Min chef ringer fem i fem varje fredag och vill få saker gjorda. Vi brukar skratta åt det, att han inte tänker på vad klockan är och ringer på vägen hem i bilen för att det passar honom. Men idag var det inte så roligt att jobba till halv sju när man haft en stressig vecka med en massa övertid och är trött från att ha vaknat innan fem imorse. Dessutom har ju min födelsedagshelg börjat. Hallå! Man borde stå och ge mig champagne och skåla för min existens. Nej, inte så drastiskt kanske, men nu börjar den i alla fall.
Och som den kvinna man är kommer man (kvinna?) ut i köket och börjar plocka undan, tar sedan fram dammsugaren och går ett varv i huset och därefter kan man börja varva ner och hålla helg. Tills barnen kommer hem och allt börjar om igen. Jag vet faktiskt inte vart de är. Antingen så handlar de presenter till mig, men mer troligt är att de fastnade med de andra svenskarna på stranden i Terrigal efter Bs board training och äter pizza tillsammans. Jag klagar inte, ifall jag sätter mig ner nu så hinner jag kanske läsa en stund och njuta av tystnaden. Ska bara torka av sopkorgen först, den var så äcklig.
Nu är det en dryg timme senare och jag hann såklart inte sätta mig ner innan de andra kom hem. Varför gör man så? Är sin egen största fiende? T kallar mig martyr, men jag plockar inte för att man ska tycka synd om mig, jag plockar för att ha lugn och frid i kroppen när jag ska sätta mig ner och mysa. Det är säkert många som känner igen sig i detta. Bara bland mina vänner är det så himla vanligt.
Nog om det, nu ska vi få barnen i säng och sedan sitta med våra projekt en stund innan det blir mat framför dumburken. Vilket gammalt ord. Det är ju verkligen tvärtom, smartplattan istället för dumburken nu för tiden. Hur som helst, nu ska jag gå och göra mer nytta. Här kan jag inte sitta och hänga, det har ju säkert gått hela fem minuter på rumpan.
/CC
Kommentera (2)Vi har just kollat på en film på Netflix. Happiness for Beginners hette den och den var lite mysig. Filmen vi tittade på tidigare i veckan (vi delade upp den i tre för vi var alltid för trötta) var Reptile och det var en helt annan genre. Det är skönt att blanda ibland.
Det är fredag och K och jag har bestämt att vi inte kommer att åka ner till kompisarna i Sydney imorgon till söndag. K har känt sig förkyld och hängig hela veckan och har dessutom fått ögoninflammation. Vädret har också varit lite kallare och väldigt blåsigt i slutet på veckan och troligtvis även imorgon. Så det är roligare att åka när omständigheterna är mer fördelaktiga.
Trots att det är synd att vi inte kommer oss iväg så är det skönt på ett sätt. Jag har en del på listan som jag vill göra i helgen och att umgås med min familj säger jag ju aldrig nej till. På söndag börjar ungarna Nippers för sommaren. Man träffas på stranden klockan åtta på söndagsmorgonen och så lär barnen sig att hantera vågor, brädor i vattnet och en massa annat i sina olika åldersgrupper.
När man bor så här som vi gör då havet är en sådan stor del av ens liv och vardag så måste man kunna läsa vattnet, rips och allt annat. Så de flesta av deras vänner går också. Vi har velat fram och tillbaka vart vi skulle låta dem gå. Här i Wamberal för att det är vår lokala strand och för att lära känna lite folk. I North Avoca som är så vackert, eller i Terrigal. Efter många om och men så bestämde vi oss för Terrigal. Detta för att vågorna i Wami brukar vara så stora samt att barnen ändå helst vill gå med sina vänner. Vi får se om det blir bra eller anus.
Men nu ska jag lägga mig och kanske hinner jag till och med läsa en stund. Och har jag ännu mer tur så slipper jag vakna fem imorgon. Det har blivit en dålig vana.
/CC
Kommentera