När man är i Fiskebäckskil hos min faster och farbror så går man upp klockan åtta varje morgon och går morgonpromenad, vilket avslutas med ett bad. Det är sedan gammalt. Jag badar givetvis inte, men det var en riktigt härlig promenad vi fick till då vi lämnat småglinen hemma och fick gå själva jag och T.
Efter världens godaste frukost på terassen gjorde vi oss iordning för att åka in till Göteborg och den kakelaffär vi hittat på nätet, vilken har de klinkers vi fallit för. Resan gick väldigt snabbt när man inte hade gnällande röster i baksätet- de var hemma med mormor och morfar. Vi hittade det kakel vi är intresserade av och köpte med oss två plattor hem.
Kakelbutiken, vilken för övrigt hade världens minst serviceminded person anställd (Hon sa ”Priset finns att hitta online” när jag frågade om priset per m2 på det klinkers vi valt. Men hallå, du och jag står ju precis här. Du jobbar här!!), låg nära gågatan och vi gick till ett sushiställe för lunch. Gott var det. När vi kom hem till huset igen så var de flesta plus barnen nere på stranden för ett dopp. Jag satte mig istället för att snacka lite med min farbror och kusin.
Ikväll har vi grillat och personer har droppat in från höger och vänster, vi var nog just under 15 personer allt som allt. Jag njuter verkligen av att vara här bland allt det vackra och bland alla fina hus. Imorgon har vi bara planer att ta det piano.
På både gott och ont så blev min intervju flyttad tills imorgon. Det hade ju såklart varit skönt att ha den avklarad, men nu öppnade det istället upp sig en lugn och härlig dag.
Frulle och promme och jag med drygskåpsmin.
Efter att som vanligt ha fixat ungarna klara för dagis och packat deras matlådor, så gick jag ut på en promenad i regnvädret. Fast tji fick jag, för regnet och blåsten skiftade snabbt och efter ett litet tag var det jättevarmt och soligt igen och jag var tvungen att gå tillbaka hem redan efter 45 minuter eftersom att det var för varmt.
Så idag har jag vikt tvätt, packat upp efter retreatet, förberett för intervjun imorgon och även sökt ett till jobb som kommit upp på SEEK igår. När ungarna kom hem hade jag redan lagat köttfärssås och spaghetti och jag var faktiskt väldigt tålmodig och trevlig hela kvällen. Jag borde nog åka iväg på retreat oftare och sova bättre oftare, för då orkar man vara trevligare mot ungarna och tycker mer om sig själv.
No shit Sherlock. Kanske liiite easier said than done.
Retreatet var fantastiskt! Men om man ska vara ärlig så hade nog vart som helst där inga ungar är tillåtna varit himmelriket ett tag. Men det var inte bara lite bonus med det vackra huset, den goda maten, naturen, att snacka och umgås med K samt att lära sig tanken bakom och metoder i yoga och meditation.
Vårt rum var superfint med badkar på balkongen.
Dock var schemat ganska späckat. Visserligen med ansiktsbehandling, meditation, lunch, workshop etc., men om man nu ska klaga på någonting så är det väl att det inte fanns så mycket tid för att bara sitta och läsa och njuta. Men vad fasen, klaga bör man inte och läsa får jag väl försöka hitta tid för i vanliga livet i så fall.
Tyvärr så har jag inte många bilder. Det var telefonförbud på retreatet (förutom på rummet) och fanns dessutom noll täckning.
Det var väldigt mysigt när ungarna kom hem från dagis nu ikväll och man fick stora kramar och glädjerop att man var hemma igen. O fattade nog inte riktigt vad som pågick, men efter en stund fick jag massa kramar igen och han var extra gosig hela kvällen.
Härlig skog med en sjö (Billabong) att bada i. Dock är vi båda så dåliga på att sova. Det var en massa konstiga ljud, jag kallade dem Vildvittror, som levde om på natten.
Jag känner att förutom ett inre lugn efter att ha pausat från stressen av vardagslivet, har jag nog mest lärt mig olika sätt att andas och slappna av. Jag tänker att jag ska börja använda dem när jag vaknar tidigt på morgonen och inte kan finna ro igen. Jag vill även börja med lättare affirmationer och kanske gå på någon yogaklass här och där. Det känns nytt för mig det här, jag har alltid tyckt att det är lite fluff, men man är väl inte sämre än att man kan testa och se vart det leder en.
