Oj, så trött jag är! Och stackars T ännu värre, tror jag. Han är fortfarande och fixar i gamla huset. Vi har sedan imorse inte kvar flyttbilen så nu kör T smågrejer i vårt lilla Peugeot 207. Det blir många rundor då kan jag säga. Ironiskt att vi planerar att köpa en stor bil igen om bara några veckor. Men först efter vi lidit genom flytten. Smidig timing.
Jag har jobbat, till och med jobbat över, och sedan tagit hand om barn samtidigt som jag har försökt packa upp. Det går alldeles för sakta för min smak. Men vi har ju egentligen tid sedan. Det är bara det att det kliar i mig när allt ligger huller om buller. Hur som helst så lägger jag in lite bilder här. Ingenting är klart eller fixat fint, men man ser i alla fall att det inte är riktigt lika kaos överallt.
Det går sakta åt rätt håll!
/CC
KommenteraJag tittar in här lite snabbt idag för klockan är elva och jag är helt slut. Jag har så ont i fötter, händer och lite här och där och nu hoppas jag på en god natts sömn. Det är dock ej så troligt eftersom det just är första natten i Turkosa Huset och jag kan tänka mig att barnen säkert kommer vakna och vara lite förvirrade och oroliga.
Det har gått bra idag, men oj sicken tid det tar! Att ladda ett helt flyttlass och sedan köra och ladda av igen har tagit cirka tre timmar per gång. Våra vänner hade barnen under ett av de jobbigaste lassen, där då vi laddade in en massa tungt, och det gjorde stor skillnad.
Nu är vi i alla fall här, i total kaos. Ungarna fick nudlar till middag och lade sig alltför sent och vi hittar varken handdukar eller Bs rena trosor. Men vad gör väl det? För nu är dagen här, en av de viktigaste i mitt fyrtioåriga liv och jag är lyrisk. Dock blir det jobb imorgon, så jag får vänta ända till kvällen med att packa upp och fixa. Svårt. Fast jag kanske tar en låda eller två på lunchen.
Nu ska jag lägga mig och lyssna på husets alla ljud och hoppas att jag slipper ljudet av musfötter eller barnfötter. T är för övrigt i gamla huset och lyfter in det sista, lättare i lastbilen. Klockan elva på natten… Så bra går det för oss.
Men hej för nu.
/CC
Kommentera (4)
Idag har jag äntligen kunnat njuta av mitt nya hus! Det har varit en riktigt jobbig dag med allt kånkande och jag kommer att ha ont i kroppen imorgon när vi ska fortsätta. Dessutom vaknade jag klockan tre imorse utan att kunna somna om och nu är hon elva… behöver jag säga att jag är slut?
Dagen började väl inte tipptopp eftersom att T åkte och hämtade lastbilen med betalkorten i sin telefon. Men Budget vägrade ge ut bilen utan ett fysiskt kort som de behövde dra i sin maskin. Så han fick komma hem igen, hämta sitt kort och åka tillbaka och hann precis två minuter innan de stängde. Detta gjorde att vi inte startade flyttningen klockan tio-ish som planerat utan vid två.
Det var dock perfekt väder ute, soligt och inte för kallt, och ungarna sprang glatt fram och tillbaka med oss och pratade och skulle hjälpa till. Precis vad man vill när man bär på världens tyngsta soffa eller byrå. Men det var mysigt och gulligt. Dock, när vi kom fram så insåg vi att eftersom att vårat hus är en gammal cottage som blivit renoverad så har den inte standardmått och korridoren i hallen är ganska smal och svänger sedan tight 90 grader. Detta medförde att våra största och tyngsta saker (läs skrivbord och soffa), inte gick in där utan vi fick bära dem förbi huset på sidan, ner på baksidan, upp för trappan till altanen, vilken förövrigt har ett räcke som man behövde lyfta över och sedan in genom altandörrarna. Och detta i totalt mörker eftersom det var kväll. Men in kom vi till slut!
Nu är T där själv med ett lass med lådor och lite mindre saker och jag ska försöka få lite sömn och inte vakna tre eller fyra som jag brukar. Inatt är sista natten här och jag känner noll ånger eller ledsamhet, bara lyckokänslor.
/CC
KommenteraNär jag vaknade imorse vid halv fem (för det har jag börjat göra nu, väldigt trevligt) och tittade över på Ts sida så var han inte där. Jag tog upp telen och mycket riktigt, klockan 3.19am hade det kommit ett meddelande att ”Nu ger jag upp för dagen. Orkar inte köra hem så sover här.” Då visste jag inte att han hade sovsäck och kudde i bilen som han tydligen hade kampat med på vårt vardagsrumsgolv.
Jag lät honom sova på morgonen och till slut så ringde han klockan nio och hade vaknat efter en helt okej natt. Han kom hem och plockade upp barnen och tog dem till B’s gympa medan jag fick vara hemma och packa i lugn och ro. Och packa har jag gjort. Jag har inte ens varit utanför dörren idag, har inte suttit ner, utan packat i tolv timmar med barnen runt mig. Men det har gått bra och jag har hunnit förhållandevis långt ändå. Imorgon bitti ska jag lägga in våra och barnens kläder i sopsäckar, packa ner badrumsskåpen och lite till. Klockan nio hämtar T upp lastbilen och sedan börjar två dagars kånkande av möbler och lådor. Och smidigt nog så har vi en gigantisk backe upp från vårt hus på denna sidan och en gigantisk backe när vi kommer fram också. Visserligen ner, men ändå svårt att bära möbler.
Folk frågar mig hur det känns nu när vi äntligen har hus och självklart är jag gladare än glad. Men jag har faktiskt bara spenderat ungefär två timmar där allt som allt och då har det mestadels varit mörkt. Men jag tänker att min tid kommer. Förhoppningen är ju att vi ska bo där länge nu, så jag kommer nog att hinna njuta jag med.
/CC
KommenteraUnder dagen har jag fått regelbundna uppdateringar från T i huset. Det tog honom hela dagen igår och några timmar imorse att bara preppa och slipa de tre rummen inför målning. Det var så himla slarvigt gjort innan tydligen. Och så har han hunnit börja måla taken nu på eftermiddagen och kvällen. Men han har insett att allt kommer inte att hinnas med nu, så väggarna i kontoret får vi nog vänta med till nästa helg. Inte hela världen, men inte så kul heller.
Efter jobb, skola och förskola kom han och hämtade oss och så plockade vi upp thaimat som vi åt på en filt i vardagsrummet. Vi hann vara där i ungefär en timme innan T blev rastlös och ville fortsätta, så då körde han oss hem igen. Fast så hade vi planerat det ändå eftersom jag skulle hem och packa. Och det har jag gjort en stund nu. För konstigt nog så somnade O i sin säng ikväll. Det händer aldrig. Bara han inte är sjuk.
/CC
Kommentera