Det har varit ännu en “scorcher” idag, dvs. väldigt varmt och runt 30 grader, och jag längtade ut i brisen efter jobbet. På gymmet har de ingen AC, bara stora takfläktar, och dagar som denna kan det vara svårt att hitta energin i en bastu. Så jag tog mig ut på långpromenad istället och det var precis så skönt som jag hade hoppats. Jag lyssnade på ”Vad är det som händer i Israel/Palestina?” på Framgångspodden för att få lite mer klarhet i alla stridigheter. Det var ett bra avsnitt och jag lärde mig definitivt en del. Dock är det kanske inte det mysiga sällskap som jag brukar ha på mina rundor. Men man kan inte alltid mysa. Eller, kan man?
Ikväll åkte T och köpte en BMX- cykel som vi hittat till O på Marketplace och som fanns att hämta i Terrigal. Vi har efter många tankar fram och tillbaka bestämt oss för att köpa varsin begagnad cykel till barnen i julklapp. Här är det ju så att man måste åka till ställen för att cykla och därför blir det inte av så ofta. Visserligen råkar våran gata vara en återvändsgränd och det går att cykla lite där uppe då bilarna kör sakta, men om man vill cykla mer får man åka till Long Jetty exempelvis, som har en lång och platt cykelväg.
Men nu var det ju så att vi åkte till BMX-banan i Terrigal med O en dag för att testa och han älskade det! Då fick han cykla på sin systers gamla rosa cykel och den är inte toppen på en sådan bana. Dessutom för liten. Det verkar alltså som att O gillar att cykla lika mycket som han gillar att åka scooter (vilket är det bästa han vet) och därför behöver han en cykel. Vi vill ju även såklart att båda våra barn ska tycka att cykling är något självklart, så därför köper vi en till B också. Hur som helst, nu blir det onödigt långt om cyklar, men T kom hem med den köpta BMXen och började undra om den inte var lite för stor för vår lilla pojke. Så dags då. Han har såklart mätt och googlat och allt och det ska stämma, men vi får se. Kanske blir det pannkaka och försäljning igen.
I övrigt så håller vår gran på att ge upp efter bara en vecka i vårt hem. Den gillar nog inte värmen och slokar oroväckande mycket. Jag håller tummarna för att den klarar sig till julafton för annars blir det inte alls roligt. Inte nog med att den är liten, den är död också. Typ. Men men, inte mycket att göra åt saken ifall vi inte vill slänga ut ytterligare $120 för ett nytt exemplar. Kanske borde vi vänta längre nästa år, men samtidigt är det som sagt ganska svårt att få tag på levande granar och när de väl är slut så är de slut. Hellre liten och halvdöd än en i plast, tycker jag i alla fall.
Nu har barnen lagt sig och det är nedvarvningsdags samt middag på gång. Jag är lite sugen att se Drömträdgården, men vi får se vad T går med på. Han kan vara svår ibland. Just det, A Nearly Normal Family (svensk) stod ju näst på listan. Jag kanske får titta på trädgården själv imorgon när T är borta. Det finns tid ifall det finns tålamod.
/CC
KommenteraTack vare min app och att jag kartlägger varje dag som går så hittade jag nu något intressant.
Inatt vaknade jag nämligen klockan två och kunde inte somna om. Det brukar vara dåligt med sömn några dagar innan mensen, men klockan två är ju att överdriva. Hur som helst kollade jag tillbaka i appen för jag minns en annan natt som jag vaknade prick klockan två för inte så länge sedan. Och mycket riktigt, det var exakt samma dag som idag, fyra dagar innan mens. Jag brukade vakna runt fyra och det tyckte jag var illa nog, men 2am har ju inte ens natten blivit till morgon ännu.
I helgen hade våra vänner passande nog rekommenderat en podcast för sömnsvårigheter som heter Sleep with me. Där är det en man som sitter och snackar i typ en och en halv timme om en massa strunt. Han avbryter sig själv, svävar ut och kommer aldrig till poängen. I ett av avsnitten jag lyssnade på läste han upp olika semesterdestinationer i staten New York och lite småfakta om varje.
Hjärnan orkar helt enkelt inte hänga med och det blir ganska tråkigt. Så jag slumrade till lite framåt femtiden men började feberdrömma (utan feber, men menar de där obehagliga galendrömmarna man har när man är sjuk) och mannen var med överallt och fortsatte prata. Det slutade med att jag stod och skrek till honom ”Kan du hålla käften?!”. Vaknade av det och stängde av. Oklart ifall jag kommer att använda mig av honom igen. Fast det fungerade ju ändå till sist. Och inget ont om honom, jag skulle snarare säga att jag rekommenderar podcasten. Den har vetenskap bakom sig vad jag förstår.
Nu är det i alla fall helg och jag är turligt nog fortfarande vaken fastän klockan är åtta på kvällen. Jag är ensam med barnen så fattas bara annat, men först nu när jag satte mig ner för att skriva så känner jag att tröttheten kommer över mig och liksom gör mig yr. Jag hoppas kunna sova okej inatt för det är ibland några nätter i rad som insomnin slår till. Nog om mina sömnproblem nu, men det är intressant hur hormonerna ställer till det ibland. Men nu när jag vet att det följer ett mönster så kan man säkert göra någonting åt det också. Depptabletter, fast kanske inte varje dag, till exempel.
Imorgon har vi en fullspäckad dag med simning, direkt till Erina Fair för att köpa present och sedan kalas för B och shopping för mig och O under tiden. Inget skitroligt (förutom för B som ska på kalas) men saker som måste fixas. Och det hade ju inte varit dumt om vi råkade börja köpa lite julklappar redan nu. Inte alls dumt faktiskt.
