Idag har jag varit så glad!
(O var inte lika glad som jag just här.)
Glad för att jag känner mig lite som mig själv, fast trött såklart, men ändå. Jag har börjat komma in i mina gamla vanor. I princip alla tisdagar och torsdagar (mina lediga dagar eftersom jag jobbade halvtid) innan jag blev gravid med O började jag och B med att promenera till Bondi Junction och så gick jag på gymmet i en timme medan hon var på gymdagis. Sedan kunde vi ibland gå runt i affärerna och handla något litet, äta sushi eller fruktsallad i food courten, eller träffa upp någon kompis. Men det var i alla fall en jäkligt bra start på dagen. Om man ska umgås hela dagen och jag ska lyckas vara den bästa mamman jag kan vara så behövs lite endorfiner med i mixen.
Nu måste jag ju erkänna att det var betydligt knepigare att komma iväg med två barn än med ett. När jag och B gjort oss färdiga så var det dags att amma O igen och när det var färdigt så var B hungrig och när hon ätit behövde O ny blöja igen och så där höll det på. En ond cirkel. Och till slut var klockan halv ett och precis då kom jag på att gymdagis stänger klockan ett. Jäkla skit rent utsagt!
Men jag hade träningskläderna på, dubbelvagnen var riggad och vi promenerade bort till Junction ändå. Väl där hann jag precis in på gymdagis för att lämna in papper så att O kan bli accepterad. Man måste bevisa att barnen har vaccinerats som sig bör etc. Så även om vi inte hann gymma idag så kommer allt (förhoppningsvis) vara good to go nästa gång vi ska dit. Och då får jag börja fixa morgonbestyren lite tidigare.
Vi kollade på sandaler till B, köpte favoritteet på T2, jag köpte ny mascara och ett nagellack, vi köpte present inför ett kalas på söndag och så vidare. Och så åt vi sushi och vandrade därefter hemåt igen. Väl hemma lagade T köttfärssås och spagetti och nu har vi tittat på andra avsnittet av Dehlis vackraste händer. Men det bästa är att vi började lite tidigare än vanligt. Klockan är 9.45pm, så ikväll kanske jag kan släcka lampan innan halv tolv. För dessa sena kvällar, inklusive nattpasset såklart, tar kål på mig.
Och imorgon blir det girls night, wooop!
/CC
Kommentera (2)Idag tog jag mig samman lite och hade en ”vanlig” dag. Jag har varit så trött och nästan apatisk i cirka två veckor, mest velat vara hemma och läsa böcker och inte haft ork med annat. Sedan kom ju Ts föräldrar och det har varit lugna dagar, men sällskap i alla fall. Och så blev ju svärfar sjuk, vilket lade sorti på allt.
Men idag gick jag upp, satte på mig träningsshorts och linne, käkade frukost och efter amning lämpade jag av O till de andra och gick iväg själv på långpromenad i solen. Jag gick i 50 minuter vid vattnet tills jag kom fram till Coogee, två poddar senare. Jag hade pratat med K som var i faggorna och vi tänkte mötas upp och bara säga hej. Men när jag kom fram och ringde så fick jag inte tag på henne. Så jag köpte en iste, gick och kissade och väntade en stund. Men efter tio minuter var jag tvungen att bege mig hemåt igen, because: amning.
Väl på bussen hem (kändes långt att gå 50 minuter till) så hade jag ironiskt nog bara åkt tre minuter och var utanför K’s hus när hon ringde. ”Nej!! Jag hade satt på ljudlöst för jag fikade med en tjej!” Ha ha, hon blev så arg på sig själv. Men men, vi får ses om någon dag istället. Härlig promenadrunda blev det i vilket fall.
Inte lika mycket folk som det brukar i Coogee idag.
Och nu har vi precis kommit hem från en BBQ på nya dagiset. De hade bjudit in alla familjer eftersom att det är så mycket nya barn, B en av dem. Vi pratade med några trevliga föräldrar och bestämde lite löst en lekdejt, så hoppas det kan bli något. För tillfället så verkar B mest gå ensam (så som man ofta gör i början), men det gör så ont i hjärtat. Dessutom så sa hon ”I’m mad at you.” Vi hade inte kommit precis när BBQn började och hon hade känt sig ensam och orolig för att vi inte skulle komma. Aouch igen! Man kan bara inte vinna! Hur man än gör får man ont i hjärta eller mage, eller båda två.
Ja ja, det löser sig väl. Och övertas av annan magvärk och hjärtvärk.
/CC
KommenteraJag tänker på 2017 som ett ganska bra år trots en del skit som hände.
