Sent jobb ikväll också, som planerat.
Jag har just kommit hem, klockan är 10. Jag hade dock turen att ha sällskap hela tiden på jobbet. Eller, mer eller mindre, jag satt vid mitt skrivbord och jobbade, medan två av de andra tjejerna var i köket och pimplade vin. Men det kändes ändå roligare att jobba till tonerna av deras fnitter och snack.
När jag så kom in i köket för att säga hej då så började vi av någon anledning att prata om omskurna respektive inte omskurna penisar. Man tänker ju inte på det, eller jag hade i alla fall inte tänkt på det innan jag flyttade hit, men jag skulle vilja påstå att de flesta av våra vänner här är omskurna. Mångas familjer är katoliker (icke-praktiserande) och då gör man som man alltid gjort, man skär av den lilla hudbiten på nyfödda pojkar. Jag kände att jag ville veta, så jag googlade precis och ungefär var tredje man under 30 är omskuren i Australien. Och då har det minskat något otroligt på senare år.
Det spelar ju egentligen ingen roll, men det är ganska roligt att tänka på hur saker blir så självklara för en bara för att det är så man växt upp och vad man har haft runt sig. Och samma för dem här, såklart. Men det blev ju verkligen en twist på det när min kompis K fått sin första son med en engelsman och han frågade när de skulle omskära bebisen. Det gjorde de sedan inte. De kom båda fram till att det kändes bättre att inte göra det, trots att pappan själv ju som sagt är omskuren.
Nog om det nu. Just det, kom precis på varför vi började snacka om det. Det går en TV-show nu som heter någonting Laws of Attraction eller typ så. Jag råkade ha på TVn när den kom på igår. Det var en engelsk tjej som skulle välja en kille att dejta utefter hur han såg ut naken. Först fick man bara se deltagarnas underkroppar med könspaketet i fokus och sedan fick man även se överkroppen och sist, när hon hade valt sin dejt utifrån detta, fick man se ansiktet. Helt sjukt. Och mer och mer sådant är på väg. Jag orkar inte.
Jag är trots allt en gammal vis och elegant kvinna med klass och stil. Typ.
(Update: Jag fick en kommentar här inne, vilken fick mig att vakna till lite. Ibland går det för snabbt. Många av mina kompisar är visserligen katoliker eller har gått i katolsk skola, men katoliker brukar inte praktisera omskärelse. Jag har frågat runt lite, men det verkar inte vara någon av mina nära som faktiskt vet varför omskärelse är så vanligt här. Dock verkar det ha annan anledning än religiösa skäl, troligtvis medicinska.)
/CC
Kommentera (5)Klockan är halv tolv och jag har spenderat 1,5 timme på att fylla i en ansökan på ett hus som vi EVENTUELLT ska ansöka om. K ska gå dit åt oss imorgon och om hon ger klartecken så skickar vi in ansökan direkt. Så är det här, man måste typ skicka direkt eftersom att det är så många som slåss om samma lägenheter och hus. Hoppas i alla fall att det är fint och att ansökan accepteras. Surt att inte kunna se det själva, men jag kuskar inte upp i tre timmar på tåg imorgon med två ungar. Det dunkar bara inte.
Annars har jag mest varit glad över att vara frisk igen. Det var dagislämningar i regn, stressig jobbdag och så hämtning i regn igen. Men det gick bra. Jag sprang till och med på min gamla kära PT, Michael, och blev så glad att se honom. B var med och frågade ”Who are you?”. Ha ha, så väluppfostrad. Senare på kvällen, när vi pratade med T på video call så berättade hon att ”Mamma träffade sin bästa kompis idag. Det var en man” Okej, jomenvisst!
Imorgon bitti ska vi på födelsedagskalas på en biograf. Ungarna ska se The Grinch, så det kan ju bli spännande… Men filmen börjar 10.00am, kräver duschning och transport, så jag borde lägga mig nu.
/CC
KommenteraDagen i bilder:
Dagen började med kalas… för B’s dockor. Och sedan standardfrullen med äggröra och avo.
Därefter var det dags att öppna min Anine Bing- order som äntligen kommit. Jag fick tre plagg av sju. Visst, jag fick refund för resten, men är det bara jag som tänker att man måste ha ett ganska kasst lagersystem ifall det blir felbokat på mer än hälften av en order? Men men, jag fick i alla fall den jeansjackan jag ville ha (men inte klänningen jag tänkte ha på julfest nästa vecka), så kan inte klaga för mycket.
Efter att O hade sovit en stund och jag passat på att ringa sex olika samtal till dagis/doktorer/allt möjligt så tog vi oss till gymdagis. Fortfarande det bästa since sliced bread. Från gymmet till foodcourten för lunch och sedan var det dags att storhandla julmat på IKEA. Glögg, sill, Kalles Kaviar, Daim, lussekatter och så vidare. Det blev en del…
Hemma halv nio och B inte isäng förrän tio. Bra dag, men lång.
Och imorgon är det fredag! Längtar, för vi ska pynta i helgen! Nu är det (snart) jul, här i vårt hus…
/CC
KommenteraUngefär halva dagen har jag varit på gott humör och allt har varit fint. Och den andra halvan har jag (ännu en gång) svurit för mig själv att nu får det bannemig vara nog med det här att vara hemma med barn. Orkar inte mer! Särskilt inte när den ena är sjuk med ett smittsamt virus och den andra är en fyraårig tonåring.
Men, nu till dagens braigheter.
Nu är det sängen, för jag ska gå till jobbet imorgon, medan stackars T får vara hemma med O. Så kan det gå. Jag är ju faktiskt lite viktigare än T när allt kommer omkring. Pfhew.
/CC
Kommentera
Jag har precis kommit hem från Bondi Junction.
Jag tog mig en egenkväll efter en ganska kaotisk dag med ungarna, O gnällig som bara den. När jag åkte hade jag inte bestämt mig för ifall jag skulle gå och shoppa (torsdagar är det långöppet i hela Sydney), eller bara gå på bio. När jag kom in satte jag mig för att äta middag, barramundi med grekisk sallad, och när jag var klar bestämde jag mig för att det fick bli bio. Sagt och gjort, jag gick en våning upp, köpte biljett och slirade in precis mellan det att reklamen slutade och min film började. Widows, blev det och den var ganska bra faktiskt. Efter bion gick jag och handlade lite extra mat till i helgen och sedan hoppade jag på bussen hem.
Men tidigare idag lyckades jag och ungarna faktiskt komma iväg oss till gym och gymdagis. Bara det att vi kom dit vid 12.15 och de stänger klockan ett. Så det blev bara ett snabbt pass för mig, men det är tiden iväg från ungarna och med mig själv och musik i lurarna, som gör hela skillnaden. På lunchen efter gymmet var O helt olik sitt lugna, fina själv och ville inte äta eller något, utan satt bara och grät/gnällde och vred sig ur min famn. Jag fick stå upp med honom i famnen och gunga medan jag åt, för att han skulle vara tyst. Påminde mig om de första månaderna med bebis när man aldrig kunde äta en måltid sittandes. Saknar det inte!
O håller troligtvis på att få fler tänder eller något, för detta gnället plus att det rinner saliv som en kran (blä!) borde ju kunna knytas till det, tycker man. Men nu ska jag packa det sista, för i helgen åker vi på mini-vacay med fransmännen till Avoca Beach. Blir fint det!
/CC
Kommentera