/CC
KommenteraJag sitter på Ts kontor, tittar ut genom fönstret och undrar ifall folk som går förbi eller kommer på besök tror att det bor några galna knarkare i detta hus. Som bara låter allt förfalla.
Vi var borta förra helgen och hade födelsedagshelg den innan så vi har inte rört trädgården på kanske tre helger. Vi vet sedan tidigare att den behöver lite kärlek i alla fall varannan helg, men nu har det blivit någon perfekt väderblandning med regn och sol som har gjort att allt bara växer som ogräs. Haha, pappaskämt. Det har på något sätt kommit gräs överallt, i krukor, i alla rabatter, mellan plattorna och för högt gräs på själva gräsmattan också.
Inte tänkte jag på att den otillräckliga känslan man har för fix och städning inne i huset skulle växa och bli ännu större när man fick trädgård också. Jag var mest glad att vi skulle kunna njuta och barnen springa fritt. Nu är det vi som fixar i helgen för så här kan det inte se ut! Det är bara det att det står så mycket annat på schemat för helgen och T är i Sydney torsdag till lördag. Och helst vill jag julpynta. Fast innan dess måste huset storstädas också. Man kan ju inte julpynta på smuts och damm. Stora champagneproblem här hos mig just i detta nu.
Det är en vecka kvar till mens och jag känner mig nästan rädd för hur den ska utspela sig denna gång. Ska jag bryta ihop? Hur många gånger? Vad kommer jag att säga/skrika till barnen som jag sedan ångrar? Hur starka är panikkänslorna? Men samtidigt håller jag på med min kartläggning av varje dag i cykeln och tycker att det är intressant att hitta mönster. Jag bara önskar att vi får en snäll vecka trots det så att jag och familjen inte behöver lida för mycket. Spänningen är olidlig. Verkligen.
/CC
KommenteraImorse grät jag. Men sedan blev dagen bättre.
Vi har alla våra struggles. Vissa har kanske mer och vissa har kanske mindre. Vissa har fler bättre dagar och vissa har färre. Jag har, som man kanske redan vet, ganska många dagar per månad då jag har svårt att vara glad, trevlig och positiv. Jag jobbar ju på detta kontinuerligt, men det betyder inte att problemet har gått och försvunnit.
Nog om tråkigheter. Efter frukosten på altanen där T kramade mig och vi hade fina samtal så åkte jag till gymmet. Måndagar och torsdagar är mina gymdagar och jag kan inte riskera att komma ur rutinen igen bara för att det råkar vara röd dag. Så jag åkte iväg, tränade ben (bland en väldans massa andra faktiskt till min förvåning) och kom hem ett par timmar senare. Jag var gladare och lugnare i sinnet. Så än en gång hjälpte fysisk träning det mentala måendet. Det vet man ju, men ibland blir det extra tydligt.
Barnen och T var på gott humör. B har ett projektarbete där hon ska skriva om Indonesien, så hon hade suttit med det. O hade lekt och T var tvungen att göra en snabb jobbgrej. Så dem hade det inte gått någon nöd på. Vi åt lunch och så började jag med projekt byta telefon. Min gamla har den senaste veckan börjat hoppa mellan appar, skickar meddelanden och deletar grejer själv osv. Inte att lita på. Så nu får jag ta Ts gamla, vilken ändå är ny.
Men det blev en hel del sittande för att installera appar, hitta log in-detaljer, fixa nytt BankID osv. Så när T och barnen ville åka och bada så sa jag att jag hellre stannade hemma för att avsluta. Sagt och gjort. Så nu skriver jag på den nya luren och det är skönt att den är totalt ohoppig. Dessutom kommer man framöver att kunna se skillnad på bildkvalitet och det är inte fy skam alls.
Nu är det kväll, jag är nyduschad, har planerat veckan och ska snart få ungarna till läggning. T och jag funderar på att äta vår middag framför filmen Reptile med Benicio Del Toro på Netflix. Fast jag är lite mer sugen på den nya tramsiga filmen med Delta Goodrem, Love is in the air, just idag. Jag kan liksom stänga ute tramset och se den fina naturen och charmen i sådana filmer. Fast nu har jag alltså inte sett den så jag ska inte säga för mycket. Dessutom har jag läst ut min bok, Sista Sommaren, idag (rekommenderas för sommarmyskänsla) och ska välja en ny bok ur min väntande hög. Älskar nya böcker (behöver inte vara nya som i från affären), det är som julafton!
/CC
KommenteraIdag var det fokus på trädgården. Det var alldeles lagom temperatur för att klippa gräs samt ligga på knä och gräva gropar i den hårda jorden för att plantera en lavendelrabatt och en liten häck mot vänstra grannen. Vi var nog ute i fyra timmar allt som allt och som vanligt så var det väldigt härligt och en skön känsla av accomplishment efteråt.
Men morgonen påbörjades i simhallen som alltid. Vi träffade en familj vi känner där och det var jättemysigt att snacka och skratta lite ihop. Efter lördagsgodis på bensinstationen åkte vi till Wagstaffe för första gången sedan vi kom tillbaka till Aus. Vi alla älskar ju Waggy och idag var inget undantag.
På vägen dit hittade vi ett plant nursery som vi inte hade en aning om. Det var väldigt fint, en del av det låg som i en djungel och de hade ett café byggt ovanför en damm med koifisk. Dit kommer vi absolut att åka till igen. Det var också där vi köpte lavendeln som vi senare planterade.
T står nu och lagar lite snabb mat, kycklingfilé med grönsaker, och det ska vi äta medan vi tittar på filmen Midsummer. Jag har hört en hel del om den så vi blev glada när vi såg att den kommit ut på Netflix. Vi får se ifall den är något att ha. Nu blir det till att tända ljus och varva ner. Happy Saturday! It sure is!
/CC
Kommentera