Ikväll blev en sådan där kväll när allting hopade sig på en gång.
Med de nya reglerna nu för byggsiter så fick jag spendera merparten av kvällen till att fixa så att allt är klart och att vi följer lagen. För det kan ju vara bra. Att följa lagen. Men saken är ju att när man jobbar så länge så vill man ju ändå ha lite fredagskvällskänsla efter det, så vi åt glass och tittade på The Bureau och nu är klockan helt plötsligt midnatt och det var inte alls meningen.
För jag är så himla dålig på att vara trött och risken är då att man förstör morgondagen och är sur hela lördagen för att man sovit för lite. Snacka om att göra små problem till stora. Vad jag egentligen skulle säga var: Nu är det helg, fy fasen vad kul det ska bli! Typ något sådant. Imorgon är en ny dag och då kanske jag lyckas bättre med livet i allmänhet och bloggen i synnerhet.
Godnatt.
/CC
KommenteraJag är så arg ikväll. Och stressad. Och har städpanik.
Jag försöker förklara för T att när jag blir så här så är det inte bara EN sak det beror på. Det är en jäkla gröt av saker; stress över jobb, över allt som behöver göras, över oordning överallt, över att jag behöver ringa Skatteverket, ATO och komma ihåg att svara på mina vänners mess. Att tvätta, köpa nya skor till B, försöka hålla i pengarna som tar slut för snabbt och så vidare. De flesta, i alla fall kvinnor, känner nog igen sig. Man räcker inte till.
Och i och med detta så ”hann” jag inte ut på min långpromenad som jag skulle ta efter jobbet. För jag jobbade längre och när jag väl var klar så kände jag panik över att komma hem efter sagda promenad och ha missat värdefull tid att catcha upp på ovan sagda lista. Och så där håller det på.
Jag skriver inte detta för att man ska tycka synd om mig. Det är inte alls synd om mig. Men jag skriver det för att vara ärlig om hur min kväll har varit och hur jag känner just i detta nu. Kanske vill man kasta hårda snöbollar på mig eller kanske känner man igen sig lite.
Men nu ska jag försöka andas och göra något mysigt av kvällen.
/CC
Kommentera (6)Lock-down:en i sig kan jag hantera. Det börjar bli tråkigt att alltid tänka innan man gör något och till och med jag, som är en obotlig introvert, längtar efter att hänga med vänner och träffas upp på stranden, en restaurang eller liknande. Men det funkar och till och med hemskolningen klarar jag av.
Men det stora problemet nu är för företagen. Allt står helt stilla och utav detta så skapas förståeligt nog en dominoeffekt. Allting blir uppskjutet och det värsta är ju att ingen vet hur länge. Folk går miste om intäkter och många drömmar går i kras. Och i helgen var det stora protester mot just lock-down i Sydney. Man får absolut tycka vad man vill, men här blir det lite problem när det påverkar oss alla.
Det är nämligen så att eftersom det var så mycket folk så nära varandra där i lördags, utan masker, så har ministrarna bestämt att vi måste förlänga lock-down med minst två veckor till för att se vad som kommit ut av demonstrationen. Alltså blir det ironiskt nog motsatt effekt av deras protester. Och det finns det nog inte en enda som är glad för. Varken dem eller vi.
Men det är bara att power on och försöka simma på och hålla sig ovanför ytan. Någon gång kommer slutet. Det måste det ju.
/CC
Kommentera
Idag har jag nästan bara gjort saker som jag velat göra. Nästan.
Jag har ju ledig måndag så jag gick på långpromenad ner till havet, upp genom fina husområden och tillbaka medan jag lyssnade på Sommar. Jag tvättade mina uniformer (det som jag alltid går hemma i samt min pyjamas) så allting är rent och krispt. Jag hängde lite i solen i trädgården. Jag läste bok på soffan i två timmar. (Det visade sig att min bok i princip är en enda lång sexscen, eller snarare flera sådana som går in i varandra och det var en ganska trevlig överraskning. The Kiss Quotient om man vill götta sig lite i boksex).
Nu sitter jag här, nyduschad och nyäten och ska titta på The Bureau och äta choklad och känner mig nöjd med dagen. Visst, jag hade inte haft något emot att upprepa dagen imorgon istället för att börja arbetsveckan, men vad kan man göra?
I mitt huvud drömmer jag dock fortfarande om resor och äventyr, nya dofter och smaker, ljud och möten. Jag tänker mycket på vår långresa, när vi backpackade runt i världen i nio månader. Det var en av de lyckligaste tiderna i mitt liv. Hur bär man sig åt för att inte bli bitter på det vanliga livet, livet som familj och förälder, när det finns en hel värld där ute att upptäcka?
Jag säger som så många gånger förut, tyngden av alla de liv jag inte lever håller på att knäcka mig. Men nu ska jag gå och förvandla boksex till verklighet. Så klarar jag nog det vanliga livet ett tag till.
/CC
KommenteraNu har vi fått reda på att vi får lån till att köpa bil. Vår lilla vita blev ju till sist lagad igår och därför har vi bestämt att vi snabbt ska sälja den, det är inget fel på den alls (längre), den har funkat bra, men det känns som en tidsfråga innan den kommer börja kosta ännu mer pengar. Så, nu ska vi köpa en större familjebil och fortfarande ha bara en bil, men en större och mer pålitlig sådan.
Vi tittar mest på Toyota RAV4 och Mazda CX-5. Men vi får se vilken vi faller för till slut. Jag vet ärligt talat inte ifall man får köpa bil nu under lock-down, så vi får se. Å andra sidan behöver man inte bilen lika mycket då heller såklart, så det löser sig.
Idag efter jobbet kom jag mig äntligen ut på en egenpromenad. Jag gick i mörkret med Peter Jöbacks Sommar i öronen. Jag hade nog lyckats göra det berömda misstaget att tänka att han är lite glättig och inte så djup, men vad är det för skit? Kan man säga det utifrån hur någon sjunger? Hur som helst visade det sig vara ett väldigt starkt avsnitt och jag tyckte det var mycket bra. Framförallt är det nästan magi att höra Sommar- jingeln i öronen. Det är som att den svenska sommaren och alla ens minnen hittar ända hit bort till andra sidan jorden med de tonerna.
För mitt psyke så måste jag bli bättre på att röra mig och få ha lite CC-tid igen. Jag längtar verkligen till gymmet, det fixar det mesta, men är det stängt så är det. Så då får man anstränga sig lite för att hitta andra sätt. Ett steg i taget. Bokstavligen.
/CC
Kommentera