Det har varit en sådan där dag då jag har känt att det snurrar miljoner måsten i huvudet och jag behövde pausa för att skriva ner och börja pricka av. Jobbet har blivit busy igen och ovanpå det var det dags för vår tur när det gäller play dates för Os kompisar. Så lite över tre kom O, B och två av Os vänner inspringande och sedan blev resten av dagen att jobba med bakgrundsmusik i form av högljudda barn. Men det var mysigt det med. O hade så kul.
Sedan var det dags för hämtning och då måste man ju stå och snacka med först den ena familjen och sedan den andra. Detta var såklart mycket trevligt, men det slutade med att jag inte hade tid att gå ut på min planerade promenad. För det behövdes dels att jag höll mig hemma för att T skulle ut på middag med killarna. Och dels så är det Easter Hat Parade för O imorgon och vi behövde fixa hans hatt. Vi hade köpt en ful keps med kaninöron och lite blandat pynt. Så det var till att ta fram limpistolen och limma på grejer för att göra hatten ännu mer silly. Och det lyckades vi med. Den är absolut ful och lite rolig så det passar perfekt.
T är som sagt borta och nu ska jag värma lite mat medan jag tittar på antingen Husdrömmar eller Vem Bor Här?. Har inte bestämt mig vilken ännu, men måste däremot skynda lite för klockan springer iväg och jag försöker ju jobba mot att få ett sömnpoäng på min app som visar ”optimal”. Har inte alls hänt än så länge. Men nu blir det mat.
/CC
KommenteraVi åkte ner till Bronte idag för att hälsa på våra underbara vänner Ian och Van och hunden Teo. De bor kvar i det hus som vi bodde i i 3,5 år innan vi flyttade upp på kusten 2019. Så det är alltid blandade känslor att komma tillbaka dit. Vi älskade att bo i Bronte, vilket ligger som en av stränderna i pärlbandet vid Bondi och att gå där längst vattnet mellan stränderna är fortfarande en av de vackraste sträckorna jag vet.
När vi kom fram vid halv tolv så jobbade Van fortfarande. Han är massör och jobbar ofta på helger. Men Ian var hemma och hade just bakat hot cross buns (en påsktradition i form av en vetebulle med russin, kardemumma, nejlika etc.), som vi fick äta varma ur ugnen med smör på. Vi har ätit dem nästan varje påsk från affären och aldrig hembakade, men now we’re talking. De var (såklart) hundra gånger bättre än de torra och jästsmakande versionerna på Coles. Nu kan jag aldrig gå tillbaka till färdigköpta och måste nog baka dem själv i helgen eller nästa år.
Efter fikat åkte vi till Centennial Park och gick runt där ett bra tag. Det är väldigt fint, mycket folk i omlopp, och vi tittade på deras rosenträdgård och andra fina växter. I dammen såg vi stora fiskar och en gullig sköldpadda. Vi mötte dessutom världens sötaste valp som älskade O och åt hans hår. Haha, det har hänt innan. Det är tydligen något speciellt med hans hår för små hundar.
Väl tillbaka hemma i lägenheten igen så hade vi köpt med oss lunch från The Char, nämligen hel kyckling och fyra olika sallader. V hade kommit hem från jobbet och vi åt alltsamman i solen på altanen. Efter ett tag kom även en kompis till V som vi träffat tidigare, så det var mysigt att prata med henne med. Hon hade med sig sin hund som hette Jack som också var supergullig och älskade att busa med barnen.
Tyvärr gick klockan, som så ofta, för snabbt och när hon närmade sig halv fem var det mer än dags att åka hem. Vi sa hej då till alla och åkte inom Bronte- och Tamaramastränderna och sedan hem. Vi gillar verkligen Eastern Suburbs och åker ner med någon månads mellanrum för att fortfarande få ha detta underbara i livet. Nu är det sängdags för barnen och T och jag ska titta på en film på Netflix. Jag har älskat idag och är så tacksam för sådana här dagar i livet. Det gäller att aldrig ta någonting för givet.
/CC
KommenteraT lagar mat i köket och den goda doften sprider sig i huset. Det blir kyckling med ugnspotatis och grönmögelostsås. Och så ett gott rött vin till det. Vi ska fira lite för T har fått bonus idag. En bonus som absolut hjälper i kassan och framförallt så är det ju roligt att T fått den för att han jobbat på så duktigt. Verkligen värt att fira!
Jag sitter och tittar på det mysiga fredagsprogrammet Better Homes and Gardens, som jag fastnar framför ibland. Och idag är det alldeles speciellt för min kompis K ska vara med i detta program också. Inte dåligt alls. De har vunnit silver för sin utställningsträdgård och jag är så glad och stolt över min fina vän.
