Jag har hört att det skrivs och pratas en massa på nyheterna hemma om vårt väder och våra översvämningar här i NSW.
Det är sant, vi har haft några dygn av rejält stormande och skyfall igen. Men på något sätt känner man sig van efter det sista årets galna väder med La Niña. Och jag är än en gång tacksam för att vi bor högt upp och inte i närheten av någon flod eller så. Så översvämningar slipper vi precis här. Men dock regnar det ju kraftigt på vårt stackars hus och det kan få tråkiga följder i och med att vi har lite läckor i taket, ytterväggen etc. Men någon slags spänning måste man ju ha i livet. Gah.
Överallt på vägarna är det stora pölar och i vissa står witches’ hats, dvs oranga koner, för att markera djupet. Men man har fått lära sig att aldrig köra igenom vattnet, så vi försöker hålla oss hemma så mycket som möjligt samt undvika de vägar med värst vattenansamlingar. Dock har blåsten gjort att en av våra bananpalmer vält och krukan har spruckit mitt itu. Dessutom har en våra fly screens blåst av, men allt det går att fixa.
Men såklart känner man med de människor som drabbats och särskilt när flera av dem drabbats av de senaste floodings också och även Covid och de stora bränderna innan dess. Det känns väldigt orättvist, men som bekant är inte världen rättvis.
/CC
Kommentera
Vi är mitt i en galen storm vars like sällan skådats. Men tyvärr går det inte att njuta för jag bara väntar på att det ska läcka någonstans eller översvämmas. Var femte sekund så blir stuprännan vid bakdörren överfull och den måste sitta lite löst eller något för då är det precis som att en hink med vatten hälls rakt ut på balkongen. Jag bara väntar på att hela rännan ska komma ner och dra med sig en bit av taket. Eller att det börjar hagla, det varnas för det på väderappen, och att antingen vår nya eller vår gamla bil som ska säljas blir bucklig. Det händer ganska ofta faktiskt.
Men nog med katastroftankar nu. Som de flesta andra vid den här tiden på året har vi så himla mycket att göra. Vi försöker planera hur vi ska trycka in att handla födelsedags- och Kris Kringle- klappar till helgen, baka och laga mat till söndagens julfest med svenskarna och samtidigt hinna med B’s simning och att åka ner till Northern Beaches för att hämta två nattduksbord vi köpt av en tjej på Gumtree. Och så där fortsätter det. Men det mesta är ju roliga grejer, det är bara det att man önskar att man hade kunnat ta lite tid på sig med varje bit.
Imorse gick jag upp riktigt motiverad för att ta mig till gymmet i slutet av jobbdagen. Och för att det skulle flyta på så bra som möjligt så satte jag på mig träningskläderna redan imorse. Men dagen ville inte som jag ville. När klockan började närma sig fem var jag inte alls klar med jobbet ännu. När jag avslutade 1,5 timme senare så var jag tokhungrig och kände mig inte alls lika motiverad längre. Men jag tänkte i alla fall ta en promenad. Sagt och gjort. Men efter att jag nått till änden av vår gata så öppnade sig himlen och stormen började. Så det var bara att springa hem igen och krypa till korset med att idag vann ursäkterna över motivationen.
/ CC
Kommentera