Oj, vilken fin helg jag har haft! Det känns som att det aldrig går fel när jag och K har våra Sydneyhelger och särskilt med våra vänner.
Vi var ju alltså i ett privat rum på en restaurang, tjugo stycken, och åt gott, drack extremt goda drinkar (för mig en rökig margarita, en GT såklart då det är min favoritdrink och en whisky sour). Därefter gick vi till en galen gayklubb där vi brukar hamna och dansade natten lång. Och vi hade så roligt!
Men det jag gillar mest är att vakna upp tillsammans med vänner, lite trött och sliten men glad ändå och bara ta det lugnt tillsammans. A var uppe redan och hade gått med hunden och köpt baguetter, croissanter och annat gott till frukost. Det med en kopp te väckte en på rätt sätt.
Efter vi gjort oss iordning gick jag, K och L med hunden Gino runt i alla de fina områdena i Surry Hills, precis där de bor. Jag älskar ju som man vet hus och blir alldeles knollrig av att gå i de små gränderna, titta på blandade hus som är endera gamla, nya, i olika färger, former och med fina växter. Och så alla dessa fik, bagerier, barer och hål i väggen. Det är bara att välja och vraka. Vi gick även till ett nytt hus som varit i tidningen då det är väldigt speciellt, byggt av den arkitekt som bor i det och enbart gjort av återbrukat material. Det var ett riktigt häftigt hus.
Tillbaka i vännernas lägenhet sade vi hej då. Men jag och K var inte redo att åka hem ännu så vi promenerade till Stanley Street, en liten mysig restauranggata nära Darlinghurst där vi bodde länge när vi flyttat hit 2010. Här åt vi världens godaste sushi i solskenet och bara hade det bra. Vi gick vidare till Circular Quay och gick till en liten affär på ett galleri som K älskar. Jag har aldrig varit där, men det slutade med att jag köpte en massa små presenter till barnen, bland annat erasable ink i flera färger med söta djurhuvuden på korken, en slinky och lite annat. Barnen blev riktigt glada för allt så det var roligt att se.
Därefter var klockan halv fyra och det var dags att påbörja resan hemåt. På tåget satt vi och hade bra samtal och hade bara generellt så mysigt och glatt. Jag lever för sådana här helger och vill ha fler av dem i mitt liv. Sydney är så nära, men ibland ”glömmer” man att man kan åka dit och få lite fart och fläkt. Det är ju trots allt (enligt mig) en av världens vackraste städer.
/CC
Kommentera
Klockan är kvart i tre på natten och sällsynt nog är jag ute på vift.
K och jag har varit på vår kompis Bs fyrtioårsfest inne i Sydney. Vi tog tåget ner vid två, efter simning och efter det att vi röstat i NSW och kommunvalet. Då gick vi i regnet med våra väskor till två vänner som bor mitt i smeten. Efter lite snack och tedrickande så gjorde vi oss iordning och tog en Uber (vilken för övrigt kördes av en kille som verkade hög och höll på köra in i en buss) in till restaurangen The Gidley i CBD.
Det var så häftigt för det kom en efter en som jag tycker om, men som jag inte har träffat på åtta år, tio år osv. Så det var ett rum fullt av fantastiska människor som man hade hur mycket som helst att prata om med. Maten var supergod, drinkarna höll hög klass och det var bara fantastiskt roligt.
Vi avslutade med att gå till gayklubben The Palms där vi på något sätt alltid hamnar. Det är en ful lokal med kladdigt golv där de spelar extremt dålig (i min smak) musik. Typ sådant som It’s raining men och den typen av låtar. Men vi har alltid väldigt kul där och denna gången blev det guldkant. För man får av säkerhetsskäl inte ha öppna skor så vår kompis L sprang hem och hämtade gympaskor i storlek 46 typ till fyra av tjejerna så de skulle komma in. Så där stod de och dansade i fina kläder och så stora gympaskor på fötterna.
Men nu har jag gjort mig förtjänt av att sova. Det har varit en fantastisk dag, kväll och natt.
