte riktigt öppna upp. Och jag tror att mina föräldrar känner det också, men vad ska de göra åt saken? Kanske kommer väggarna ner av sig själva, eller så gör de det inte. Vi får se.
Jag måste sova snabbare än snabbt nu, är så himla trött!
/CC
KommenteraIdag kände jag att nu får det bannemig vara nog. Så jag sket i tröttheten från ännu en dålig natt, gick upp, tog två smärtstillande samt nässprej och så gick jag ut ur huset. Förkylning i åtta dagar är inte okej.
Vi åkte till Nippers, föräldrarna lämnades hemma i sin Coviddimma, och när jag släppt av T och barnen åkte jag vidare till North Avoca. Men idag hade K andra planer och hade inte tid att promenera med mig (samt ingen som kunde ha koll på barnen). Istället satt vi på hennes altan från klockan åtta och i 40 minuter framåt och drack te och pratade. Och det behövde jag. Denna veckan har varit jobbig på många sätt och det hjälpte att reda ut saker och få perspektiv med världens bästa lyssnerska.
När jag gick därifrån tog jag en halvtimmes promenad själv i det varma vädret och humöret lyftes flera nivåer. Därefter var det dags att hämta upp familjen i Terrigal och så åkte vi hem en stund för att titta till sjuklingarna, byta om och ta det lite lugnt. T har problem med sin lilltå då han flera gånger om året slår i den så hårt i möbler eller väggar att han i princip bryter den. Ja, don’t ask. Så han hade ont idag då det hände igen för någon vecka sedan och behövde sträcka ut sig på sängen med en isklamp. Alla har vi våra egenheter.
Vid halv två åkte vi fyra i familjen till Norah Head. Där köpte vi en halv grillad kyckling med två tillbehör, vilket vi tog med bort till stranden. Där satte vi oss och åt på en sten och sedan badade de andra. Vågorna var dock gigantiska så O tyckte det var obehagligt och kom tillbaka ganska snabbt. Vi åkte till mataffären och sedan hem. Efter fix och undanplock har vi nu suttit ute på altanen och pratat med barnen medan de ätit. Vi ska få dem i säng och sedan är det vår tur att äta lammkotletter med någon sallad.
Jag känner mig trött efter dagen men är ändå så glad att jag äntligen kommit mig ut i verkligheten. Att vara fast i sjukdom och utan ork är fantastiskt obehagligt och något jag vill göra så sällan som det bara går.
/CC
KommenteraDet blev en bra dag idag också. Det var molnigt och inte så varmt när vi vaknade. Det blev kanske runt 26 grader idag, vilket var skönt efter den otroligt varma dag med 40 grader som vi hade igår.
Vi gick upp och åkte till simningen klockan åtta. Där fick jag mig ett mysigt snack med vår kompis Jess. Efter lördagsgodisköp skulle vi egentligen åka hem och fortsätta med vårat fixande inför nästa helgs besök, men vi kände att vi i alla fall ville göra någonting lite mysigt. Så vi åkte till Avoca, gick längs strandpromenaden, lekte på lekplatsen en stund, och promenerade sedan längs stranden bort till ett hus som (med några små förändringar) är Ts och mitt drömhus för vår framtida renovering.
Det blir sannolikt ett trähus vi bygger när det är dags att riva vårt och bygga nytt. Vi pratar om framtiden nu, minst en sju, åtta år. Men vi vill gärna ha ett rappat stenhus i medelhavsstil med runda hörnor och trädetaljer. En stor öppen spis som detta huset har hade inte heller varit fel alls. Såklart kan en massa saker och viljor ändras innan det är dags för renovering, men att ha en bild framför sig och manifestera har aldrig skadat någon. Vad jag vet i alla fall.
På hemvägen kom vi på att vi ville låna Ks och Js kantklippare och det gick bra. Så vi åkte förbi North Avoca. Där hade de en grävare i trädgården och det var full fart för att fixa utemiljön nu när det mesta av husets insida är klart. Barnen sprang och lekte med sina vänner direkt som vanligt och K var snäll och erbjöd dem vara kvar ifall de ville. Och självklart ville de det hellre än att vara hemma och städa med oss. Så jag och T åkte hem, åt en snabb lunch och började sedan slipa altanen respektive städa och torka ur kökslådor och skåp. Skönt att få vara ensamma då.
Barnen fick pannkakor, lekte på stranden och hade haft jätteroligt när jag hämtade dem igen vid sextiden. Och nu får det titta lite på sina paddor en stund medan det står ugnspannkaka i ugnen (tautologi?) och T fixar det sista på altanen för kvällen. Jag ska gå och duka för att försöka få barnen i säng klockan åtta. Det blev halv tio igår och B trötthetsgrät i bilen till simningen. Det vill vi helst undvika imorgon på väg till Nippers. Plus att skolan börjar på torsdag så det är lika bra att sätta igång med rutinerna i tid. Nu gäller det att sätta fart för klockan är mycket. Och jag är sugen på den goda maten med lingonsylt!
/CC
Kommentera