Så konstigt allting känns. Det var fantastiskt att vakna upp imorse och öppna ögonen till en klarblå himmel och att höra ljudet från fåglar och skrattet från kokaburran utanför fönstret. Aus låter helt annorlunda än Sverige. No shit, Sherlock.
Klockan är över elva och jag går runt i morgonrock alldeles mosig. Den långa resan och jetlagen river i mig. Barnen sover fortfarande och går ej att få liv i. T är den enda som inte tagit ledigt idag och han sitter och pratar i telefon om någon jobbgrej.
Allting är så underligt. Världens länder, tiden och våra små liv i allting. Jag dricker Kobbs Sörgårdste och lyssnar på Josefin, vilket har blivit låten som kännetecknar vår semester. Jag älskar att bo här, men det känns också så tomt. Att komma hem till jobb och skola, vad är meningen med det? Meningen i Sverige känns som att den är att umgås med familj och vänner samt bygga på Hörnan. Men vad är den här?
Det tar alltid ett tag innan man landar. Innan själen kommer ikapp kroppen, så som indianerna tänker. Och i denna mellantid flyger man fritt och vet varken upp eller ner. Inga förhastade beslut, det är min och Ks regel. Man måste vänta tre dagar eller mer. Som vanligt kommer jag att landa och allting kommer att få ett sammanhang. Vi har ju vänner vi älskar här med. Det bara tar ett tag att ställa om.
Det är vardagen jag har lite problem med. Det är rakt in i jobb/skola/tvätt/matlådor/hamsterhjul. Men efter en sådan sjujäkla resa som vi har haft får man inte lov att klaga. Så står det i lagboken. Måste vara tacksam, och det är jag. Men girigheten finns där. Mycket vill ha mer.
/CC
KommenteraVi kände oss väl inte helt utvilade när klockan ringde vid nio för att vi skulle hinna äta hotellfrukost innan de stängde. T och jag lade oss vid tre efter att vi ätit klart vår McDo som vi fått till rummet via Deliveroo. Barnen lade sig inte mycket tidigare, men hon var nog två kanske.
Frukosten var över förväntan och T var glad över tahini och hummus medan barnen åt en väldans massa pannkakor. Trots överhängande trötthet bestämde vi oss för att åka in till Dubai centrum för att titta runt lite. Vi behövde inte åka till flygplatsen förrän sex, sju på kvällen så vi hade gott om tid. Vi har varit i Dubai tidigare, men det var när B var liten och hon kommer inte alls ihåg det. Burj Khalifa är ju trots allt fortfarande världens högsta byggnad, så det är ju lite speciellt.
Jag kan inte påstå att jag ser fram emot den långa flygresan ikväll, men det ska bli skönt att få den överstökad och komma hem. Våren har ju satt igång hemma (börjar 01/09) och tydligen så har den verkligen satt igång rent vädermässigt också. Våren kan på ett sätt vara härligare än sommaren eftersom temperaturen inte går upp till galna grader och man kan göra saker utomhus i bara shorts och T-shirt.
Eftersom själva resan (med barn) är så full on så hinner man nästan inte tänka på hur sorgligt det är att åka ifrån härliga Sverige och nära och kära. Men om jag sitter still och låter hjärnan ta sig dit så känns det faktiskt ganska tungt. Ifall vi lyckas åka redan nästa sommar så är det definitivt överkomligt, men troligtvis tar det längre tid än så. Men vi kan inte göra mer än vårt bästa.
/CC
KommenteraKlockan är två på natten och vi är äntligen framme i Dubai efter en lång dag av resande.
Vi lämnade Ts föräldrars hus vid elva imorse och blev då körda till Kastrup av Ts pappa. Så smidigt och snällt av honom. Vi hann äta på Joe & The Juice och såklart stå i en miljon köer, innan det blev dags för påstigning och avfärd 15.30pm. Flygtiden var ”bara” knappt sju timmar denna sektionen, vi kör den långa turen på 14 timmar imorgon. Allt gick bra, men jag vaknade upp imorse och mådde inte speciellt bra, kände mig bakis fastän jag inte druckit något dagen innan. Resfeber kan man tänka, men det brukar inte bli så illa. Så på flyget satt jag också och mådde halvdåligt, men det blev bättre av alla sorters tabletter.
Så nu är vi alltså i Dubai och T står nere i receptionen 02.00am och väntar på Deliveroo med McDonalds. Vi är så jäkla hungriga och roomservice har stängt. Barnen vill också äta egentligen, men jag kunde inte hålla dem uppe längre så de ligger och sussar sött medan jag sitter och tittar på arabisk TV. Sussa sött vill jag också för nu har det blivit alldeles för många vakentimmar. Ska bara kränga lite McDo först.
/CC
KommenteraVilken härlig sista dag vi har haft! Vi bestämde oss för att ta en riktig rejäl runda på Österlen eftersom vi annars mest har hängt hemma i Hörnan. Eller, hängt och hängt. Vi har jobbat som djur.
Vi tog med oss Ts mamma (Ts pappa stannade hemma och målade våra fönster stackarn), och åkte mot Vitemölla. Där stannade vi och gick ut på bryggan. Medan de andra stannade där gick jag en egen huspromenad och det var tokhörligt. Vi åkte sedan vidare till Kivik där vi upprepade allt, dvs de andra var på bryggan och sedan lekplatsen medan jag gick en ordentlig runda på 20 minuter eller mer. Älskar (nästan) alla husen! Jag vill bo i Kivik. Tänker jag, men när romansen går över är det kanske tråkigt.
Vi körde vidare till Vik och Baskemölla och stannade sedan i Simrishamn för att handla på Apoteket och äta lunch. När vi satt där på Byvägen (tror jag det hette) gick det förbi ett par som T och hans familj känner men som de ej sett på länge. Så det var roligt. Vi åt vegetariskt i form av focaccia och grönsakspaj. Det var väldigt gott och solen sken.
Vår resa fortsatte till Karl Fredrik på Eklaholm. Vi vet ju inte riktigt vem han är men har hört att det är ett häftigt ställe. Och det var det sannerligen. Som att komma in i en annan värld. När Hörnan är klar finns det absolut grejer jag vill köpa där samt på Apotekarns i Borrby, dit vi åkte sedan. När vi kom hem var klockan redan halv sex och vi fick bråttom att gå upp på vinden och kolla lite lådor, hänga fönsterna på Hörnan efter fix och målning samt att börja packa.
Den extra bag vi köpte väger 16 kilo. Hur har vi kunnat samla på oss 16 kilo extra i grejer? Inte vet jag. Men hem kommer de förhoppningsvis. Ifall de får plats i Turkosa Huset. Imorgon blir vi körda till flygplatsen i Köpenhamn av Ts pappa vid elva. Så vi har fortfarande en morgon. Jag ska njuta allt jag kan.
/CC
Kommentera (2)