Vi får se vad som blir av det, men Rom byggdes inte på en dag.
Jag har just kommit hem, klockan är 10. Jag hade dock turen att ha sällskap hela tiden på jobbet. Eller, mer eller mindre, jag satt vid mitt skrivbord och jobbade, medan två av de andra tjejerna var i köket och pimplade vin. Men det kändes ändå roligare att jobba till tonerna av deras fnitter och snack.
Vacker morgonutsikt från duschen. Ännu mera rosa i verkligheten.
När jag så kom in i köket för att säga hej då så började vi av någon anledning att prata om omskurna respektive inte omskurna penisar. Man tänker ju inte på det, eller jag hade i alla fall inte tänkt på det innan jag flyttade hit, men jag skulle vilja påstå att de flesta av våra vänner här är omskurna. Mångas familjer är katoliker (icke-praktiserande) och då gör man som man alltid gjort, man skär av den lilla hudbiten på nyfödda pojkar. Jag kände att jag ville veta, så jag googlade precis och ungefär var tredje man under 30 är omskuren i Australien. Och då har det minskat något otroligt på senare år.
Morgongnäll och drygskåpsmin.
Det spelar ju egentligen ingen roll, men det är ganska roligt att tänka på hur saker blir så självklara för en bara för att det är så man växt upp och vad man har haft runt sig. Och samma för dem här, såklart. Men det blev ju verkligen en twist på det när min kompis K fått sin första son med en engelsman och han frågade när de skulle omskära bebisen. Det gjorde de sedan inte. De kom båda fram till att det kändes bättre att inte göra det, trots att pappan själv ju som sagt är omskuren.
På fredagar får man äta extra god lunch.
Nog om det nu. Just det, kom precis på varför vi började snacka om det. Det går en TV-show nu som heter någonting Laws of Attraction eller typ så. Jag råkade ha på TVn när den kom på igår. Det var en engelsk tjej som skulle välja en kille att dejta utefter hur han såg ut naken. Först fick man bara se deltagarnas underkroppar med könspaketet i fokus och sedan fick man även se överkroppen och sist, när hon hade valt sin dejt utifrån detta, fick man se ansiktet. Helt sjukt. Och mer och mer sådant är på väg. Jag orkar inte.
Jag är trots allt en gammal vis och elegant kvinna med klass och stil. Typ.
(Update: Jag fick en kommentar här inne, vilken fick mig att vakna till lite. Ibland går det för snabbt. Många av mina kompisar är visserligen katoliker eller har gått i katolsk skola, men katoliker brukar inte praktisera omskärelse. Jag har frågat runt lite, men det verkar inte vara någon av mina nära som faktiskt vet varför omskärelse är så vanligt här. Dock verkar det ha annan anledning än religiösa skäl, troligtvis medicinska.)
Klockan är halv tolv och jag har spenderat 1,5 timme på att fylla i en ansökan på ett hus som vi EVENTUELLT ska ansöka om. K ska gå dit åt oss imorgon och om hon ger klartecken så skickar vi in ansökan direkt. Så är det här, man måste typ skicka direkt eftersom att det är så många som slåss om samma lägenheter och hus. Hoppas i alla fall att det är fint och att ansökan accepteras. Surt att inte kunna se det själva, men jag kuskar inte upp i tre timmar på tåg imorgon med två ungar. Det dunkar bara inte.
När man glömt köpa ägg och äter det som finns hemma till frukost. På ungarnas jultallrikar. Och glömmer ta ut tepåsen…
Annars har jag mest varit glad över att vara frisk igen. Det var dagislämningar i regn, stressig jobbdag och så hämtning i regn igen. Men det gick bra. Jag sprang till och med på min gamla kära PT, Michael, och blev så glad att se honom. B var med och frågade ”Who are you?”. Ha ha, så väluppfostrad. Senare på kvällen, när vi pratade med T på video call så berättade hon att ”Mamma träffade sin bästa kompis idag. Det var en man” Okej, jomenvisst!
O hade tillverkat en julklapp på dagis. Nästa år vill jag ha pengar istället.
Imorgon bitti ska vi på födelsedagskalas på en biograf. Ungarna ska se The Grinch, så det kan ju bli spännande… Men filmen börjar 10.00am, kräver duschning och transport, så jag borde lägga mig nu.