Jag vågar knappt säga det, knappt ens tänka det, för jag är rädd att jag jinxar det (moget, CC) men det känns som att jag äntligen ÄNTLIGEN börjar hitta min gnista igen! Det går sakta, men jag känner dag för dag att snart är jag redo för ditt, snart orkar jag datt.
Det har gått fyra, fem månader när jag varit nära på apatisk. Jag har varit nere, inte velat göra någonting (förutom våra helgutflykter och sådant) och till och med mina älskade promenader har varit svåra att ta sig för. Och än är jag inte tillbaka, vissa dagar är fortfarande mörka men det kommer såklart ta ett tag innan allt är borta. Om det ens försvinner helt.
Hur som helst, igår anmälde jag mig till ett år på ett nytt gym. Och idag gick jag dit. Jag känner mig alltid som jag är hemma, jag är CC, när jag är på gymmet. Det var så skönt och jag har saknat det så mycket och nu ska jag bannemig hålla i det framöver. Innan gymmet mötte jag upp en svensk kompis på lunch i East Gosford på ett ställe jag inte varit på förut. Det heter Drifters Warf och ligger precis vid vattnet. Men det allra bästa var att de hade en svensk typ av baguette med räkröra och dill. Det är man inte van att se här och det var så himla gott. Dit måste jag snart tillbaka igen.
Nu sitter jag och tittar på make overs på Beauty and the Geek och även om det kan anses fel på en hel massa sätt så är det ändå väldigt tillfredsställande. Och nu är det te, choklad och serie som gäller. Och eftersom jag tränat idag så måste jag eventuellt äta extra mycket choklad för att balansera. Väldigt synd.
/CC
KommenteraVi har just kommit hem för idag var det vår tur att dumpa barnen hos K och J och sedan åka till Terrigal och äta på restaurang. Vi hamnade på Rhondas, ett italienskt ställe med pizza och pasta. Vi började med bruschetta och delade sedan på en Capricciosa och en jättegod pumpa- och ricottaravioli och så ett glas rött såklart.
Maten var finfin och som vanligt var det skönt att få prata lite bara vi i lugn och ro. Hemma har man så mycket annat som behöver göras så det blir sällan att vi bara sätter oss och pratar på kvällen. Det är för övrigt också en av anledningarna till att jag älskar att åka bil, då kan vi snacka och rastlösa T kan inte springa iväg mitt i allt.
Vi pratade om lite projekt som vi tänker dra igång framöver. Mer om det ifall de blir av. Vi har också bestämt att vi ska boka en veckas semester någonstans, antagligen i Crescent Head 4.5 timmar härifrån, över sommarlovet första veckan i januari 2023. Det verkar ju tyvärr omöjligt för oss att ta oss till Sydafrika som planerat så då får vi hitta på något här hemma istället. Det bästa är att ifall priserna till SA går ner så kan vi bara avboka detta och få pengarna tillbaka. Win win, med andra ord.
Nu när vi kom hem så var klockan närmare nio och B fick ett tröttutbrott. Hon skulle bara inte duscha. Till slut gav vi upp och hon ramlade isäng och somnade direkt. Det är inte hela världen, hon duschade igår kväll, men det faktum att hon bara sätter sig emot och tror att hon kan göra precis som hon vill här hemma, det är det vi måste visa att det inte är så det fungerar.
Men nu är jag så trött att jag själv snart får ett tröttutbrott. Så det är bäst att tacka för idag.
/CC
Kommentera
Låt oss ta ännu ett avsnitt i serien ”Det går inte alltid som man tänkt sig”.
Jag stod inne i köket och tömde diskmaskinen samtidigt som jag lyssnade på Sommar när T kom in och sade ”Du måste komma, ungarna har krossat fönstret.” Say what? Jag stängde av telefonen och hörde att B låg och storgrät någonstans i huset. Jag följde efter T och mycket riktigt, fönstret i deras rum var krossat rakt igenom (vi har liksom alla här i Aus englasfönster). O satt på sängen och sa ”Sorry mammi”.
Det visade sig att de hade lekt med en squishy (mjuk liten kladdig leksak) som hade fastnat i taket. Och för att få ner den så slängde de upp en bok (så där som man gör?) och denna bok råkade alltså studsa i taket och flyga rakt ned i fönsterrutan och säga kras. Som tur är hade ingen gjort illa sig.
Det var ju inget att bli arg över, barnen mådde dåligt nog ändå. Och det är ju söndag så ingen vits att ringa glasfirma heller. Så vi tejpade på en bit av en flyttlåda och fortsatte med vår dag. Imorgon får vi lösa situationen, men vi hoppas att en glasskiva inte är så himla dyr.
