VISA ARKIV & KATEGORIER   |   SÖK

Dagen B.

Happy happy day till min lilla stora B idag! Det är sex år sedan hon föddes och det är inte klokt.

Sex år is the shit.

Sex år is the shit.

FD596A56-B696-4D51-A131-C0574A5A8DD0 CFF559B9-E3E0-4E0D-BAC8-EC990AB7C0B2

Hur som helst, jag orkar inte bli djup idag, så väckte vi henne såklart med sång och tårta på sängen. Dock kom hon ut precis när vi var redo att gå in till henne för då hade hon legat vaken och väntat länge nog, tyckte hon. Hon öppnade sina presenter och verkade bli glad över det mesta, åt tårta och sedan frukost. Och så bar det av till skolan i vanlig ordning. Vid tiotiden lyckades jag få tag i kvinnan som ansvarar för canteenen (mattant, så säger man med all säkerhet inte längre?) och av henne beställde jag isglassar till klassen för $16 som lärarinnan sedan gick och hämtade och alla barnen fick varsin. Stor succé tydligen.

Blandad kompott, högt och lågt.

Blandad kompott, högt och lågt.

EAD91471-708F-4E72-8C34-B58A97C34FA0 11427859-496D-4D4D-B89B-92C18E356238

Klockan tre hämtade vi både B och O och så drog vi till skateparken där O åkte scooter och B tränade på sina rullskridskor, vilka var en av presenterna. När vi snörde på dem såg hon ut som Bambi på hal is men hon gav sig bannemig inte och i slutet så kunde hon ta sig fram ganska obehindrat. Och så O då… han åkte runt runt i två timmar på sin scooter utan uppehåll. Och när vi råkade nämna att det var dags att åka vidare så började han störtböla medan han fortsatte att åka runt runt. Vilken syn!

Lite vanligheter.

Lite vanligheter.

FE60F508-8528-405A-9ECA-32904116A5D3 3334BD45-04BA-4842-9616-2681E13243C3
Till slut fick vi bära bort honom och han skrek och grät hela vägen till McDonalds. För B hade då bestämt att hon ville ha chicken nuggets till födelsedagsmiddag. Så det blev middag där, hem och prata med massa som ringde och grattade och så åt vi alla lite till tårta. Och så somnade de små liven som stockar i sina sängar.

Skateparken är en höjdare. Där får vi nog hänga oftare.

Skateparken är en höjdare. Där får vi nog hänga oftare.

F3CAEE5C-AA44-4D2E-AE13-DBB26E6F099A C049F339-35AE-4AE8-A41E-7F7335B13C4C 21723638-D597-41B9-B29F-9EF4B0440DAA

Och detsamma ska jag göra nu. Fast i min egen säng. Deras är så trånga och torktumliga.

/CC

Kommentera

Sur i bur.

Imorse var det så kallt att det isade i skelettet och man ville stanna kvar i sin varma säng. Men på något konstigt sätt satt T och jag ändå ute och åt lunch i solsken några timmar senare och det kändes lagom. Det är Aussie winter det.

Ingen vill veta vart du köpt din tröja och alla skiter i vad du äter till frukost. Men, tada!

Ingen vill veta vart du köpt din tröja och alla skiter i vad du äter till frukost. Men, tada!

Idag fick jag och T mail om att vi ska ha en virtuell citizenshipceremoni nästa onsdag 9.30am. Så himla kul att vi snart är medborgare! Visst, det är lite synd att man missar den riktiga ceremonin med all pompa och ståt, men det är inte vanliga omständigheter och det känns bra att få vårt medborgarskap en gång för alla. Kanske finns det en möjlighet att vara med på festen senare ändå, det kanske jag ska kolla upp.

Sur och borde sättas i bur.

Sur och borde sättas i bur.

157E721F-E831-467A-B733-D5346938B43D

Imorgon har T ledigt från jobbet och ska ner och ta kort på ett hus som vår byggarkompis byggt klart och vill ha lite bilder på. Sedan har vi ett kvartsamtal med Bs lärare på telefon och när T sen ska hämta B från skolan tar han även med två av hennes kompisar hem och så firar de lite med marängsviss, snacks och godsaker inför hennes födelsedag på fredag. Hon är väldigt förväntansfull, så det ska bli roligt.

Han ser snabb ut.

Han ser snabb ut.

Men nu blir det microfärdigrätt framför vår nya serie Save me.

Men jag vill mest ha pizza. En riktig hederlig svensk kebabpizza. Hemkörning till Terrigal, Aus, någon?

/CC

Kommentera

CC blir blöt.

1 juni idag och första dagen på vintern. Det var dock 22 grader och T och jag gick långpromenad i linne. Eller, jag hade linne, väldigt få män kan ha linne och T är inte en av dem. Nu var jag elak. Men jag menar det. Jag måste vara en elak person. Men nu kom jag av mig.

Jag är så fascinerad av detta svamphus. Undra hur det ser ut inuti.

Jag är så fascinerad av detta svamphus. Undra hur det ser ut inuti.

Oj vad jag har gått idag! Jag har ont i mina ben till och med. Inte träningsvärk eller så, men liksom värk av att ha gått långt på hårda ytor. Två gånger fram och tillbaka till dagis och skola, en gång till affären i Terrigal för att handla och så Ts och min långpromenad till Avoca Beach via North Avoca. Det tar ungefär 40 minuter en väg.

