Jag sitter i väntrummet hos tandläkaren och klockan är tjugo i åtta på kvällen. Min tid är kvart i och jag har satt mig och läser i min bok en stund innan de kommer ut. Det kändes konstigt att lämna huset lite över sju när det var regnigt och mörkt ute, men ändå lite mysigt att få åka iväg själv. Av olika orsaker har det blivit väldigt dåligt om CC går ut själv på kvällen på sistone.
Jag har inte träffat mina tjejer på middag, inte gått på bio och inte ens gått till gymmet på nära två månader. En blandning av Covid, förkylning, regn och andra livshändelser är orsaken. Dessutom känns det som att vi är många som liksom vant oss vid att man inte får/kan gå ut och det tar nog ett tag innan alla regler försvunnit ur kroppen. Fast för mig som är en ensamvarg som älskar hemmet och att vara med familjen, så gör det inte jättemycket att få vara hemma och mysa. Oj vad man låter gammal och tråkig. Än finns det liv i tant!
Det är torsdag och gatorna här i Terrigal brukar sjuda av liv. Men tyvärr var nästan alla restauranger jag gick förbi helt tomma. Regnet och Covid ger inte de stackars restaurangägarna mycket lättnad även nu så långt senare. Jag hoppas att de klarar sig lite till. Man vill ju inte se sina favoritställen gå i graven. Plus att det är så sorgligt med alla drömmar som går i kras. Allt arbete i många år som inte lönar sig längre. Sorgligt det där.
Men nu hör jag att min tandläkare är på väg ut. Wish me and my wallet luck.
/CC
Kommentera
De ringde från tandläkaren och påminde om att jag har en tid kvart i åtta imorgon kväll. Jättesent ju! Då vill jag gå och lägga mig. Alltid när det börjar närma sig tandläkarbesök så borstar man helt plötsligt tänderna lite längre och lite mer noggrant. Precis som att det hjälper när man varit semi-slarvig resten av året. Fast jag använder fortfarande plackers varje kväll och har gjort i flera år, så jag hoppas att det räddar mig.
Idag har jag jobbat länge igen. Men vi har också hunnit träna på Bs årliga tal. I år ska hon prata om regncykeln. Man väljer själv ämne, men vi tog regn med tanke på sommarens och höstens rekordbrytande regnfall. Hon har fyra små kort som stöd, men har lärt sig allt som ett rinnande vatten. En mening innehåller dock orden ”fluffy clouds” och helt plötsligt kan hon inte för sitt liv säga fluffy utan säger flushy. Jag vet inte vad som pågår, men vi får se hur det går imorgon när hon vaknar. Det spelar ju inte så stor roll, det är bara så himla konstigt att det bara inte går. Vi har skrattat mycket allihopa ikväll.
Vi, och särskilt T, har ett späckat schema framöver. Han ska på poker night på fredag och sedan skulle han åka till en kompis 40-årsfirande i Sydney på lördag och sova hos honom till på söndag. På söndag skulle han sedan åka bussen till ett hotell för att gå på en konferens måndag till onsdag. Allt detta ska fortfarande hända, förutom födelsedagsfesten på lördag då huvudpersonen fått Covid. De var på en fest förra helgen och hittills har tydligen nio personer smittats. Skojigt värre! Men hur synd det nu är om födelsedagsbarnet så är jag inte jätteledsen för att ha T hemma en dag till. Då hinner vi kanske fixa lite med stenen där nere.
Men nu är teet färdigt och vi ska äta choklad och titta på Sandhamn. Vi har inte mycket kvar nu. Nog har jag tröttnat lite, men jag kommer ändå sakna Nora och att åka och hälsa på i svenska skärgården varje kväll.
/CC
KommenteraSå var det fredag igen, hej vad det går! Jag är på toppen av kurvan i min bergochdalbana av känslor och är således på glatt och bubbligt humör. Fastän klockan är nio snart så nu kommer nog tröttheten över mig.
Dagen har varit bra och vi har haft mestadels soligt och till och med 27 grader ett tag. Sommaren tittar fram en sista gång innan hösten tar tag i oss på riktigt. Idag tog vi äntligen och bestämde oss för vilka stenar vi ska ha nere under altanen, det blir de vi tog hem som tester i den mindre storleken 20mm. Så på söndag kommer det en last med tre skopor, 1m3 sten som ska lastas av på vår garageuppfart (eller vad man nu kallar den då det är en nedfart samt inte alls leder till ett garage).