Jag gick in i året trött, lite uttråkad och ganska låg efter ett utdraget missfall i slutet på 2016. Och, som jag har hört från många andra också, så blev jag liksom lite manisk med att försöka bli gravid igen. Egentligen var det ingen brådska, missfallet hade i sig inte tagit oss så hårt som det hade kunnat, men det blir liksom som en fix idé och jag kunde inte tänka på annat än menscykel och ägglossning. Men vi hade tur och i februari 2017 blev jag gravid igen.
Resten av året rullade på, jag mådde väldigt illa i början och var hemma från jobbet en del dagar och jobbade hemifrån de dagar jag kunde. Men redan i vecka 15 eller så (kommer inte ihåg exakt) mådde jag ganska bra igen och det fortsatte så under resten av graviditeten. Jag skulle tro att denna graviditeten var ganska ”normal”, jag menar jag mådde sådär och var ofta obeskrivligt trött etc., men när man har haft nio månader av helvete som jag hade med B så var detta paradiset. Jag var så tacksam över att jag inte behövde må så där overkligt dåligt igen.
Dock var mitt immunförsvar under året nästan obefintligt och jag blev riktigt förkyld gång på gång och i vecka 25 fick jag Influenza A (fågelinfluensa) med efterföljande lunginflammation och låg på sjukhus i fyra dagar. Det var ingen höjdpunkt direkt.
T fick en utökad tjänst under året, vilken innebär att han började resa mer och åkte till Singapore och Kuala Lumpur utöver sina vanliga resor till Perth, Brisbane etc. Så jag fick vara ensamstående mamma samtidigt som jag var gravid och det gick bra, men var tungt ibland. Denna tjänst är dock ett steg i rätt riktning för T, han känner det lite som att han fått en kick när det gäller motivation och de extra pengarna hjälper ju till lite också.
B fortsatte utvecklas under året och har växt till en riktigt charmig och smart 3,5-åring, men är också extremt envis och vi har ibland svårt att veta hur vi ska hantera hennes utbrott och särskilt oviljan att äta mat. I slutet på året fick vi äntligen tid hos en specialist för B’s reflux och har fått mediciner och tips, vilka jag hoppas ska underlätta livet för henne i 2018. Det är ju inte så roligt att behöva kräkas i munnen flera gånger om dagen varje dag.
Och så, den 14/11/17 så föddes vår älskade O med kejsarsnitt. Än en gång, jag känner mig så tacksam över den smidiga födseln denna gång, eftersom att min naturliga födsel med B var lång, smärtsam och traumatisk. Jag hade nästan ingen smärta alls från såret och det största ”problemet” denna gång är att försöka att inte drunkna i mörkret de dagar jag är alldeles utmattad av livet, sömnbrist och två krävande barn. Än så länge går det dock okej.
Vår familj känns nu komplett och jag är så otroligt tacksam!
Under 2018 är mina tankar att jag så smått ska börja träna igen, styrketräning och fitness är bland det bästa jag vet och jag längtar! Dock måste jag än en gång jobba hårt med min Diastasis Recti (magmuskelseparation) då den växt till 5,5cm under graviditeten. Det är ett jäkla skit rent utsagt, från att ha ett lika stort mellanrum efter graviditeten med B hade jag efter 3,5 år fått ihop det till cirka 3 centimeter. Nu måste jag börja om från början igen och det känns tungt. Eventuellt är jag en av få som behöver en operation. Vi får se, det är bara att bita ihop och köra på.
Jag är också glad över att jag får vara mammaledig större delen av året som kommer, att Ts föräldrar kommer på besök om en månad, att det fortfarande kommer att vara varmt ett bra tag till, vår planerade Sverigeresa i juli/augusti och eventuellt kommer vi att åka till Italien också.
Men mest av allt är jag tacksam över min familj och jag är så otroligt spänd på att få följa mina barns utveckling i framtiden och se vilka slags personer de kommer att växa upp till.
Gott Nytt År!
(De fina bilderna är courtesy of min fina T).
/ CC
Dagen har fortlöpt på mitt favoritsätt för torsdagar.
Det är ju en mammadag då jag är hemma med B, men av olika anledningar har vi inte kunnat göra riktigt vad vi vill på sistone (först morgonillamående och sedan förkylningar). Men nu är vi back on track!
Vi började med sovmorgon till åtta. Då låg jag en stund och kollade telefonen i lugn och ro, medan B låg och myste och sedan kollade lite iPad. Därefter gjorde jag frukost, T var iväg på möten så det var bara jag och B, och sedan gjorde vi oss iordning och promenerade till Bondi Junction. Det är soligt och skönt idag med, så inget att klaga på.
Jag droppade B på gymdagis och gick till gymmet bredvid och tränade lite ben, axlar och armar. Det känns lite mesigt med min graviditetsträning när man är van att kötta på, men det är ändå skönt och jag känner att min kropp behöver det. Jag blev lite rädd idag när jag insåg hur mycket muskler jag faktiskt tappat på axlar och rygg. Men var sak har sin tid och det blir till att bygga upp igen efter det att graviditeten är slut.
