Det blev en dag där mycket hanns med.
Byggkillarna och rörkillen kom till slut och de jobbade på toaletten, handfatet och spegelskåpet i sex timmar. Under tiden hade vi bett om att få springa ner till våra vänner i lägenheten nedanför om det skulle bli kris. Vi klarade oss ganska bra och T var nere med B endast en gång då vi var på Bondi Junction mesta delen av arbetets gång och kunde använda toaletterna där.
Hur som helst, nu till det sjukaste. När jag och barnen kommit hem från gym/gymdagis (andra gången denna veckan, så skönt!) samt lunch och lätt shopping på Junction så var byggjobbarna fortfarande kvar. Vi gick in till T som ju jobbar hemifrån vårat sovrum och hängde där lite. O kröp omkring på golvet, medan jag och B låg på sängen. T höll hela tiden på att säga ”Nej O, rör inte där” osv. Jag sa, ”Men vadå, där kan han väl få pilla?” i tron att det bara var lådorna under sängen han var intresserad av. Inget mer med det.
Men när killarna hade gått så drar T fram en stor jäkla juiceflaska, en sådan de har i amerikanska filmer, och i den har han kissat under dagen. Det sjuka var att mer än halva var full! Och det var den O hade velat leka med tidigare. Ha ha, för det första: T har på riktigt suttit vid sitt skrivbord och kissat i en flaska! Bara det är ju helt galet. Men också att han på (tydligen) två kissningar fått ihop typ en halv gallon vätska. Alltså, jag skrattade så mycket. Typiskt killar som bara ska slänga ut snorren och hellre kissar i flaska än går ner en våning.
Kisset hälldes i alla fall ut och badrummet blev också fint till slut. Och, som om det inte var nog med gym och promenad hem från Junction, så gick jag ikväll även ut på ensampromenad till Bronte-stranden och bort mot Tamarama medan jag lyssnade på Podcast. Jättehärligt. Nu har vi ätit och tittat på ett till avsnitt av Greyzone, bra serie faktiskt, och ska gå och sova. Stackars B kommer upp hela tiden för hon har växtvärk i benen. Hoppas det går över så att vi får en lugn natt.
Men han kissade ändå i en flaska (eller borde jag säga dunk?). Jag kan inte komma över det. Min man är en kamel.
/CC
KommenteraKlockan är halv fem och jag vaknade av regnet utanför fönstret. Det låter som att byggarna (de som bygger om våra balkonger) har lämnat någon plåt eller dylikt utanför och regnet dunkar mot denna och ger ifrån sig ett onaturligt högt ljud. Jag inser väl i och för sig att en människa borde kunna somna om trots ljud som detta. Kanske borde jag börja med yoga eller mindfulness eller något för att kunna gå in mer i huvudet och lugnet.
Och när man väl är vaken börjar tankarna att mala. Vart ska vi bo? Vad ska jag jobba med? Vad VILL jag med mitt liv? Hur kan man inte veta vad man vill? Jag vet ganska mycket vad jag INTE vill, så det är kanske där man får börja. Men nu ska jag vara lite schyst mot mig själv. Jag fick reda på min nya jobbsituation (snarare min icke-jobbsituation) igår, så det kanske inte är så konstigt att jag inte figurerat ut allting ännu.
Jag vaknade i alla fall med ett meddelande från B’s kompis mamma. Hon har fått öroninflammation, vilket betyder att vi inte kan komma till dem idag som planerat. Det var tråkigt. B hade sett så mycket fram emot att få leka med sin bästis, de har inte setts sedan innan vi åkte till Sverige. Dessutom ska rörmokaren komma och fixa klart toaletten halva dagen, så det hade varit bra att hänga någon annanstans ifall man behöver kissa eller mer.
Jag kanske borde dra med ungarna och gå till gymmet/gymdagis istället. Ifall det finns plats. Tveksamt på en torsdag. Gah, typiskt att våra andra Bondivänner flyttat till Seattle, annars hade vi kunnat våldgästa dem som vi brukar. Ja ja, det löser sig det med.
Nu ska jag kissa och sedan försöka vila en halvtimme till innan ungarna vaknar.
