Vem kunde tro att det skulle vara så jäkla svårt att välja småsten? Som att välja vit nyans på väggfärg ungefär. Helt omöjligt. Vi var på en slags handelsträdgård slash grustag idag där man kan köpa sten i olika storlekar och färger och betala per skopa. Vi ska ju alltså ha sten till ett fult område under altanen. Jag kunde tänka mig lite olika stensorter, men T hittade en som han gillade och så var det med det. Ingen kompromiss från hans sida mer än att vi tog hem 2cm och 4cm av samma sort i 20-kilospåsar och ska lägga ut den där nere för att se vilken som passar bäst. Jag kan verkligen inte se detta framför mig i huvudet, så det var ett bra alternativ.
Men dagen började med Bs simning såklart och för första gången på länge kunde O och jag gå vår promenad. Solen sken och även om det fortfarande var blött på marken så regnade det inte. När B och T kom och hämtade oss så åkte vi direkt till Big W för att köpa presenter och sedan till dagens kalas på Monkey Mania i Gosford. Det var Ks två pojkar som hade gemensam födelsedagsfest. Både B och O älskade det och för oss vuxna var det ett trevligt gäng att snicksnacka med.
Från kalaset passade vi på att åka till vårt favoritkebabställe som ligger 40 minuter hemifrån, men passande nog väldigt nära stenstället. Vilken tur man kan ha! Och det var så himla gott, så där gott som någonting kan bli när man är riktigt sugen. Fast barnen åt Subway. Och sedan vidare till stenstället för beslutsneuros alltså. Och på vägen hem svängde vi förbi de små stugorna och den enorma bryggan (eller vad man ska kalla den) i Catherine Hill Bay och satt på parkeringen och åt Subwaykakor. De med vit choklad och macadamianötter, de godaste köpekakorna om man frågar oss.
Nu har vi precis försökt lägga ungarna som var helt uppe i varv och dansade och inte alls ville gå och lägga sig. Vi har alltid en vattenflaska eller termos med vatten hos barnen och när O skulle dricka blev B arg för att det tog för lång tid och smällde till vattenflaskan lite på botten så den dunkade mot Os mun. Det blev inte så illa, men sedan när B skulle dricka var O snabb och gjorde igen, riktigt hårt, och B började panikgråta, det rann blod och var stort drama innan vi fått se att det var en rejäl fläskläpp men att tänderna var okej. Ungar alltså. Men slutet gott, allting gott och nu är det räkröra på toast till Sandhamn.
/CC
KommenteraIdag var det väldigt skönt att kunna släppa kidsen på respektive barnvaktsställen (läs: förskola och holiday care) medan vi fick vara hemma och jobba i lugn och ro. Dock var både jag och T så busy så vi kom inte ut ur våra respektive rum förrän klockan två då det verkligen var dags för sen lunch. Men känslan av att det inte var leksakskaos i hela huset fick min själ att må väl. Och såklart var det skönt för barnen också att få komma iväg och hitta på grejer samt leka med vänner.
B åkte på bio med holiday care, de hittar på en massa roligt. De såg Sonic 2 och fick popcorn och hon var over the moon. Dessutom kom hon hem med ett telefonnummer. Det var till hennes nya kompis som kanske hette Evie, Ava eller Grace, numret var kanske rätt, men inte helt säkert, men vad som var säkert var att vi behövde ringa nu ikväll. Och B gick efter mig som en svans tills jag gjorde något. Så jag öppnade telefonen för att messa, men hade tio minuter tidigare fått ett meddelande av Evie’s mamma som väl också blivit tvingad att höra av sig.
Barnen hade fått för sig att de bodde på samma gata, men så var det ju inte. För de bor i en av de stora villorna nere på stranden och vi fattiglappar bor uppe på kullen, haha. Vi snackade löst om att fixa play date för tjejerna, men jag skulle kunna sätta pengar på att det rinner ut i sanden. Inte för att det gör någonting.
Nu är jag i alla fall exalterad över helgen, det blir lätt så när man är en utflyktsälskande varelse som varit instängd med Corona by proxy en längre tid. Jag håller på att planera och har en hel lista på saker som vi ska göra, men T vet nog inte riktigt om allting ännu. Det bästa är att vi har ännu en långhelg ihop. Alla är lediga på måndag för det är röd dag, så nu kan vi ha extra roligt extra länge. Det tycker jag är bra.
/CC
KommenteraVi sitter på sanden bland minipyramiderna på Stockton Beach, den stranden som vår vän en gång i tiden beskrev som lite ”sharky” och ska snart åka hem från vad som har varit världens bästa dag. I min bok i alla fall.
Våra vänner är på en kort semester här uppe vid Nelson Bay/Shoal Bay och de bor i huset The Caravan, i vilket vi har spenderat så många helger och mini holidays de senaste 12 åren. I och V frågade om vi ville komma upp och hälsa på och såklart ville vi det. Vi åkte hemifrån imorse klockan nio, hämtade B i Terrigal från övernattningsfest, och åkte två timmar upp till huset.
De var hemma när vi kom så vi hängde en liten stund där i solen på altanen och sedan åkte vi och gick på en liten walk på klipporna, stranden och i naturen. Därefter åkte I och V hem till huset igen för det blev för varmt för hunden Teo, en jättefin whippet. Vi stannade kvar så att T och barnen kunde bada medan jag satt på min lilla fällstol och tittade till vänster på ett stort gäng som höll på att baptise (döpa?) vuxna människor, rakt fram på min familj samt ett par med en nyfödd bebis som badade tillsammans alla tre och glädjen lyste om dem, och till höger där en muskulös snygging kastade boll med en annan kille. Jag hade det bra, helt enkelt.
