Idag gjorde jag slut med min life coach. Och kanske är det fel, men jag gjorde det på sms. Jag hade ärligt talat inte energi till att ringa upp henne och ta det över telefon.
Hon har ju alla gånger utom kanske en enda kommit sent, inte dykt upp alls, glömt bort mig eller bokat om i sista sekund när vår session egentligen redan skulle ha börjat. Och när hon efter två veckors uppehåll ombokade igen och pushade mötet en hel vecka och den gången glömde bort mig och pushade till dagen efter (idag) igen så orkade jag inte mer.
Jag bestämde mig dock för att vara den större personen. Jag vill kunna möta henne på stan och inte känna att det är någon negativ energi mellan oss. Hon har hjälpt mig jättemycket, riktigt öppnat upp en ny värld och stöttat mig på vägen och det berättade jag också, att jag är väldigt tacksam. Men jag sa också att jag kände att jag ville nämna att jag hela tiden haft känslan att jag inte vet ifall våra möten kommer att ske i tid eller över huvud taget. Jag sa att jag inte håller någon grudge mot henne alls, men jag vill berätta det ifall det kanske kan hjälpa henne med andra kunder framöver.
Hon svarade på bästa möjliga sätt. Hon bad om ursäkt och sa att det givetvis inte alls är den känslan hon vill att hennes klienter ska ha. Hon önskade mig all lycka till och hoppas att jag fortsätter med detta och hittar mitt självförtroende och mitt bästa jag. Så det kändes bra. Nu lämnar vi detta kapitel och skriver vidare på boken själva ett tag.
Både jag och T sov så himla bra inatt, närmare 8 timmar utan att vakna. Kanske var det därför som vi orkade ta tag i att börja städa efter jobbet och slutade inte förrän vi var helt klara tre timmar senare. Det är ju en fantastisk känsla när allt är nystädat, speglar är putsade och lister är avtorkade. Synd att man bara hinner njuta av det en liten stund innan det behövs städas på nytt igen. Men det är kanske för att man ska få ha den där känslan av accomplishment oftare, haha.
Nu har vi just tittat på 1,5 avsnitt av Yellowstone och jag gillar verkligen att följa den. Det bästa med serier är ju när man känner som att man går in i en parallell värld och gästspelar lite. Nu ska jag dock hoppa till kojs för att hoppas på ännu en natt med åtta timmars sömn. Två nätter i rad, undra om det ens är möjligt?
/CC
Kommentera (2)Queensland är översvämmat, de har evakuerat områden inte långt ifrån oss här i NSW vid Hawkesbury River och regnet fortsätter att ösa ner. Vi slår rekord efter rekord, men inte på ett bra sätt. Jag har tappat bort vilken regndag i rad vi ligger på. Och inte verkar det som att det ska sluta snart heller.
T har stått under huset (där det är öppet och är som ett jordgolv) och grävt rännor så att vattnet inte stannar längst in och bildar pölar som sedan rinner ut på oönskade ställen som vårt förråd. Det verkar fungera än så länge och peppar peppar så går det bra för oss. Vi har några grannar som vaknade av att golvet var en swimmingpool och de nedanför oss har stora pumpar för att få bort vattenmassorna.
Vi har bestämt att vi trots vädret ska åka till våra franska vänner i Maroubra som planerat i helgen. Vi ska sova över och barnen (och vi!) ser så mycket fram emot det. Vännerna har redan börjat planera lite aktiviteter som att de har bokat lunch på Coogee Pavillion för oss alla till på lördag. Det är ett mysigt ställe precis vid vattnet (nära Bronte där vi bodde) och de har en hörna för barn också, så det blir perfekt. Dock kostar det $50 per person i deposition för att ens få boka lunchen där! Galet!
Och så på söndag är planen att barnen ska följa med deras två pojkar till simhallen där de sedan ska ha simskola. Och vi vuxna planerar mest att äta gott och dricka franska viner. Det passar mig fint! Ibland kan jag till och med tycka att det är skönt att det inte är toppenväder så att man ”måste” hänga på stranden hela dagen. Stranden i all ära, men hur mycket kommer man minnas av sina stranddagar när man blir gammal? Det är roligare att göra någonting.
