Om jag kände mig glad och nöjd igår för att jag gjort alla mina övningar, min lunchmeditation etc. under dagen, så var det raka motsatsen idag. Inte ens någon matcha blev det. Det var en sådan där dag när jag tänkte ”Jag ska bara göra klart detta, sen…” Men det där sen kom ju aldrig utan jag bara började med nästa sak och sedan nästa igen.
Dock var jag vaken vid sex imorse och mediterade, journalade samt gjorde en halvtimme på mitt projekt, så det var inte helt kaos. T, däremot, har åkt som en skottspole idag för att lämna barn på skolan, hämta O och hans kompis efter skolan och sedan lämna sagda kompis ikväll i Terrigal och därefter hämta upp vår dotter som i sin tur varit hos en kompis. Då han ska vara borta i Sydney på möten imorgon (jag får ta bilen med stick, gah!), har möten på fredag när vi andra ska iväg på kalas och sedan åka till Malaysia hela nästa vecka, så erbjöd han sig att vara taxi nu medan han kan. Det tackar jag för.
Det hade gått bra för B på hennes nationella prov idag. De hade writing och hon hade hittat på någon rejäl historia om pyramiderna i Egypten med hieroglyfer och en massa annat. Jag visste inte ens att hon hade koll på vart pyramiderna ligger. Imorgon har de reading, så därför ligger de och sover fint i tid idag igen. Nu när vi har lärt oss att det faktiskt är möjligt att få dem isäng och lugna i tid så kommer vi verkligen börja vara hårda med det även efter NAPLAN är slut. Det är en game changer när vi vuxna kan reclaima kvällen.
Men nu ska jag bestämma vad det blir för entertainment för mig här den sista timmen innan sängen. T jobbar så valet är mitt och fritt. Jag skulle inte bli förvånad ifall det blir någonting som har med husrenovering att göra…
/CC
KommenteraJag är lite tråkig ibland. Men nej, det stämmer ju inte alls för jag är skitrolig (och behöver man ens säga det så stämmer ju inte det heller). Men det jag skulle komma till är att jag älskar rutiner. Jag älskar äventyr och resor, att se nya ställen och träffa nya människor också, men mina rutiner sitter hårt. Och då pratar jag inte om min morgonrutin osv.
Jag syftar på det faktum att jag alltid beställer samma meal när jag går på McDonalds, att jag hittar min favoritväg till skolan eller gymmet eller vart det än är och så håller jag fast vid den. Jag möblerar aldrig om. Fattar liksom inte grejen. Man ställer ju möblerna där de är finast och passar bäst så varför ska man då ändra och göra det sämre?
K och jag går alltid samma runda i North Avoca på söndagarna. Nu har hon börjat tröttna och föreslår andra ställen, och det måste jag ju snart gå med på men jag vill egentligen inte. Allt det handlar om är att jag undermedvetet hoppas på att jag ska få den där känslan som jag hade första gången något bra hände. Som en knarkare jagar jag kicken. Pirret i magen i morgonsolen i North Avoca. Den där ”Gud så gott!” när man valt den speciella pizzan osv. Och rädslan för att bli besviken om man skulle avvika från mönstret och prova någonting annat.
Anledningen till att jag började fundera på allt det här är att jag tittade på filmen Faraway på Netflix igår. Och jag älskade den! Den var så fin, rolig och härlig bara. Och jag kände att jag vill att T ska få uppleva den också. Så jag berättade att jag tänkt att vi skulle se den ikväll. Varpå han säger ”Men, såg inte du den igår?” Och jag fattar knappt frågan för vad spelar det ens för roll? Om man visste hur många gånger jag såg Dirty Dancing i min ungdom så skulle man bli mörkrädd. Och när jag sedan var lite äldre blev det Sökarna gång på gång.
Sånger går på repeat år efter år och jag har ju bokat samma Airbnb i Shoal Bay som förra året till oss nu i maj. Så jag är skitrolig. Jag lovar. Man vet i alla fall vad man får. Och det kan ju vara bra det med. Ett säkert kort så att säga.
/CC
Kommentera (2)Idag fick jag köra den vanliga bilen igen och det var som att glida fram. Men tyvärr inte så länge. För när jag kom ut på vägen och började gasa på lite så hördes ett konstigt ljud. Jag kunde inte placera det, såg inget konstigt så jag fortsatte. Men ljudet försvann inte och till slut såg jag något som såg ut som en lapp på vindrutan.
