Idag var första gången på flera månader som jag somnade i Os säng vid läggning. Jag är så himla trött.
Det har varit en bra ledig måndag, så som det brukar vara när man är ledig. Okej, förra måndagen när O spräckte örat var väl inte ideal, men annars njuter jag så himla mycket av min extra lediga dag och är så tacksam, så det spelar inte så stor roll vad man gör. Men idag planerade jag veckan som vanligt och sedan kom jag mig ut på en långpromenad på en av mina favoritrundor här i Wambi, där jag går lite bland hus och en bit på stranden också.
När jag kom hem satte jag mig och vek veckans tvätt framför TouTube och sedan hann jag inte jättemycket mer idag innan barnen kom hem. Vi hade en bra metod där ungarna var tvungna att duscha och sätta på pyjamasen direkt när de kom hem. Sedan åt de och vid sju var de redan helt klara för sängen och då kunde de få titta på tv. Detta för att T åkte på bio ikväll för att använda våra vouchers som går ut på torsdag. Idag såg han Top Gun och han ska gå även imorgon och då titta på Elvis. Jag har funderat på att gå en av dagarna i veckan också, men kände inte direkt att det var något jag var sugen på att se. Jag vill se Top Gun, men den kan jag titta på hemma någon gång senare.
Nu ska jag utnyttja att klockan inte är så mycket och gå och lägga mig. Jag känner dessutom att det är en förkylning på gång så den ska jag försöka sova bort. Hoppas att det fungerar.
/CC
KommenteraVi hade en sällsynt sovmorgon imorse och vaknade inte förrän åtta. Eller, jag hade såklart vaknat innan dess också, men lyckades somna om, vilket var fantastiskt trevligt. K kunde inte promenera med mig imorse så vi hade ingen tid att passa, annat än att T skulle på fotokurs klockan tio.
Så efter en lång och lugn morgon åkte T iväg medan jag plockade och ungarna hoppade på studsmattan. Efter ett tag gick jag också ut och städade lite i trädgården samt satte på tvätt. Det var väldigt milt ute och en härlig höstdag (fast mitt i vintern). När T kom hem igen kom han med en önskan om att köpa en slags mat cutter för tretusen spänn, vilken tydligen är livsviktig till de ”mattor” man ska ha bakom de bilder man tävlar med. Känns sådär viktigt i min bok.
Hur som helst har alla medborgare i Aus fått gratisvouchers för att gå ut och äta samt andra för att gå på bio, museer etc. Detta för att locka folk till att gå ut och spendera pengar och därmed stötta företag som har det jobbigt. Väldigt bra initiativ! Bara det att de går ut på torsdag och vi har en del kuponger kvar. Så idag åkte vi till en thairestaurang i Umina där vi aldrig varit förut och kunde använda en kupong på $25 och betalade nog ungefär lika mycket själva. Men det bästa var att maten var så himla god! På sistone har jag ätit Pad Thai på flera ställen som bara har smakat som spaghetti med ketchup, men här var allting riktigt gott. Vi åt red curry också och T beställde crispy pork belly och allt var riktigt fint.
Från restaurangen åkte vi en snabb runda till Killcare. Där skar O upp foten på en sten, det har verkligen inte varit hans vecka rent skademässigt, men efter lite tvättande av såret och omplåstring gick det bra. Ikväll har vi pratat med båda våra familjer hemma och fått midsommarkänsla. Vi har även haft översvämning i tvättstugan då en slang hade halkat fel. Men nu är det upptorkat och löst. Och nu ska vi äta rester från igår och titta på serie. En bra dag allt som allt.
/CC
KommenteraDet är fredag igen och jag är väldigt glad för det. Vi alla har haft fyradagarsvecka och den har gått ovanligt snabbt även för mig som alltid bara har fyra dagar. Och nu är jag redo för en helg med fest i Sydney!
Jag har spenderat kvällen med att sy en knapp på den topp jag kanske ska ha på mig, tvättat mina jeans (vilka inte alls kommer bli torra i tid, synd för jag har inget annat) och så ska jag måla naglarna och så vidare. Vi passade även på att köpa en weekendväska på hjul idag, vilket vi har pratat om länge, så nu har jag något att packa i också och slipper bryta ryggen genom att släpa runt min axelväska.