Idag har vi (absolut nästan bara T) burit upp en massa skräp till vägen för vi har beställt Council Pick Up tills imorgon. Det finns inte någon soptipp på samma sätt som hemma så man har sex stycken gratis tillfällen under året då de kan hämta ens grovsopor. Vi har samlat ihop grejer från när vi städade under huset och sådant som vi inte använder nu efter flytten etc. Så det ska bli skönt att bli av med det. Stackars de som ska hämta när allt är tokblött. Hoppas de får mycket betalt.
Idag firar vi precis ett år sedan vi skrev på papperna och Turkosa Huset blev vårt! Vi flyttade inte in förrän i juni, men ägde huset sedan mars. Vi har inte firat, men jag har känt mig extra tacksam för att allt gick vägen och att vi faktiskt får bo här varje dag. Ibland blir det bara så himla bra!
/CC
KommenteraIdag är det en La Nina-dag igen och regnet öser ner utanför fönstret ikväll. Jag har egentligen inte så mycket emot det, men jag kan inte låta bli att undra hur det ska gå för vårt stackars gamla hus, jag väntar nästan på att halva taket ska ramla in eller något liknande. Och så är det väldigt jobbigt när man vet att dräneringen är så dålig så allt vatten som rinner ner på vänstra delen av huset, den del som varit garage men byggts om till vårt badrum, ligger direkt mot träet i pölar och har ingenstans att ta vägen. Men nu tänker vi positivt och hoppas att Turkosa Huset klarar att stå emot regn ett tag till.
Det har varit en del uppehåll och sol under dagen och även väldigt varmt och fuktigt, så det är ändå lätt att förlåta det blöta. T satte på sig kostymen, tog ett paraply och satte sig på bussen till tåget till Sydney vid lunchtid. Han hade ett jobbevent och skulle äntligen få träffa en massa kunder och branschfolk som han inte sett sedan innan Corona. Och han messade för en stund sedan och sa att han blivit bjuden på middag, så det är ju roligt. Dock får vi se hur det kommer att gå att ta sig hem mitt i natten med tågstrejk och hällregn i finskor. Men det löser han säkert på något sätt. Annars får han kanske ta ett billigt hotell över natten.
Jag har haft en ganska bra dag, men har inte klarat av stressen så bra just idag. Jag har stannat upp vid några tillfällen, andats och gjort lite av mina tekniker, men ibland är det precis som att tankarna maler i huvudet medan man gör sina mindfulness- grejer och det är ju inte riktigt meningen. Än en gång så inser jag att min stressnivå är ett mycket större problem än vad jag först trott. Så det jag jobbar på är bland annat stress, låg självkänsla, overthinking och fear of failure. Många av dem hör ihop och stressen kan ju vara ett symptom som kommer av det andra. Det är intressant faktiskt att man som 40+ äntligen börjar förstå lite mer om sig själv. Det gäller även min menscykel och framförallt min IBS som jag inte har kunnat kartlägga alls innan, men förstår mer och mer.
Jag har tittat på Husdrömmar i min ensamhet och det är ju så mysigt. Nu är klockan knappt tio och istället för att börja ett nytt avsnitt ska jag försöka gå och lägga mig så att jag inte (som det annars blir varje jäkla kväll) går och lägger mig vid elva. Klockan elva är för sent för mig som oftast vaknar av barnen eller mig själv innan sex. Jag är ett litet barn när det gäller min sömn.
Imorgon är det fredag! Jag bara hoppas att taket fortfarande ligger kvar på huset då.
/CC
KommenteraIdag var det den stora målardagen igen. Vi skulle måla vänstersidan av nedervåningen för andra gången, högersidan under huset för första och andra gången och så sju stycken stålstolpar som av någon anledning varit gula. Jag tror att den gula färgen är kvar sedan innan huset blev turkost för jag har sett bilder på när det var smutsgult för många år sedan. Så när vi flyttade in var det rött fultegel med trädetaljer i dels gult och dels turkost. Fulmysigt, ja, men inte att bo i en längre period.