Jag blev lite sen och kom tillbaka till gymdagis 01.05 pm, de stänger ett, och då var B ensam kvar redan. Men det gick bra det med. Efter lite riskakor och spring i köpcentret, där hon bland annat sprang ifrån mig skrattandes (hon är en rymmare och jag blir galen. Särskilt svårt att jaga med stor mage och lite ork), så lyckades jag få henne lugn nog att lägga sig och vila i vagnen. Jag vet att många treåringar har slutat att sova på dagen, men B blir en spillra av en människa om hon inte får vila, så vi fortsätter. Och det är jag glad för. Hoppas det håller i sig även när barn två kommer.
Så då började min värdefulla ”egentid” då jag gick och åt avokadosushi, gick och bytte ett par sandaler jag köpt till B, men som var för små och köpte lite annat smått och gott. Jag är ju i princip inne i affärer på varje mammadag eftersom att vi ofta hänger i Bondi Junction och gymmet faktiskt ligger inne i köpcentret, och det är såååå svårt att inte handla med sig något varje gång. Idag skulle jag nöja mig med att bara byta sandalerna, men de hade rea på bebiskläder och då kunde jag inte motstå. Hallå, det är ju omänskligt att gå förbi när de kostade $7.50 styck (typ 45 spänn).
Sedan vandrade vi hem igen och nu sitter jag med en kopp te och lite mörk Lindt-choklad med kokos och försöker ta mig lite lugnt fastän treåringen leker att hon är min bebis medans.
Hur som helst, gym, sol, promenader och lite shopping, det är mina bästa mammadagar. Särskilt som alla mina tre(!) mammalediga vänner är i Europa och har lämnat mig ensam kvar…
/CC
KommenteraDagen började med att jag vaknade klockan åtta och inte fattade någonting. Jag måste varit så otroligt trött för jag har inte ens vaknat för att gå och kissa under natten. Skönt! Då blev det i alla fall lite bråttom, för kvart över tio hade jag tid hos physio (sjukgymnast) på sjukhuset i Randwick. Jag hade tänkt att promenera dit, men efter frukost och dusch för mig och B så blev det så tight med tid att T fick köra oss istället.
Jag träffade en väldigt trevlig och kunnig Physio samt en student som pratade med mig och kollade. Vi håller alltså på att utreda hur en vaginal födsel kan påverka mig i och med tidigare ”skador” och min svaga bäckenbotten, vilka jag drog på mig efter graviditet och förlossning med B. Sedan dess har jag testat allt och gjort regelbundna övningar dagligen (i tre år), men det har inte hjälpt mycket. Det, plus min Diastasis Recti (magmuskelseparation) på 4.4cm är bara saker man får leva med som mamma tydligen.
Hur som helst så sa de inte något som jag inte visste, men jag fick nya övningar som jag ska göra tre gånger om dagen så får vi se om några veckor om det hjälper något. Allt är i alla fall bättre än det *ickhead jag träffade precis efter förlossningen som sa att jag med min Diastasis aldrig skulle kunna jogga eller träna någonsin igen. Endast promenader och motionscykel skulle vara okej. Vem säger så till en annan människa utan att ha tillräckligt med fakta och kunskap? Man borde nästan anmäla honom någonstans.
Änyhow, lite upprörd bara jag tänker på det där. B var jätteduktig och lekte fint med sjukhusets leksaker medan ”the doctor had a look in mum’s vagina”, ha ha. Vi hade pratat om det innan och att det inte var något farligt, att de bara skulle titta på bebisen och göra en vanlig check up.
Efteråt gick vi till en av mina favoritcaféer i Randwick och åt yoghurt med granola, grapefrukt och så hällde man på apelsinjuice! Det har jag inte sett förr, men gott var det. Bara att B hann dricka det mesta ur karaffen innan jag fick på det på min tallrik. Well well, the joy of having kids. När B sedan somnade i vagnen gick jag runt i köpcentret och köpte två par tights och ett par bruna sandaler till B och så brun utan sol (Bondi Sands) till mig. Vädret är bra nog för att använda klänning vissa dagar trots vintern, men då vill jag helst slippa skämmas över mina lakan till ben. Har faktiskt inte testat Bondi Sands innan, men blivit rekommenderad så det ska bli spännande.
Sedan promenerade vi hem i solskenet (30 minuter) och efter det är jag nu så slut att jag måste gå och vila. Jag känner mig som en gammal tant nu när jag är gravid och inte har ork till mycket.
Men först ska jag äta lite mackor. Och ladda iPaden till lillan så att hon kan titta medan jag vilar.
Mom of the year!
/CC
Kommentera