Det är ju så att jag bara ska vara borta en natt och jag ska bara in till Sydney, men det är ju roligt att göra en grej av det och så har man ju faktiskt roligare om man känner sig fin och fräsch (plockade ögonbryn, nyrakade ben osv.). Vi åker inte förrän efter lunch-ish, så det blir fortfarande simning imorgon och kanske hinner vi till Wagstaffe om vi har tur. Fast kanske inte ändå…
Nu blir det lax med broccolini och kall sås framför The Killing. Älskar fredagar med förväntningarna och förhoppningarna om en bra helg framför en!
/CC
KommenteraJag spenderar mycket tid just nu på att titta på massa fina torp och torpinredning. Det är klart att jag måste längta hem till Hörnan något otroligt precis när vi bestämt att vi inte ska åka hem i år. Om vi hade åkt hem hade jag kanske istället varit besatt av att vilja fixa Turkosa Huset. Aldrig ska det vara lätt.
Hörnan är inte riktigt det mysiga torp som jag hade velat att det var. Men det har potential och om ett hus blir till salu i den by där Ts föräldrar bor, där han spenderat varje sommar hela sitt liv när han växte upp, och där det endast finns typ 20 hus, så är det inte läge att vänta på något annat. Och jag hade gått förbi det många gånger innan det blev till salu och tänkt att ”Det där lilla huset hade passat oss”. Och av en slump så blev det faktiskt vårt.
Så nu går jag runt i någon slags blandning av svensk torpsommar och australiensisk vinter, men det fungerar det med. Och det skadar ju faktiskt inte alls att planera en massa hur Hörnan ska se ut när man väl kan gasa sedan. Vi funderar till exempel på att T ska åka hem själv redan runt påsk och försöka få elen fixad och så mycket som bara går av annat. Och så kan vi göra de mindre sakerna när vi kommer till sommaren, som att dra ut 25383663 spikar ur innertaket till exempel.
Vi får se hur det går, men jag längtar så mycket tills jag får leva torpdrömmar. Även om det lär ta några år. Worth waiting for.
/CC
Kommentera
Det är någonting nästan religiöst över att få arbeta i sin egen trädgård en klar och krisp höstdag medan mörkret faller. Husen runtomkring eldar med ved i sina öppna spisar och det luktar likadant som när vi flyttade in för ett år sedan och alla känslorna kommer tillbaka. Det pirr jag hade då när allt var så nytt. När man upptäckte nya växter, nya små ting hela tiden i trädgården och huset i det som nu var vårt. Underbart.
Vi har haft en bra dag. Som så ofta var vi lite väl tidsoptimistiska när vi valde att bjuda hit våra vänner på födelsedagsfika tjugo minuter efter vi brukar komma hem från simningen. Så istället valde vi att jag och O stannade hemma och bara T och B åkte. Jag hann städa undan i köket, snabbstäda lite i resten av huset, baka kladdkaka och göra både mig och O färdiga. Betydligt mer än i det andra scenariot alltså.
K och barnen var lite sena så de kom vid klockan elva och J (pappan i familjen) kom lite senare. Det var faktiskt skönt ute i solen, så vi dukade upp ute på altanen. Det blev deconstructed marängsviss eftersom att ungar aldrig tycker om allt man serverar och man då riskerar att de inte äter något alls. Det blev bär och frukt och min kladdkaka, vilken försvann i ett nafs. Vi hade även köpt macarons, men finns det något som är mer överskattat än just dem? Smakar som sockrigt papper. Eller så är det för att man verkligen måste hitta riktiga bagerier i Paris som bakar dem, typ.
När familjen åkt hem var klockan närmare fyra och T gick ner och byggde det bord som marsvinsburen ska stå på. Jag whippade fram- och baksida och räfsade löv under våra magnoliaträd. Det var också så som jag fick min religiösa upplevelse.
Imorgon ska vi upp tidigt och äta frukost på restaurang med samma familj, så nu ska jag knyta mig. Sömn gör ju alltid morgondagarna bättre.
/CC
Kommentera