Min brist på sömn i natten som var gör att jag känner mig som en zombie. Dock en glad sådan för jag ser fram emot helgen. Vi har i år bestämt att vi ska ha som lös plan att vi är hemma en del av lördagen varje vecka så att vi hinner med det som behöver göras i hus och trädgård. Annars åker vi lätt iväg och stannar borta båda dagarna på olika ställen och så får man skämmas för att gräsmattan är längst i kvarteret.
Imorgon blir det simning, sedan Erina Fair då Bs gympaskor gick sönder i veckan och så antagligen Waggy. Därefter hem för projekt inne och ute. Och så på söndag åker vi iväg tidigt till Bronte (Sydney) och våra vänner I och V. Vi ska börja med att gå en promenad tillsammans och sedan äta lunch ihop. De är de finaste som finns och vi saknar dem så det blir mys. Men nu börjar det dra ihop sig och K är nog snart på skärmen. Jag får avsluta här för idag, men återkommer som alltid imorgon.
/CC
KommenteraDagen idag har varit alldeles fullspäckad med roligheter. Klockan sex började jag som vanligt med att meditera och sedan journala (verkligen inte ett riktigt ord). Därefter gick jag och T upp, kokade varsin kopp te och satte oss med våra grejer.
Efter det blir det automatiskt en niotimmars paus för måsten, så som att hjälpa barnen att komma iordning, köra dem till skolan samt att jobba. B har börjat ha sin gymnastik på torsdagar klockan sex till sju och eftersom det är min gymdag (och vi bara har en bil), så åkte jag och T och hämtade barnen på fritids tillsammans. B bytte om i bilen och jag blev avsläppt på gymmet, vilket ligger väldigt nära hennes gymnastik som tur är. Jag fick lite knappt en och en halv timme på gymmet, hade ett riktigt bra pass, och blev sedan hämtad igen.
Då blev det brått. För idag skulle min vän K nämligen vara med på TV! Hon är med på en trädgårdsmässa nere i Melbourne och hon och hennes kompis/kollega är så otroligt duktiga! Så vi satt bänkade hela familjen och tittade på vad de byggt upp samt hur proffsiga de var i intervjuer. Stolt vän är jag! Men nu har klockan visst slagit sängdags. Jag ser fram emot helgen och sedan påsken runt hörnet. Påsken är en sådan kravlös och mysig högtid, tycker jag.
/CC
KommenteraNågonting som jag tycker känns väldigt viktigt nu för tiden är att leva med intention (Vad säger man på svenska? Syfte? Eller intention kanske man säger…).
Jag och många med mig har växt upp i en värld där normen är att vakna, äta, jobba, hem, äta, vara trött, struggla med vardagsgrejer/barn och sedan hälla sig i soffan framför en serie när allting äntligen är klart. Sedan sova och börja om med allting igen. På helgerna försöker man träffa vänner eller göra någonting lite kul och ibland på vardagskvällar så lyckas man ta sig till gymmet, hårfrisörskan eller på bio. Ens allra starkaste drömmar så som att köpa hus, sommarstuga eller en snygg bil, kanske man lyckas få ihop till ändå men annars rullar allting på i hamsterhjulet år efter år utan att någonting riktigt förändras eller händer.
Jag har de senaste åren insett att det inte behöver vara så. Här kommer en disclaimer, eller kanske två. Ifall man är nöjd och lycklig med detta, go for it! Det är såklart inget fel alls och man gör precis som man vill i livet så länge man inte skadar någon annan. Helst inte sig själv heller. Nummer två skulle väl vara att, trots att jag har börjat leva med intentions så mår jag ibland väldigt dåligt ändå. Det ena utesluter liksom inte nödvändigtvis det andra.
Hur som helst, jag tänker ofta på (och skriver ner) hur jag vill att framtiden ser ut. Och jag och T sitter också då och då och pratar och planerar. Vad tänker vi oss för oss, för barnen, för familjen? Vad är jätteviktigt och vad är mindre viktigt? Och vad kan vi göra redan nu, små saker, som hjälper oss att komma dit vi vill? Att ändra riktning en millimeter nu gör en stor skillnad i riktning om ett, fem eller tio år. Känslan av att leva med purpose och att vara på väg någonstans dit man faktiskt vill, är oslagbar. Sedan är det självklart att det händer saker på vägen. Kanske ändrar man sig rent av.
Men man slipper också vakna upp om tio år och undra vart livet tog vägen och varför man inte började tidigare. Det var lite tankar så här på en fredag mitt i livet.
/CC
Kommentera