Ett ganska osmakligt kort faktiskt. Men det var väldigt gott!

Ett ganska osmakligt kort faktiskt. Men det var väldigt gott!

Dock var det lite problematiskt för man brukar lätt kunna gå på stranden från North Avoca till Avoca Beach. Om man kör måste man köra runtom, men som sagt, på stranden kan man gå. Men inte idag. Det var tydligen high tide och mitt enda alternativ var att rulla upp tightsen (det gick bara till knäna) och vada igenom till andra sidan. Där fortsatte vi till surfklubben och satte oss och åt fish and chips vid vattnet. Mycket nice och mycket chicken salt på pommesen, nom nom.

CC blir blöt.

CC blir blöt.

Efter en stund kom vi på att klockan gick mycket snabbare än vi trodde och det var dags för skolhämtning om 45 minuter medan vår väg tillbaka skulle ta minst 50. Så det var kul. På den halvtimmen vi ätit och varit i Avoca hade tidvattnet stigit ytterligare och nu gick det inte att hålla tightsen torra längre då vattnet gick upp över knäna. Men men, det var bara att gå på och så torkade de litegrann på vägen tillbaka. När klockan var tio i tre fick vi sära på oss och så joggade T resterande väg till skolan och kom precis i tid innan det hade blivit jobbigt och telefonsamtal osv. Phew.

Nu är det läggning av bråkiga barn.

My favourite.

/CC

 

Kommentera

En skräll!

Idag såg jag en av konsekvenserna av Coronaisolationen.

AF38B7D3-7FA6-4730-BE92-437F7AE4EEDE AEBD16C8-BA1B-46BB-8AF4-5AE5E0FE531A

Nej, det har inget med själva sjukdomen att göra. Men vid skolhämtningen idag träffade jag en av de svenska mammorna, en ganska nära kompis skulle jag ändå vilja säga. Vi började umgås när vi flyttade upp hit och ringer väl inte direkt varandra så, men träffas på stranden med barnen då och då eller tar en tjejmiddag ibland i vanliga livet. Och det visar sig att hon är gravid i 18:e veckan! Vilken skräll. Och vi hade ingen aning. 18 veckor ändå alltså. Jag har mest träffat hennes svenska man med barnen nere på stranden på sistone och har inte sett henne på länge, men ändå.

Så här ser det ut inne i kroppen enligt B.

Så här ser det ut inne i kroppen enligt B.

Jag sa typ ”Men du kunde ju messat eller något.” Och hon ba: ”Men det kändes liksom inte rätt att ta det på mess”. Fair enough. Och jag ”Jag borde messat och frågat.” Och hon ”Ja, CC, klart du borde messat och frågat om jag var gravid!” Ha ha! Glada nyheter ju, men jag kände mig verkligen som en dålig kompis. Jäkla Corona. Jäkla mig.

En liten, söt, cykel.

En liten, söt, cykel.

F7FE6354-7064-44F1-B82E-AD85164F1C32

Annars har vi mest spenderat dagen med att ringa till banken, conveyers, mortgage brokers och pratat med mäklare. Det verkar som att vi kommer att förlora huset då tre andra parter har bjudit redan och de är nära vårt max, alltmedan banken ska ha certifierade översättningar av våra svenska CSN-skulder och annat skit. Ja ja, det kanske inte är meningen att vi ska bo i ett sagodrömhus. Det vore ju alldeles för snällt av universum.

Och så kan vi ju inte ha det.

/CC

Kommentera

FOMO på hög nivå.

En vanlig jobbdag idag som åtföljdes av samtal med banken om vårt lånelöfte.

Söt skolflicka med ny tröja...

Söt skolflicka med ny tröja…

Men det sjuka är att hon idag gav oss andra siffror än förra gången. Det vill säga sämre siffror, vilket skulle göra att vi inte ligger i den prisklass som vi tror längre. Det må ju vara så, men man måste fasen få rätt information så att man kan veta vad läget är och vad man håller på med. Nu har vi skrivit ett långt mail och ber henne klargöra saker så att det inte finns några risker för missförstånd.

...och utan ny tröja.

…och utan ny tröja.

Jag har också kommit till en ny, aldrig tidigare skådad nivå av FOMO i livet. Om jag köper detta huset så går jag ju miste om det andra. Denna har trädgård, den andra ligger vid vattnet. Denna har bra skolor i området, denna är nära till Sydney. Hur fasen ska man lyckas välja? Det blir väl den berömda magkänslan. Förutom den berömda plånboken dårå, som får bestämma.

Och så frukostdagboken.

Och så frukostdagboken.

Annars ligger jag i ett mindset som blandas mellan fredagskänsla och osäkerhet för om jag ska jobba med översättning imorgon. Han har nämligen inte kommit tillbaka till mig ännu med nya uppdrag. Men troligtvis blir det jobb. Jaja, vi ser. Det brukar vara roliga uppdrag hur som helst, även om jag i princip jobbar gratis.

Men nu kör vi ny serie. Den nya är säsong två av Innan vi dör. Synd bara att jag inte kommer ihåg ett skit av vad som hände i ettan. Det verkar som att det är något som de måste göra innan de dör.

/CC

Kommentera

För att få de senaste uppdateringarna