Så var det fredag igen, hej vad det går! Jag är på toppen av kurvan i min bergochdalbana av känslor och är således på glatt och bubbligt humör. Fastän klockan är nio snart så nu kommer nog tröttheten över mig.
Dagen har varit bra och vi har haft mestadels soligt och till och med 27 grader ett tag. Sommaren tittar fram en sista gång innan hösten tar tag i oss på riktigt. Idag tog vi äntligen och bestämde oss för vilka stenar vi ska ha nere under altanen, det blir de vi tog hem som tester i den mindre storleken 20mm. Så på söndag kommer det en last med tre skopor, 1m3 sten som ska lastas av på vår garageuppfart (eller vad man nu kallar den då det är en nedfart samt inte alls leder till ett garage).
Innan dess behöver vi förbereda genom att lägga träplankor som ytterkanter för det område vi ska ha stenen i och också lägga en duk under för att hålla ogräs borta. Men det ska bli roligt att få fixa fint i det område som nästan stör mig mest just nu. Vi får se om vi hinner klart i helgen. Det beror på hur dags leveransen kommer och hur mycket det regnar.
Nu är det lite senare och vi har ätit fisk med kokt potatis, skirat smör och pepparrot samt tittat på första avsnittet av Morden i Sandhamn säsong 6. Men det är en konspiration för helt plötsligt när avsnittet var slut så visade det sig att de tydligen inte är runt 50 minuter längre utan över 1,5 timme. Och det gör ju ingenting alls, tvärtom, men vi blev bara så förvånade.
Jag ser nu fram emot ännu en helg med familjen och en massa att göra. Och såklart börjar vi med simskolan klockan åtta imorgon bitti. Bright and early and no rest.
/CC
Kommentera
B fyller åtta år den femte juni och T och jag bestämde för ett par månader sedan att nu är det dags, nu ska hon äntligen få ett husdjur som hon har längtat så mycket efter. Hon vill helst ha en hund eller katt, men det passar inte oss som åker hem till Sverige en gång om året (i vanliga fall) samt är ute på heldagsutflykter en till två gånger i veckan. Samt att jag inte klarar av ett djur som fäller på grund av städning och lite allergi.
Så vi bestämde att det blir en hamster. De har kort livslängd, är lagom stora och hennes kompis kan ta hand om den när vi är borta. Allt bestämt och vi är nöjda och spända på att överraska henne. Men så imorse skulle vi börja läsa på om hamstrar. Och vad visar sig då? Jo, att ha hamster som husdjur är OLAGLIGT i Australien. Vad är sannolikheten? Jag skulle till och med vilja skriva ”Typiskt”, men jobbar på att inte tänka att allt händer mot mig. Så vi bortser från att jag faktiskt skrev typiskt. Tydligen så blir det stora problem om de släpps ut i naturen, de tar lätt över och förstör den naturliga faunan.
Så, ingen hamster alltså. Då började vi titta på annat, men både marsvin och kaniner är större, lever längre och vill helst ha en kompis. Så nu känns det plötsligt inte lika roligt längre. Det vi funderar på nu är en liten mus. Känns inte tokroligt, men det är ju faktiskt en liten skillnad mellan en hamster och en mus egentligen. Sedan vet jag inte om B ens vill ha en mus, men det kan man ju fråga. Vi hade ändå låtit henne välja själva individen, det känns inte så snällt att bara ta ett exemplar som passar oss. Detta löser sig såklart, jag känner mig bara så himla förvånad. Det förklarar ju i och för sig varför vi har träffat folk med fåglar, råttor och ormar hemma, men ingen med hamster. Man lever och lär.
En annan sak som jag förundras över idag är faktiskt T. Han har, liksom jag och många andra, perioder när han tränar ganska mycket och perioder när han tränar mindre. Och han har haft en ganska lång period på kanske ett halvår där det inte blivit någonting alls nästan. Men nu till saken. Helt plötsligt för någon vecka sedan så bestämde han sig för att börja gå ut och springa. Och eftersom han är en allt eller inget- människa så är det en mil sex gånger i veckan som gäller. Och grejen är att han gör det. Det är liksom inget problem för honom att springa en mil fastän han inte rört sig på evigheter. Är det bara jag som tycker det är konstigt? Om jag inte har tränat på länge så kan jag bara springa en kvart innan jag måste stanna och gå och sedan tar det ett tag att träna upp sig för en normal liten runda på kanske en halvtimme. Vi är nog helt enkelt byggda på olika sätt.
Det är trevligt vad man kan lära sig på en vanlig torsdag. Undra vad jag ska lära mig imorgon.
/CC
Kommentera (2)Problemet med att hålla på att gömma fjärrkontrollen för O så att han inte bara ska sätta sig och titta på TV helt apropå nu när han är hemma hela dagarna, är att man ofta får leta efter fjärrisen själv. Ibland för att T gömt den och ibland för att man själv glömt vart man lade den sist. Så nu när jag äntligen satte mig ned för att slappna av och glo lite på dumburken så svor jag för mig själv när manicken inte låg på bordet där den ska ligga. Som tur är så hittade jag den snabbt. För T är nämligen på bastuklubben, så han hade antagligen inte svarat om jag messat och frågat. Som vanligt är det de stora problemen i livet man fastnar på…
Jag är glad att säga att dagen gått bättre än förväntat. Både igår kväll och imorse fick jag den där jättejobbiga känslan som säger att ”Jag klarar inte av att göra allt en dag till”. Rutinerna, jobba, ångesten. Men det gick faktiskt över på förmiddagen och sedan har jag haft en riktigt bra dag. Och när jag sedan kom mig ut på en promenad på dag elva av isolering (tror jag det är) så blev dagen ännu bättre.
Och nu verkar det som att kidsen har somnat så att jag kan ta mig lite mat och bara sitta och njuta av ensamheten. Dessutom tog vi alla test idag och alla var negativa! Ingen Covid kvar i huset alltså, så imorgon får barnen äntligen gå tillbaka till holiday care och förskola. Det passar väldigt bra för oss alla för nu längtar vi efter mer normalitet och mindre fängelsekänsla. För just den där känslan av instängdhet är nog inte någons favorit direkt.
/CC
Kommentera