Men min söndag började för tredje veckan i rad med att åka och träffa K för en kopp te och en promenad i North Avoca klockan åtta. Det var soligt och skönt och det var som vanligt en magisk känsla att få börja dagen så på en av mina favoritplatser i världen skulle jag faktiskt säga.
När jag kom tillbaka hem så hade T redan börjat att slipa och greja. Och det var ju bra. Det som inte var så bra var att allt från frukosten (utom maten) stod kvar i köket, det låg grejer överallt som han bara hade släppt där han stod och ungarna ville ha snacks (mellanmål typ, antar jag). Så jag kunde inte gå rakt ut och börja måla som jag hade tänkt, utan fick städa/snackfixa och så vidare i en halvtimme först. Mood killer. Men i mitt nya positiva liv ska jag inte fastna i sådant här. Väldigt svårt mitt i situationen.
Vi målade i fyra timmar och under denna tiden hann ungarna måla lite med oss, leka ute i trädgården, leka lite inne och till sist titta på TV. De hade även varit och tagit chips i skåpet. Men vi kände att vi fick lov att vara lite slappare en dag som denna när vi var upptagna så länge. Herr T, även kallad 95-an av mig sedan ett tag tillbaka, ville som vanligt ge upp när vi var till 95% klara. Men jag peppade honom och sa att vi kan ju inte sluta nu! Vi hade ungefär 20 minuter kvar. Och han lyssnade som tur var och vi fick allt gjort. Nu känns det ännu lite fräschare där nere.
Efter en sen lunch klockan tre packade vi in oss i bilen och tog ett kvällsdopp i Copacabana. Det var fortfarande varmt och skönt ute men när jag kom dit kände jag inte längre för att bada (förvånande, jag vet), så jag satt i min lilla beachstol och läste min bok. Inte illa det heller.
Nu lagar T lax och vi ska äta framför Husdrömmar är tanken. Det blir lite paus i Yellowstone för T har inlämning av bilder till fotoklubbens tävling så han har annat för sig. Inte mig emot då jag älskar Husdrömmar! Så nu ska jag mysa ner mig i soffan och njuta av en lugn kväll och ledig dag utan ungar imorgon.
/CC
Kommentera (4)Härliga lördag! Man gillar ju lördagar.
Förutom att jag vaknade av mig själv 4.30am igen och inte kunde somna om (onödiga vana!) så har det varit en fin fin dag. Vi åkte såklart till simningen med B och jag och O gick till lekplatsen. Där träffade vi en barber från Copacabana som växt upp ute i öknen i en känd mining town som heter Kalgoorlie. Där har de den typiska röda jorden som de har i outbacken och han hade en massa intressanta historier. En dag ska jag se The Outback!
När vi tyckte att vi var färdiga med lekparken sa vi hej då till våra nyfunna vänner och åkte till Glenworth Valley. Jag har aldrig varit där tidigare, T har varit där med fotoklubben, men det är som en stor och vacker dal där de har en hästgård, glamping, vanlig camping, mat och allt annat man behöver. De hade även en hage med emus, en tjur, en tupp och några hönor samt en massa getter som ungarna matade med gräs. Vi åt mat där, gick runt och upptäckte och sedan åkte vi hem.
Nu har vi verkligen bestämt oss för att måla klart där nere imorgon och därför röjde vi undan det sista idag (brädor till höger om huset) och tvättade väggarna och stolparna så att allt är klart för att börja. Och så vid halv sex så åkte vi och plockade upp sex pizzor och styrde kosan mot K och familjens nya ställe. De har ju bott på lite olika ställen medan de väntar på att få bygga sitt eget hus i North Avoca. Och just nu bor de i en granny flat i Springfield tjugo minuter härifrån. Den var större än vad de har fått den att låta som och jättemysig. Och eftersom det var en fin kväll så satt vi ute och hade det bra.
Men nu har det blivit sent, klockan är elva, och dagsfesten som grannen två hus bort har haft sedan lunch har äntligen skruvat ner volymen lite. Jag är mest bara avundsglad, bryr mig inte om ljudet direkt, men det blir onekligen lättare att sova. Och sova planerar jag att göra precis nu.
/CC
Kommentera