Innan dess behöver vi förbereda genom att lägga träplankor som ytterkanter för det område vi ska ha stenen i och också lägga en duk under för att hålla ogräs borta. Men det ska bli roligt att få fixa fint i det område som nästan stör mig mest just nu. Vi får se om vi hinner klart i helgen. Det beror på hur dags leveransen kommer och hur mycket det regnar.
Nu är det lite senare och vi har ätit fisk med kokt potatis, skirat smör och pepparrot samt tittat på första avsnittet av Morden i Sandhamn säsong 6. Men det är en konspiration för helt plötsligt när avsnittet var slut så visade det sig att de tydligen inte är runt 50 minuter längre utan över 1,5 timme. Och det gör ju ingenting alls, tvärtom, men vi blev bara så förvånade.
Jag ser nu fram emot ännu en helg med familjen och en massa att göra. Och såklart börjar vi med simskolan klockan åtta imorgon bitti. Bright and early and no rest.
/CC
Kommentera
Efter regn kommer solsken. Fast ibland kommer mer och mer regn tills det blir floods, men för mig idag kom solsken. Jag var lugn och glad och effektiv. Det är ju faktiskt ofta så att när man är på väg att ge upp och bara lägga sig ner och erkänna sig besegrad (som jag var igår) så får man en liten skjuts och så vänder det en stund. Vi ser hur det känns imorgon igen.
Jag sitter och har det mysigt i min ensamhet, T är ute och käkar med killgänget, barnen har haft den goda smaken att somna snabbt och jag funderar på vad jag ska mysa till det med på TVn nu när jag kan välja helt fritt själv. Hemma hos inredningsarkitekten lutar det åt. Men det blir nästan beslutsångest när det finns så mycket olika program att att titta på och på olika kanaler.
Jag är generellt i en helt okej period, men jag känner mig skör och som att minsta lilla vindpust kan få mig ur balans och det skrämmer mig. Det finns ju få saker som är så obehagliga som tanken på att tappa sin mentala kontroll och bara falla. Mörkret är så otroligt mörkt. Precis som att vakna mitt i natten och då inte bara känna igen dagen, fast i en mörk version, utan istället känna ångest, illamående, rädsla och obehag.
Jag balanserar på min lina och hoppas att jag inte ramlar.
/CC
Kommentera
Jag vaknade halv sex av kraftig jobbångest. Mitt jobb är bra och ofta roligt, så därför är det ännu svårare att sätta fingret på den här känslan och förstå vad det handlar om. Jag har liksom inte hela tankar, de är flyende, utan snarare bara en känsla av att jag vill bort. En stark känsla av att – Nu säger jag upp mig för att göra mitt liv lättare, friare och slippa dessa kvävande känslor och tankar.
Men jag vet ju egentligen vad det handlar om för mig. Imposterer Syndrome. Rädsla för att tappa kontroll, för att misslyckas och en massa annat skojigt som inte är så lätt att få ut ur huvudet. Och jag blir så himla trött på mig själv. Jag orkar inte med att jag komplicerar saker i livet som inte behöver vara så svåra. Men vi alla har ju våra saker och detta är (en del av) mina.
Hur som helst så har det, utöver jobb, skett lite andra grejer idag också som varit bra. Vi hade AC-killarna här i förmiddags och de bytte ut delar av och lagade det som var fel i ACn och gjorde så att det inte rinner färgad vätska ner på väggen längre. Så nu är vi redo för kallare dagar. Och T åkte till Erina Fair och lämnade av bilen för att få hjälp att laga vårt punkterade däck från igår. En timme senare ringde de honom och hade lagat däcket, lagt tillbaka reservdäcket i bakluckan samt satt på det lagade däcket igen. Allt för $43! Hur kan det ens löna sig? Så tacksamt att vår lilla punkteringshistoria gick smidigt från början till slut.
Jag fick även hem de två mattor som jag har beställt till tvättstugan där nere efter vår lilla piffning. Jag ska bara ha en i taget, men det kan ju inte vara fel att ha något att byta med eftersom T och kidsen alltid springer in på toan där nere med smutsiga skor, fötter eller boots. Vi har inte köpt växter ännu, men när det är gjort så blir det nog riktigt bra där nere.
Men nu är T klar med sina grejer och vi ska äta framför Sandhamn. Tur det för jag är så himla hungrig. Och så ska jag ladda upp för en ny dag imorgon och försöka få den så ångestfri som det bara går.
/CC
Kommentera