Klockan är halv elva och jag har just kommit hem från en tjejmiddag i Terrigal. Vi var på en pub på samma gata som Os förskola, det var några av mammorna till Os kompisar, inklusive K och svenska C.
Jag var så himla osugen på att gå dit, trött och dan kände jag mig innan. Men en dusch och lite peppmusik senare så var jag ändå på väg och det är jag glad för nu. Vi var bara sex stycken, så det gick lätt att prata över bordet och alla tjejerna var sköna och intressanta personligheter. Som vanligt här i Aus så träffar man en massa människor från olika länder som har flyttat runt och har historier att berätta.
Jag åt lax med potatismos och hollandaisesås och det var riktigt gott faktiskt, vilket jag inte förväntade mig av detta ställe. Så allt som allt var det en lyckad kväll och vi bestämde att vi ska träffas snart igen. Men nu är min hjärna toast och jag längtar efter att krama kudden.
Och så var det snart helg…
/CC
KommenteraJag hann ut på en promenad efter jobbet idag. Tyvärr blir det kolmörkt vid lite efter fem på kvällen så man ser inte så mycket, men det är ju alltid skönt att komma ut i alla fall.
På rekommendation lyssnade jag på ett speciellt avsnitt på Framgångspodden (Bertil Marklund) medan jag gick. Bertil är läkare och forskar på hur man håller sig frisk och lever längre. Och jag visste ju att det är riktigt illa att sitta stilla så länge som jag och många andra gör i jobbet. Sitta framför datorn i nio timmar i sträck kan ju inte vara bra för ens stackars kropp. Men han säger alltså att en dag sittandes på det sättet är som att röka 20 cigaretter. Det är ju faktiskt helt sjukt skrämmande. Kanske lika bra att börja röka och stå upp vid skrivbordet.
Hur som helst så berättade K detta för mig för några veckor sedan och sedan dess har jag och T (på Bertils rekommendation) satt klockan och flera gånger om dagen står vi tillsammans och gör 15 squats, planka i 45 sekunder, 20 tåhävningar och 15 armhävningar (på knäna). De flesta dagarna blir det kanske tre gånger, men det är ju inte kattskit. Då kanske man går från storrökare till bara en liten partyrökare.
Om man vill leva längre ska man dessutom försöka vara positiv och ha bra vänner för då lägger man på sju år på sitt liv. Så det är ju bra att jag jobbar på min positiva resa, även om den går trögt vissa stunder. Jag ser hur som helst fram emot att leva längre i min positiva partyrökarvärld.
/CC
KommenteraVilken fantastisk jäkla brakhelg jag har haft! Jag känner mig som en gudinna och som att jag har hittat en del av mig själv som var gömd långt under många lager av morgonrockar, varma strumpor, vardagsbråk och lunch boxes.
När vi kom fram med tåget vid tretiden igår till Sydney Central så kom vår vän I snällt nog och hämtade oss och körde oss hem till deras lägenhet i Bronte. Där hade vi ungefär en och en halv timme på oss att dricka lite te och prata innan det var dags att göra sig iordning för kvällen. Klockan fem tog vi taxi in till restaurangen Mr Wong i centrala Sydney, CBD. Där satt redan alla våra vänner runt ett stort runt träbord och bakom så var det mörka träbokhyllor ända upp till taket med keramikvaser etc. Viben var så härlig!
I mitten på bordet stod en Lazy Susan och serveringspersonalen bara började fylla på med en rätt efter en annan. Det var allt ifrån duck pancakes till sashimi till friterad glass till efterrätt och sammanlagt åt vi nog runt trettio rätter. Jag satt dessutom och drack på en riktigt fin GT, min favoritdrink, och stämningen var hög. En i gänget jobbar nämligen på denna restaurangen fast i en sushidel tre våningar upp och han hade fixat allt till oss. När vi var proppmätta så kom en tjej i en spektakulär rosa blåsa och högt hår och ledde oss genom en hemlig dörr i väggen, vilken visade sig leda till den fantastiska tjugotals coktailbar som heter Palmer & Co. Jag har velat gå dit många gånger tidigare, men kön har alltid varit för lång. Men idag var vi VIP och fick gå direkt till ett eget bord.
De som jobbar där är klädda i 1920-talskläder och drinkarna är gammaldags och genuina och fantastiskt goda. Det är verkligen ett ställe för sig. När vi var redo att gå vidare så sa vi hej då till det flashiga livet och tog bussen en bit bort till Oxford Street. Där ligger alla gaybarer och även bordeller och det är partygatan nummer ett. Ian, vars födelsedagsfirande det var, samt många andra i gänget är gays och älskar dessa ställen. Vi stod i kö en stund och där träffade för övrigt en i gruppen en gammal pojkvän han inte sett på åtta år. Det blev ett kärt återseende.
Stället heter Palms och man går ner i en källarlokal som har sett bättre dagar. På golvet har de en grön heltäckningsmatta och den klistrade sig fast i sulorna på skorna när man dansade. Men stämningen är verkligen bara glad och där fanns alla åldrar, alla kön, transor och även en australiensisk gayversion av min egen morfar. Musiken var hemsk, schlageraktig och glättig, men det tyckte inte majoriteten av klubbgångarna och det sjöngs, dansades och skrattades. Det var bara att ge med sig och gå all in och roligt hade vid det! Vid halv tre var vi hemma igen och sedan spenderade jag två timmar på att försöka sova. Det gick inte så bra.
Imorse gick vi upp klockan nio, jag fick nog någon timmes sömn till slut, V hade köpt färska croissanter från bageriet och I hade gjort ägg- och bananpannkakor. Efter att ha duschat och klätt på oss gick vi en långpromenad i mina gamla favoritkvarter, längs havet till Clovelly och mot Bondi och sedan satte vi oss ned på ett fik för en kopp kaffe/te. Vi gick tillbaka hem till lägenheten igen för att hämta våra väskor och åkte sedan för att äta lunch på ett thaiställe i Randwick. Alla dessa ställen som vi hängde på i flera år när vi bodde där nere.
Därefter var det dags att åka hem så pojkarna släppte oss på Central igen och på tåget pratade jag och K om vilka val de ska göra i sitt hus. T och barnen kom och hämtade mig på stationen i Gosford och nu är jag hemma med värme i hjärtat. Jag har glömt att man faktiskt kan blanda liv. Man kan vara flera olika versioner av sig själv på samma gång. Jag hoppas att jag kan hålla i detta länge till. Så tacksam!
/CC
KommenteraJag har haft en sådan otroligt bra kväll!
Vi har varit på restaurang, det bästa gänget, sedan på en 1920-tals drinkbar och därefter gay club.
Men nu är klockan tre och jag är lite suddig i kanterna. Jag kommer åter imorgon när linjerna rätat ut sig igen.
/CC
Kommentera