Döm om min förvåning när jag såg att det låg ett nät med vitlök på min vindruta! Haha, Say what?! Så vid nästa rödljus rullade jag ner sidorutan, tog in vitlöken och gapskrattade för mig själv. Alltså, hur hade den kommit dit? Jag började tänka att någon granne kanske är arg på oss, typ för att vi nu tar upp två parkeringar istället för en på gatan, och de bara ”Nu ska de få smaka på vitlök!”
Men nu efteråt, sedan jag kommit hem och T bekräftade att det inte var han som gjort det, så tänker jag att det kanske är en granne som handlat, tappat nätet på gräset och någon annan som kommit förbi har lagt upp det på vår bil. Haha, hur jag vänder och vrider på det kommer jag inte på någon bra anledning. Men kul i alla fall. Minst sagt oväntat. Och så behöver vi inte handla vitlök på ett tag…
När jag hade hämtat barnen och var på väg hem igen berättade jag precis för dem om vitlökshändelsen. Vägen mellan Terrigal och Wamberal är 50, men det är fysiskt omöjligt att köra saktare än 60. Så där blåste jag i 60 när jag för sent upptäcker att det klart och tydligt står en trafikpolis och mäter mig på andra sidan gatan. Så det är bara att vänta sig en saftig parkeringsbot i brevlådan om några dagar. Har jag otur drar de av demerit points också.
Så kan det gå en helt vanlig dag på en egendomlig skolhämtning. Det ska bli spännande att se vad som händer imorgon. En vattenmelon på vindrutan kanske. Spännande.
/CC
KommenteraIkväll har jag varit ute på galej.
Vi var nio stycken tjejer, som också råkar vara mammor till barn som går/har gått på samma förskola, som möttes upp på vietnamesrestaurangen Hoi An i Terrigal ikväll klockan sju.
Jag kan vara en väldigt asocial människa ibland och vill ofta mest vara hemma, men att gå ut så här lite casual då och då tycker jag mest är roligt. Och så även ikväll. Visst, det var en del av tjejerna som jag inte hade träffat innan, men det blev ändå bra flow på snacket. K var där och även en annan svensk tjej som är väldigt go. Så jag tackar för en mycket trevlig kväll med god mat och mycket skratt.
I övrigt har det också varit en bra dag. Det var min tur att hämta O från skolan kickan två och han hade haft det bra idag med. Fast imorse när T lämnade av honom och hans kompis K inte var där ännu så började han nästan gråta för då blev det nog lite mycket. Han är ju trots allt bara just fyllda fem och det är många barn och mycket nytt. Men så kom K springande i sista stund och O blev glad på en sekund.
B har varit hemma hos sin bästis G ikväll och därmed hade jag turen att jag inte behövde sitta och jobba i bilen i den timme som för tillfället skiljer barnens sluttid i skolan. Det ska bli skönt nästa vecka när de börjar After School Care igen och sedan veckan efter det när alla slutar tre. Det är just dessa gånger som man märker att vi inte bor i Terrigal längre och inte heller går i den skolan som ligger närmast oss och som barnen numera egentligen hör till.
Men nu är det sänggång som gäller här. Man kan ju inte vara uppe hur länge som helst en vanlig onsdag. Hur skulle det se ut?
/CC
KommenteraI helgen har vi massa planer. Fast de involverar inte mig. För denna gången blir det utflykter där det är svårare för mig att möta upp de andra genom att ta tåg eller buss. Så de får helt enkelt åka till simningen, sedan till Wagstaffe och ta båten till Palm Beach utan mig. Jag gillar ju ändå inte båtar så det känns okej.
Dessutom har det varit ont om egentid på sistone när det i princip alltid är fem till sex personer i huset. Så jag har tänkt ta en långpromenad, läsa min bok och nya numret av Lantliv, göra min kurs och en massa annat mysigt. Så det blir bra.
Idag var alla och tog ett morgondopp (utom jag), sedan hämtade de upp B från skolan vid lite efter tre och tog ett till dopp. Och så åkte de till skateparken, den stora i Bateau Bay. Och när O hade åkt någon runda tog han ordentlig fart men vände sig bakåt för att se till att farmor och farfar tittade, precis när det kom ett gupp. Han ramlade så illa att de trodde att han hade brutit fingret. Det svullnade tydligen så illa. Men sedan blev det bättre och nu ikväll klagade han inte längre på att han hade ont. Men nu är det vi som åker och köper skydd.
Ikväll har vi grillat lammspett och ätit med klyftpotatis, tzatziki och rödvin och det var så gott, så gott. Det kommer bli tråkigt att återgå till vardagsmat när föräldrarna har åkt hem igen. Men det kanske å andra sidan är bra för våra stackars kroppar som har onödigt mycket gräddsåser i sig för tillfället. Men nu är det natt!
/CC
Kommentera