/CC
Kommentera (2)När det regnar åker man på museum, det är sedan gammalt. Fast inte för oss ändå för O har aldrig varit på museum innan idag och för oss andra var det ganska länge sedan också.
Men först började jag dagen med att inte kunna somna om efter att O väckte oss klockan tre imorse. När klockan var nära sex och jag hade försökt allt så gav jag upp och gick ur sängen. Halv åtta åkte jag till North Avoca där jag träffade K för årets första söndagspromenad. Det var lite blött, men inte kallt, så det blev en fin promenad. Vi gick förbi bygget av deras hus och det har hänt så mycket! Jättespännande! Vi klättrade upp på ett trappräcke på den gemensamma trappen utanför tomten och stod där och kikade in. När det kom förbi en ung kille som nog undrade vad vi två tanter gjorde där uppe, haha.
Jag åkte hem, duschade och bytte om och lite innan tio åkte jag och familjen till Sydney. Fast vi var tvungna att åka förbi Hornsby för att köpa skor till barnens skola då vi inte fick tag i allt vi behövde igår. Barnen behöver varsina vanliga svarta skor att ha till uniformen och även ett par sportskor var. Nu har vi hittat tre av fyra så det börjar likna något.
Därefter åkte vi vidare till Australian Museum, åt lunch och gick sedan runt och tittade på alla de roliga djuren samt dinosaurieben etc. Barnen tyckte att det var toppen och det var en mysig aktivitet för en regnig och trött dag som denna. Ikväll har jag pratat med mina föräldrar och nu när klockan är lite över nio så känner jag verkligen den tidiga morgonen komma krypande i form av tunga ögonlock.
Jag har zoommöte med kursen klockan tre inatt, men jag känner motvilligt att inatt så får jag hoppa över mötet för jag klarar inte av att förlora mer sömn. Då kommer jag aldrig att klara av veckan.
Jag är helt enkelt redo att gå och lägga mig. Så det gör jag nu.
/CC
Kommentera
Imorse pratade jag och T om hur jobbigt, hur struggligt livet var i Sverige. Inte allas liv i Sverige, såklart, men vårat var det.
Vi gick upp tidigt, det var mörkt och kallt, man gick till ett jobb som man i mitt fall avskydde och i Ts fall var OK, men inget mer. Man pendlade, hade måndagsmöten med personer som man inte ville umgås med. Man hade regler, ångest, var kall igen och hela tiden. Vi var verkligen i hamsterhjulet.
Men nu, nu känns det som att vi lever i ständig semester. Visst, jag jobbar fortfarande på min ångest. Jag letar fortfarande efter vad jag vill jobba med när jag blir stor, men vi är så glada för allt vi har gjort, för allt hårt arbete och determination vi lagt ner för att komma precis hit där vi är nu.
Vi vaknar på morgonen i ljus, oftast i värme och med peace of mind. Vi äter frukost på en altan som har en sådan utsikt som man betalar för på sin semester. Vi har en livsstil som är lätt och australiensare är i allmänhet mer avslappnade med det mesta. Jag tänker till exempel på en gång när vi var hemma i Sverige och jag ringde och bokade någon urgent vaccinationsspruta eller liknande till O. Det fanns få tider kvar och vi skulle snart vidare så det var svårt att få ihop det. Och sköterskan i telefonen säger ”Får man fråga varför du inte har ringt tidigare?” Haha, alltså det är så svenskt. Att man ska mamma varandra och försöka nästan sätta dit en annan. Det hade aldrig hänt här. Jag säger inte att hon inte hade rätt, jag säger bara att det har inte hon med att göra.
Jag älskar ju Sverige och svenskar, så man ska inte missförstå mig, men för oss i denna perioden av livet så är vi precis där vi ska vara. Precis där vi vill vara och jag är så otroligt tacksam för det. Jag är även tacksam för att jag äntligen har börjat öppna dörrar till att bli en trevligare, mer positiv och mer öppen människa. Jag är så otroligt exalterad över framtiden för mig själv och min person samt för min familj. Jag är så tacksam. Och jag är så tacksam för att jag lärt mig vara tacksam.
/CC
Kommentera (2)