/CC
KommenteraNog tjatat om det, men jag kom mig alltså till gymmet idag och det var fantastiskt. Jag älskar ju det där stället, alltså! Jag körde en timme med stretch, physioövningar och sedan ben. Gick bara lite på löpbandet innan i och med att det att gå med dubbelvagn i en halvtimme till Junction får räknas som uppvärmning nog.
Efter timmen gått hämtade jag två barn, båda glada i hågen. Vi skulle gå och äta sushi i food court:en, men de höll tydligen på att bygga om precis, så det blev en skål med grillad kyckling med brunt ris och en kale- och gröna bönor-sallad. Gott! Bara det att cirka 2/3 in kom den befarade ”Mamma, jag måste bajsa.” Så det var bara att slänga i sig det sista av maten, packa ihop ungar och grejer och bege sig till toaletterna. Väl framme verkar det som att hon glömt sin brådska och bara slökissar lite. ”Nej, men jag behööööver inte bajsa!” Okej okej, låt bli då!
Vi gick vidare till några butiker, bland annat svenska Kikki K (vet ej om det finns i Sverige?), där jag köpte ett block med magnet för att alltid kunna ha en inköpslista framme tydligt på kylen. Därefter gick vi till Le Creuset där vi köpte en tekanna som vi ska ge T i Farsdagpresent. Det var tydligen Farsdag här medan vi var borta, så vi kör vår egna på söndag istället. Jag tror inte T har minsta aning om att det ens varit, så han kommer nog bli helt överraskad. Sedan ska jag ju inte krypa under stolen med att tekannan mest är till mig. Jag älskar te och speciellt att dricka ur kanna på helgmorgonen. Så det blir win win.
Nu kör vi Greyzone som vanligt och så förhoppningsvis sängen vid tio. Jag har börjat värna om mina åtta-timmars-sömn-sessioner.
/CC
KommenteraPlötsligt händer det!
När man har haft några bra nätter i rad. När saknaden blir tillräckligt stor. När det faktiskt finns plats på gymdagis, trots att man inte förbokat tidigare. Så nu ska vi gå till gymmet, wihoo!
T har matat oss med frukost, men blev så frustrerad över att barnen stimmade och stojade vid hans fötter att han byggde ett torn för att hålla dem borta. Mest O då eftersom B lätt kan klättra över.
Men nu är det dags att gå. Hoppas att O klarar sig på gymdagiset så att jag kan träna en timme i alla fall. Guld.
/CC
KommenteraVi står lite stilla just nu med renoveringen. Vi måste ha in ännu en elektriker som hjälper oss att planera och ger oss nya prisuppgifter. Innan dess vågar vi inte riva ner mer tak eller väggar av rädsla för att förstöra elledningar som sitter utanpå. Det enda vi gjort idag är att gå runt och märka ut vart vi vill ha kontakter, strömbrytare, element och så vidare. Men nu verkar det som att elektrikern kommer imorgon, så då blir det förhoppningsvis lättare att gå vidare.
Annars har jag spenderat en obehagligt stor del av dagen framför datorn för att fylla i de 17 sidor som behövs till ansökan för O’s dagisplats. Plus extra dokument och speciella skattenummer, vilka jag Skyperingde till Aussieland för att få tag på. Spendera varje dag som att den vore den sista, säger man. Jomenvisst!
Men B är i en härlig ålder nu (förutom tonårsbeteendet dårå) och säger en massa smarta och roliga saker. Idag frågade hon farmor ”Vart är det som luktar?” (Hon, som endast dessa månader har lärt sig att prata svenska och inte engelska blandar ihop vart och var). Farmor: ”Jag vet inte”. B: ”Kanske har någon fisit.” Farmor: ”Det var inte jag.” B: ”Jag tror inte att det var jag heller, för jag kände inget i min rumpestump.” Allt detta sagt med Tony Irving- brytning. Så söt!
Men nu sitter T och tar kort med mobilen på de signerade dokument som måste vara inne hos dagis ikväll (morgon i Aussieland) för scannern fungerar inte. Alltså, i 25 år har man vart man än varit, haft bråttom med att lämna in viktiga papper eller uppsatser och alltid ska skrivaren krångla. Vad är det för någonting? Kan det aldrig bara funka?
Det är en konspiration!
/CC
Kommentera