Därefter åkte vi hem till huset och åt lunch på altanen som pojkarna hade fixat, lamm med sallad och sötpotatis. Och så glass efteråt. Mycket fint och gott! Vi satt och pratade, barnen ritade och lekte, vi löste korsord på telefonen, O hade dansuppvisning etc. Det var semesterkänsla helt enkelt. Precis som alltid i The Caravan. Efter ett tag var klockan redan fyra och vi åkte hit till Stockton Beach för att promenera lite i solnedgången och för att hunden Teo skulle få springa av sig. Det är fantastiskt vackert här.
Jag vill inte åka hem! Men det är också här uppe vi ska ha vår egna lilla semester i början av maj så vi har det att se fram emot. Just nu känner jag mig så tacksam för dagar som denna!
/CC
Kommentera
Jag har just kommit hem från en tjejmiddag med svenskgänget och det var så himla kul! Vi blev serverade riktigt svensk mat, toast Skagen, Flygande Jakob och prinsesstårta och det var mycket skratt och roligheter.
Dock har jag ont i magen för jag var så himla klumpig. Inom fem minuter efter jag hade klivit innanför dörren hade en groda hoppat ut genom munnen. Alla var redan där och stod runt köksön och pratade. Jag fick en drink i handen och tackade vänligt nej eftersom jag körde och hade bestämt att jag inte skulle dricka någonting ikväll (min IBS och alkohol går ju inte ihop osv.). Hur som helst så frågade alla såklart ”Varför inte?!” Och jag blev nog lite obekväm så där som det är när man inte riktigt vet hur man ska försvara sig över någonting som man inte ska behöva försvara egentligen.
Och i allt det där, med alla blickar på mig utbrister jag ”Jag är gravid!” Och precis när jag säger det så inser jag vad jag faktiskt säger. Och de runtomkring mig känner mig kanske inte tillräckligt bra för att veta att jag skämtar (om än väldigt osmakligt) och blir jätteglada och typ börjar klappa händerna osv. Och jag inser vad jag har gjort, paniken syns säkert i ögonen och jag vill bara sjunka genom golvet.
”Nej, men gud, förlåt, det var ett extremt dåligt skämt!” ”Ursäkta mig, vad är det jag säger?!” osv osv. Alltså, vem säger något sådant? Jag blir så trött på mig själv ibland. I gruppen finns som i alla andra grupper vissa som har barn, vissa som inte har det, vissa som inte vill och vissa som kanske vill. Ja, hur kommer man sig ur en sådan situation? Men efter en massa ursäkter så fick jag bara svälja skammen och försöka ha en bra kväll. Och det fick jag! Och jag ska försöka att inte ta detta med mig i åratal framöver som bevis på hur hopplös jag kan vara ibland.
Tidigare idag har vi hunnit med en hel del också. Vi var på simningen klockan åtta, åkte sedan direkt till leksaksaffären och köpte födelsedagspresenter. Sedan hem för en snabb lunch och fix för B och sedan till ett gymnastikkalas. Medan hon var där åkte vi till Bunnings för att köpa två plankor som saknades till väggen där nere. Efter två timmar hämtade vi upp B igen, åkte hem, bytte om och lämnade sedan B på ett övernattningskalas. Och vid fem åkte jag till tjejmiddagen där jag gjorde bort mig så totalt.
Så kan det gå en vanlig lördag i livet när man har problem med kopplingen mellan tal och hjärna. Kanske lär jag mig en dag att tänka innan jag öppnar munnen.
/CC
Kommentera (2)Magiskt är vad det är. Livet här när allt vill sig.
När man vaknar på morgonen och ser från köksfönstret att vågorna är galet stora. Man åker till vår lokala strand i Wamberal för att titta på sagda monstervågor och träffar några kompisar som också är där för att se spektaklet. På deras inrådan åker man sedan till Avoca och där är det också likadant, galet stora vågor! Där träffar man folk vi känner som bor där, pratar en stund och äter sedan fish&chips på strandkaféet.
Så började dagen för oss och jag njöt av varje minut. Det regnade inte på hela dagen heller, bara en sådan sak! Det var sol i sinne och det var mycket liv och rörelse här runtikring. Och känslan av att vi har lärt känna lite människor och ställen här, att man liksom är en local, är så himla skön. När man har bott i hyreslägenheter hela sitt vuxna liv och inte vetat vart man ska härnäst så är det en skön känsla att vara på ett ställe där man planerar att stanna kvar en lång tid framöver.
Efter denna underbara morgon var vi tyvärr tvungna att åka till Erina Fair. Vi behövde köpa en present då B ska på kalas imorgon. Jag tänkte hämta nya linser och så skulle vi köpa grejer till att göra en påskhatt till Bs Easter Hat Parade på onsdag. Som tur är så hittade vi allt, och lite till, men som vanligt så sugs man upp av köpcenterhålet och det tog tre timmar innan vi kom ut på andra sidan. Men det var behövligt och bra.
Väl hemma gick vi faktiskt ner och oljade planket under huset, första rundan i alla fall. Ungarna gungade eller hoppade på trampolinen och det blev en mysig höstkväll ute. Middagen blev grönsaker och en stek och nu ska vi titta på Husdrömmar. Jag blev så sugen på glass, men T sa att den är slut. Ve och fasa. Men vi hittar nog något sött och gott att stoppa i oss.
/CC
Kommentera