Som tur var hade jag och K varit på morgonpromenad i North Avoca tidigare på dagen och det hade gett mig gott om positiv energi, vilket gjorde att jag kunde ta denna händelsen med en klackspark. I eftermiddag har vi spenderat timtals nere i trädgården med att fixa mer med stenpartiet, kratta löv, trimma höga träd för att få mer havsutsikt och så vidare. Jättemysigt. Att man kan pilla i trädgården i perfekt temperatur mitt i vintern, T hade till och med bara t-shirt, är en av mina favoritegenskaper hos detta vackra land.
/CC
KommenteraIkväll var en varannan torsdag, det vill säga, Ks pojkar har varit här nu på kvällen medan föräldrarna gick på restaurang. Nu gör man ju vad man vill på sina barnfria kvällar, men de råkade vara på restaurang båda gångerna och vi var på ett finpizza-ställe på vår torsdag. Nästa gång det är vår tur om två veckor så får vi se vad vi hittar på.
Men saken är den att så här en kväll några timmar så känns inte fyra barn mer än två. Visst, stöket blir väl lite värre. Men å andra sidan så roar de varandra och man märker inte så mycket av dem. Jag föredrar detta sättet att passa barn mot att ta tid ur sin helg och göra det. Men det är ju för att jag är en självisk person som avskyr barn. Skoja bara. Men jag önskar att jag var lite mer av en bullmamma som älskar att ha en miljon människor flytande runt i mitt hem. Bullarna kan jag baka, men utan en massa människor. Men som sagt, så här går det bra.
Idag ska vi ÄNTLIGEN titta på sista avsnittet av vår serie, danska Förbrydelsen. Den har varit ganska bra, bara onödigt utdragen. Men varje gång man tänkt ge upp och sluta så har det kommit en vändning och man har blivit fast igen. Så egentligen kanske just det är definitionen av en bra serie. Men nog med snack nu, vi ska trycka på Play och få i oss lite middag.
/CC
Kommentera
Vi var uppe till halv ett inatt igen. Jag vet inte riktigt varför, men ibland vill man bara inte att dagen ska ta slut.
Vi hade tittat på väderleksrapporten och visste att det skulle regna i princip hela dagen idag, så vi skyndade oss inte upp imorse. Jag låg och läste min toppenhärliga bok och T gick upp efter ett tag och redigerade lite bilder. Det var nästan tur att vi hade en tid att passa för annars hade det nog inte blivit många knop gjorda idag.
Vi hade nämligen blivit inbjudna till E och A, våra svenska kompisar i Terrigal, klockan tio. De hade hittat ett nytt bageri som öppnat och ville bjuda på fika. Vi åt olika slags muffins, wienerbröd med bär på, chocolate eclair och så vidare. Mycket gott! Men framför allt så var det så himla skönt att bara dricka te och hänga tillsammans utan ”krav”. När man är med folk man inte känner så väl så kan man inte riktigt slappna av helt och fullt och det kan ta energi. Men när man är med människor man känner och som dessutom är avslappnade i sig själva så kan man tanka energi istället. Och barnen leker så bra på egen hand så de behövde vi knappt märka av heller.
Vi hängde där till runt ett då vi började bli hungriga och åkte till McDo. Det har blivit lite väl mycket onyttig snabbmat på sistone och det är dags att bättra våra vanor igen. Men den dagen var inte idag. Vi åkte runt lite med bilen i regnet för att utforska och stannade vid ett ställe där det var höga röriga vågor och det hade samlats enormt mycket skum på stranden. Vågorna som kom upp såg ut som grädde och var helt tysta och det var en häftig känsla att stå mitt i ännu ett av naturens under.
Därefter åkte vi till skateparken eftersom det hade slutat regna för en stund. O testade ett nytt hinder med sin scooter, eller en ny bowl i alla fall, hade ett ordentligt fall men fortsatte ändå. Han har verkligen hittat sin grej som han älskar. Efter en stund började det hälla ner regn igen så vi sprang till bilen och åkte och handlade mat. Väl hemma lagade T lasagne medan jag plockade och fixade. Sedan hann jag läsa lite mer i min bok, inklusive några riktigt najsiga sexscener.
Nu har vi ätit och jag tittar på Australian Ninja Warriors innan det blir serie igen. Helgen sa klick och sedan var den slut. Så kan det gå.
/CC
Kommentera